Lärarens makt?

På dagens DN debatt efterlyser Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund en ny sorts skolpolitik där läraren ska ha större befogenheter att ta till åtgärder mot stök och bråk i skolan. Eftersom jag själv jobbat som lärare och vet hur frustrerande det begränsande svenska system är känner jag mig benägen att hålla med. Några detaljer i texten får mig emellertid att dra öronen åt mig. Bland annat skriver Hägglund att

”Eftersom det inte är okej att kalla min klasskamrat för hora, kommer det att få konsekvenser för mig. En skola som väljer att enbart kommunicera sina värderingar med ord kommer oundvikligen att uppfattas som inkonsekvent, och i värsta fall lögnaktig.”

Va? Hur ska man annars lära eleverna att ord är starka, om man inte visar dem att konflikter kan lösas genom ord? Är det inte just genom ordet ”hora” i den ovan beskrivna situationen som eleven skapat en konflikt? Åtgärder som Hägglund efterlyser är bland annat att lärare ska få beslagta mobiltelefoner, utfärda skriftliga varningar och ge kvarsittning. Just dessa åtgärder kan jag tycka är fullkomligt självklara, men det måste finnas tydliga regler för hur långt man får gå.

En elev som stör får man inte visa ut ur klassrummet eftersom alla har rätt till skolgång, och Sverige har skolplikt. Men ska inte rätten till skolgång gälla de andra eleverna i klassen också? Om en lektion är 50 minuter lång och klassen har 25 elever ger det läraren 2 minuter per elev. Det säger sig självt att andra elever blir lidande om läraren tvingas dividera 10 minuter med en elev om huruvida det är ok att kalla någon hora eller inte.

Jag är skeptiskt till om ungdomen egentligen blir värre. Jag tror att det istället är våra värderingar som förändras. För 100 år sedan visade barn respekt genom att inte tilltala de vuxna – numer ser jag det som ett tecken på respekt från mina barn att de vill prata med mig om allt. Vad är det för värden och respekt man vill att barnen ska lära sig?

Med risk för att generalisera vill jag ändå påstå att lärarnas svåra ställning i skolan i mycket handlar om den dåliga respekt hela samhället visar dem. Lärarna får allt fler administrativa uppgifter med utvärderingar, fortbildningar och nya datasystem samtidigt som klasserna växer och lönen är patetiskt låg i förhållande till både utbildning och arbetsbörda. Om samhället genom att höja läraryrkets status (och lön!) skulle visa hur viktiga lärarna är skulle säkert problemen i skolan på sikt minska.

Dessutom skulle jag vilja slå ett slag för att ge de elever som inte orkar 12 års stillasittande (för i princip så är gymnasiet obligatoriskt i Sverige i dag) andra möjligheter. Mer praktisk utbildning skulle inte bara ge samhället en påfyllning i yrkesgrupper som annars riskerar att dö ut, utan också ge alla de elever som helt enkelt inte kan visa sin potential skrivandes chansen att få känna sig nyttiga.

Och ge lärarna rätten att hålla ordning i klassrummet, men låt ord och diskussion vara vägledande!

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s