På det stora hela taget tycker jag att Occupy Whatever Street är en av senare tiders absolut tuffaste grejer. Däremot kunde jag inte låta bli att skratta rått åt Colberts infiltration av rörelsen och intervju av två demonstranter. Även om deras handrörelser osökt får mig att tänka på doktor Zoidberg
beundrar jag ändå att de höll sig så lugna. Och en varning för känsliga: drick inte när du tittar på klippet. Det känns otäckt när vad du dricker bubblar upp i näsan när du skrattar.
Hit och dit och tillbaka igen 