Kvinnan som talade med bullar

Det är inte som att jag är trött eller så, men i fikapausen hade jag vad som kliniskt förmodligen skulle kallas ”oroväckande brist” på både socker och koffein. Så jag tar en kopp kaffe. Och sedan ser jag, med samma hänförda lättnad som en som efter fem dagar i öknen betraktar en oas, sånna där bullar med vaniljkräm och socker. Då är det helt naturligt att man mumlar en liten kärleksförklaring i stil med ”well hello bullen”. Så skulle väl alla göra. Men nu i efterhand tänker jag att det kanske är ett varningstecken att när någon just då säger ”nämen hej Charlotte” så är den första reaktionen glädje över att bullen svarade – inte en insikt om att någon av de tjugotals andra människorna rummet just hälsat på en.

2 tankar om “Kvinnan som talade med bullar

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s