Ni vet när man vaknar upp på morgonen till ett meddelande från en tinderdejt man inte sett på många månader, som meddelar att hans kompis inspirerats att skriva en wikipediasida om en? Den känslan.
Och när man sedan har skrikit in i sin kudde tillräckligt länge för att våga titta vad det står och det fanimej är den mest välannoterade artikeln på hela sajten och man liksom inte riktigt kan bestämma sig för hur imponerad det är rimligt att vara över hur nitisk någon kan vara en sen fredagkväll. Den känslan. Där någonstans är jag nu.
Tinderdejten menade att det kanske kunde låta lite galet. No shit, Sherlock.
Hit och dit och tillbaka igen 
😀 Gissar att känslan är rätt intensiv! Slog förstås genast upp dig. Snyggt! Och bra jobbat av dejtens kompis, A+.
Jag är fortfarande mållös.