Att skaka hand eller inte, det är frågan

Miljöpartiets Yasri Khan hamnade på förstasidan när han vägrade ta en kvinnlig reporter i hand. Sedan i höstas har jag rätt nära umgåtts med muslimska män i olika konstellationer och av högst varierande grad av religiositet och deras syn på kvinnor har varit nära kopplad till synen på religion. Ju djupare religiositet desto större respekt för kvinnor. Khan vill inte skaka hand med reportern av respekt.

Det är någonting som vi måste förstå och ta till oss, att den respekten är uppriktig och välment.

Men allt man gör av respekt och i välmening är inte ok. Att vägra ta en kvinnlig reporter i hand till exempel. Khan har alldeles rätt i att det är den vars kropp berörs (pun intended) som ska vara den som avgör formen av beröring. Barn har ingen skyldighet att ställa upp på släktingars aldrig så kärleksfulla kramar till exempel. Inte heller har Khan eller andra muslimer eller whatnots skyldighet att ta i hand eller beröra någon eller något de inte vill beröra i ungefär alla andra sammanhang. Hade Khan tackat nej till en handskakning på krogen hade det varit helt fine. Hans kropp – hans beslut och så vidare.

Men vi ska inte måla upp en nyhetsreporters intervju med en politiker som vilken situationen som helst. Reportern var nämligen inte där som kvinna utan som just reporter – i en yrkesroll – och då ska hon behandlas utgående i från hennes yrkesroll och inte könstillhörighet. I vår kultur ingår att man skakar hand. Oavsett vad man tycker om det så är det sättet som man artigt hälsar på varandra under formella omständigheter. Khan kan argumentera för andra former av artighetshälsningar precis hur mycket han vill, men planerar han att vara en del av det politiska system som ska bygga vår kultur och vårt samhälle är det anpassning till åtminstone de mest grundläggande artighetsformlerna som gäller.

Inbyggt i den respekt Khan hänvisar till och som många av mina muslimska bekantskaper är uppfostrade med ingår könssegregering. Det är helt fundamentalt i samhället att man håller könen åtskilda – inte för att det ena är värt mer än det andra egentligen utan för att man ser dem som väsensskilda. Det är här det skiter sig med våra västerländska värderingar om jämställdhet. Det går nämligen inte att ha ett jämställt samhälle samtidigt som man ser män och kvinnor som motpoler. Inte ens om man respekterar motpolerna och tänker sig att de kompletterar varandra.

Varför inte?

Jo, därför att det finns en uppsjö positioner – roller – i samhället som måste förbli könsneutrala. Politiker är en sådan roll. Journalist är en annan. Personer som företräder en yrkesroll måste få utföra sitt yrke oberoende av kön. Det här är viktigt för alla, men jag skulle våga påstå att det är alldeles särskilt viktigt för politiker och journalister eftersom de förstnämnda har makten i samhället och de sistnämnda ska granska makten. Könar man de här rollerna könar man också makten – både tillgången till maktmedel och möjligheter till granskning. Och det är typ 50 shades of jävligt problematiskt.

Därför är det inte ok att en svensk politiker ser en reporter som representant för ett kön istället för en yrkesgrupp. Oavsett hur mycket sagda politiker därefter talar sig varm för öppenhet och normer och förståelse eller säger sig vara för mångfald.

12 thoughts on “Att skaka hand eller inte, det är frågan

  1. Instämmer till 100 procent. Och till politiker och journalister kan vi lägga all typ av myndighetsutövning.

    • Förstås ska man behandla alla människor med respekt oavsett yrke, men jag tycker att om man träffas privat till exempel – eller utanför arbetstid – så kan man ha betydligt större frihet kring hur den respekten ska se ut.

  2. Wow! Första gången jag ser någon kommentera detta på ett intelligent sätt! Eller, alltså, med argument som är värda att beakta. Jag vet inte riktigt själv vad jag tycker i frågan, kanske mest att den har tappat alla proportioner. Men din text fick mig i alla fall att börja tänka.

  3. Eftersom det aldrig slutas tjata om detta har jag funderat litet till… Alla svenskar gör ju skillnad på män och kvinnor hela tiden, så med det i åtanke blir det helt absurt att hänga upp sig på en hälsningsgest. Jag vet inte vilka åsikter han har eller vad han har gjort i övrigt I POLITIKEN, men det är ju det man borde granska, tycker jag. Bland svenskar anses det ju helt normalt att krama kvinnor som man träffar, men inte män. (Och kvinnliga politiker får gärna bär kjol, men inte manliga. För att inte tala om smink!) Så varför ska våra sätt att göra skillnad vara OK, men inte Khans? Jag känner mig ganska obekväm med att krama folk, i synnerhet män, som inte står mig nära. Är det obehaget bättre på något sätt än Khans?

    • Jag tycker inte att våra sätt att göra skillnad är ok heller.🙂

      Och jo, man ska granska det han gjort i politiken för att granska honom personligen men i det här fallet tycker jag att det handlar om att journalister måste bemötas i sin yrkesroll och att den yrkesrollen inte får könas.

      I många länder är det helt normalt att hälsa med kindpussar och det är jätteartigt, men det skulle knappast falla väl ut i det här fallet heller. Men besöker man en kultur som har kindpussar som hälsningsform (typ Frankrike) ska man också vara beredd på de signaler man skickar ut om man bara vill ta i hand.

  4. Tycker den här diskussionen är konstig och obehaglig. Att en politiker som inte är Sverigedemokrat utan Socialdemokrat och stadsminister står i riksdagen och säger ”här i Sverige hälsar vi genom att ta i hand” är djupt obehagligt. Här i Sverige hälsar vi på alla, det är självklart viktigt, men om vi i vårt ”mångkulturella” samhälle inte ens kan acceptera att olika människor har olika hälsningsritualer och traditioner kring _hur_ man hälsar så är vi ganska illa ute.
    Konstigt är också att detta hela tiden diskuteras som något muslimska män (inte) gör mot kvinnor, men i min erfarenhet tar inte heller alla muslimska kvinnor män i hand. Det handlar alltså inte om mäns nedvärdering av kvinnor, utan om en tradition att inte röra vid främmande av annat kön som gäller alla.
    Jag har aldrig upplevt att det gått en magisk gräns vid handskakande – att män som kan tänka sig att skaka min hand också automatiskt kan tänka sig att behandla mig med samma respekt som de skulle gett en man, och inte heller tvärtom att jag på det stora hela känt mig mindre respektfullt behandlad av män som inte velat skaka hand.

    • Det handlar absolut inte om muslimska mäns nedvärdering av kvinnor! Det är jätteviktigt och jag hoppas att det framgick av mitt inlägg också! Tilläggas bör dessutom att jag inte träffat på en enda muslimsk man av de hundratals jag ändå träffat de senaste månaderna som skulle ha vägrat ta mig i hand. Det är alltså inte på något vis ett utbrett, överallt accepterat muslimskt förfarande att vägra ta en kvinna i hand.

      Men igen alltså, för mig handlar det om könandet av yrkesroller och den stora faran i det. Jag hade inte tyckt att det vore lämpligt med en kvinnlig muslimsk reporter som vägrade ta en manlig politiker i hand heller för då blir de yrkesrollernas könande en faktor i hur de ska behandla varandra och det är farligt..

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s