Kategori: Vardagslivet

Vardagslivet

Tildas logik del 6

Charlotte2 kommentarer

Tilda har i alla tider lekt med sina händer som leksaker. Fingrarna kan till exempel dansa med varandra, gunga eller springa. Ibland blir de osams, vilket förstås är ett ganska stort problem, särskilt om det är samma hands fingrar som bråkar med varandra. Men hur som helst. Idag gjorde händerna andra grejer.

Tilda (låter fingrarna sakta gå uppför en dörr): Mamma titta! De här gifter sig med varandra!
Jag: Eh… Jasså?
Tilda (fingrarna stannar upp framför ett imaginärt altare): Jodå. Men det var ingen bra idé för vet du mamma att den här flickan är inget bra att gifta sig med.
Jag (väldigt intresserad av vad som gör högerhanden till en dålig maka): Oj då. Hur så?
Tilda (med tillbörliga rörelser med högra handen medan den vänstra väntar vid altaret och ser så uttråkad ut som en vänsterhand möjligen kan): Jo, för ser du hon har en racerbil! Och så kör hon helt supersnabbt med den hela tiden och sen ba’ kör hon raaaakt in i bröllopstårtan. Oh no!

Där har ni en viktig lärdom för hur man får ett lyckligt äktenskap. Om flickan kör så snabbt i sin racerbil att hon krockar med tårtan är det en dålig start. Nu vet ni det! Kom sedan inte och säg att ni inte blev varnade…

Kulturkrockar · Vardagslivet

Bokmässan – ett inlägg om föräldraskap

CharlotteLämna en kommentar

Förra helgen var vi på bokmässan i Helsingfors. För mig är det en av årets viktigaste händelser för (suprise, surprise) jag älskar böcker. Att strosa runt på mässan och lyssna på spännande föredrag och njuta av de enorma boktravarna är liksom himmelriket. Därför vill jag förstås också ta med barnen. Ge dem en bit av den fantastiska värld som en riktigt bra bok kan erbjuda. Följande fyra faktorer, som har varit viktiga för min upplevelse av tidigare bokmässor, får här symbolisera hur perspektiven på en riktigt lyckad tur till bokmässan förändras med föräldraskap, om vi bortser från att utflykten är två timmar lång med barn och tre dagar utan.

1: Böckernas läsvärde. Den enda bok som barnen blev riktigt exalterade över att vi skulle köpa var Tatu och Patus ”Det här är Finland”. Nu hade man ju kunnat tro att det vore för att deras ömma moder fostrat ett viss historieintresse hos barnen men nej. På ett ställe i boken säger en figur ”lågblöd” istället för rågbröd. Det är tydligen sådant som avgör en boks kvalité.

2: Valfriheten. Tilda fick välja helt själv vilken bok på hela mässan hon ville hon och jag lovade att köpa den till henne. Vad skulle jag inte ha gett för att någon skulle släppa in mig i en mässhall med typ miljoner böcker och säga att det inte fanns några gränser, att världen låg öppen för mina fötter, att allt var möjligt. Ungen valde en Monster High dagbok. Det är sånt som får mig att fundera på om vi alls är släkt med varandra.

3: Prioriteringarna. Akademiska bokhandeln hade 20% rabatt på allt. Vi hann inte dit för barnen behövde mat. Mat. När det är 20% rabatt på Akademiska bokhandeln! ‘Nuff said.

4: Fokuset. Det stånd barnen allra mest ville gå till låg inte alls inne på bokmässans område utan på matmässans och bestod av en buss jag tänker mig att den där clownen från It skulle ha om han körde buss. Bussen var full av vansinnigt dyr fudge och rätt snart visade det sig att barnen inte alls behövde mat, utan fudge. Vilket jag förstås kan respektera. De var så rusigt lyckliga när de fick plocka åt sig stora, ljuvliga fudgeblock att de utan problem borstade av sig mina måhända lätt sarkastiska kommentarer om ”lågblöd”.

Vardagslivet

Bordsskick

CharlotteLämna en kommentar

Ni fantastiska lärare som lärt mina barn att man inte får ha armbågarna på bordet, jag vill verkligen att ni ska veta att jag tycker att det är super att ni diskuterar bordsskick. Verkligen. Ingen kunde vara gladare än jag.

Men när barnen frågar om det är sant att inga-armbågar-på-bordet-regeln inte gäller den som fyllt trettio förväntar jag mig helhjärtat stöd. Ok? Ok!

Historikerns historier · Vardagslivet

Min tunga arbetsdag i bilder

Charlotte9 kommentarer

Just nu håller jag på och läser en antologi som heter Law and Marriage in Medieval and Early Modern Times och som jag fick i uppdrag att skriva en recension av. Så mitt jobb i dag har bestått av att läsa en synnerligen välskriven och därtill rasande intressant bok.

Först låg jag på soffan framför en sprakande brasa och drack te (Rabarber och grädde) som jag köpt i Sverige.

Ibland kliade jag katten på magen med den handen som inte höll i boken.

Sedan lade jag mig i ett varmt bad och plaskade runt i bubblor som doftar precis så man tänker sig att en bubbelprodukt som heter I love strawberries & milkshake borde dofta.

Där låg jag i ett kapitel, varefter jag duschade slut på allt varmvatten.

 Nu är jag rätt trött faktiskt. Det intellektuella livet sure is jättetungt.

Godsaker · Vardagslivet

En tårta som är som en hatt, och blåbärsmousse som borde vunnit fredspris.

Charlotte13 kommentarer

I lördags var det dubbelkalas för min förmodligen största lilla beundrare och hennes ljuvliga lillebror. Den här gången hade jag helt fria händer (woohooo!) både vad gällde smak och design. Därför gjorde jag en ganska tung sockerkaksbotten med lätt karamellton och fyllde med vitchokladmousse och den där blåbärsmoussen som borde ha vunnit fredspriset. Och så öste jag på med höstiga färger och kul mönster. Det här är Ascot i tårtform.

 

Blåbärsmousse värt fredspris

Ta 200 g frysta (eller färska) blåbär.
Koka upp i en kastrull och låt koka ett par minuter. Ta kastrullen från plattan och kör i en mixer (eller med mixerstav) tills du har en jämn sås. Ställ tillbaka kastrullen på plattan och tillsätt
2,5 dl grädde (lättgrädde går bra, om man är lagt åt det hållet)
2 dl Gelésocker Multi

Rör om väl och låt koka upp. Koka ca 30 sekunder och dra sedan kastrullen från plattan. När blandningen svalnat något, vispa för hand i
200 g färskost (t.ex. Philadelphia)
När blandningen är klumpfri, vänd ner
2 dl ganska hårt vispad grädde (nu får det förstås inte längre vara lättgrädde, oavsett ideologisk övertygelse)

Ställ i en bunke med lock och låt moussen vila i kylskåp, minst från morgon till kväll, men gärna till nästa dag. När du tar fram moussen igen ska du inte vispa eller röra för hårt utan bara sleva den dit den ska. Till exempel in i munnen. Eller på en tårta först om man håller på konventionerna.

Blåbärsmoussen blir ordentligt fluffig och luftig men ändå så fast att en fylld tårta kan ätas som snacks med handen en sen kväll – ett viktigt kriterium för en riktigt bra tårta.


Tårtan på den här bilden har inget med tårtan i inlägget att göra.

Nyhetsplock · Vardagslivet

Ett politiskt meddelande

Charlotte2 kommentarer

I morgon är det kommunalval här i Finland. Det är ett val som även utlänningar som jag får rösta i. Min röst kommer utan minsta tvekan att gå till Malin Hauk. Vad hon står för kan man läsa på hennes sida, men jag tänkte så här i skamlöst propagandasyfte berätta varför jag kommer att rösta på henne.

* Malin talar en hel fantastiskt mängd språk, byter med lätthet mellan finska, svenska, engelska och tyska och har smarta saker att säga på alla språken.
* Det är viktigt att inte skjuta problem under mattan och när hon skriver att ”nästa år måste prioriteringar göras, smärtsamma prioriteringar där många kommer att bli besvikna, men att lova fler tjänster, höjda understöd, bibehållen service i alla former och förbättrade villkor anser jag är populism och röstfiske” kan jag inget annat att hålla med henne. Dessutom anser jag att hon sätter fingret på något viktigt när hon menar att det ”[r]edan idag betalas årligen i räntor på gamla lån vad saneringen av flera mögeldrabbade skolor eller dagis skulle kosta.” Så kan det inte få fortsätta.
* Jag har sett tillräckligt mycket av hur hon fungerar tillsammans med sina egna barn och andras för att veta att det inte är en klyscha när hon talar om vikten av nästa generation. Malin förstår att barn och ungdomars trygghet är vad som kommer att göra världen bättre, och jag är övertygad om att hon skulle kunna bidra till det om hon blir invald.
* När Malin skriver om jämställdhet har hon inte den, i mitt tycke, föråldrade synen att det måste till fler kvinnor överallt utan hon ser att jämställdhet kommer av när ”[k]vinnor och män” har ”samma möjligheter att forma samhället och sina egna liv”.
* Dessutom uppskattar jag hennes nytänkande kring trafiklösningar och byggande. Sunt!

Så om ni i Vanda inte bestämt er för vad ni ska rösta på: 476 Malin Hauk kommer inte att göra er besviken!

PS: Alla de sakerna hon står för att just sånt jag tycker är viktigt; barn, jämställdhet, miljö. Men som invandrare i detta Sovjetbyråkratiska, blankettfascistland hade hon mig redan på ”elektroniska ansökningar skall bli kutym”.

Slut på politiskt meddelande.

Vardagslivet

Vintern

CharlotteLämna en kommentar

I år kom vintern så snabbt att jag för en stund förstod hur det måste vara att jobba på statens järnvägar där det där med snö och kyla, trots att ett visst statistiskt underlag pekar på sannolikheten för ett årligt förekommande fenomen, fortfarande varje höst möts med ett klingande ”men för i helvete vad är det här” följt av fem månader av bortförklaringar i stil med ”vi var inte förberedda” och ”det har kommit väldigt mycket snö”. Nu är det helt plötsligt 7 minusgrader och snö som ligger kvar.

För två veckor sedan lyfte jag in pelargonerna.
Förra veckan köpte jag det sista som saknades till barnens vintergarderob i form av jackor, handskar och skor.
I början av veckan bytte vi till vinterdäck.

Innan. Det kom. Snö.

HA! Take that, vintern!

Vardagslivet

Kvinnan som talade med bullar

Charlotte2 kommentarer

Det är inte som att jag är trött eller så, men i fikapausen hade jag vad som kliniskt förmodligen skulle kallas ”oroväckande brist” på både socker och koffein. Så jag tar en kopp kaffe. Och sedan ser jag, med samma hänförda lättnad som en som efter fem dagar i öknen betraktar en oas, sånna där bullar med vaniljkräm och socker. Då är det helt naturligt att man mumlar en liten kärleksförklaring i stil med ”well hello bullen”. Så skulle väl alla göra. Men nu i efterhand tänker jag att det kanske är ett varningstecken att när någon just då säger ”nämen hej Charlotte” så är den första reaktionen glädje över att bullen svarade – inte en insikt om att någon av de tjugotals andra människorna rummet just hälsat på en.