Att ligga i skilsmässa för med sig en helt ny arena av rövhattar som jag hittills inte har behövt befatta mig med. I dag, när jag letade efter jurist (man måste ha en, skilsmässojuridik är en jävla djungel och jag kan ingenting om lagarna i det här landet efter år 1450) hittade jag drösvis av diskussioner förda av män om hur kön påverkar juristens förmåga att utöva sitt yrke. Manliga jurister är opartiska, kvalificerade, kunniga och professionella och därmed också dyra. Kvinnliga jurister är lögnaktiga feminazis som bara är ute efter att skydda kvinnor (kvinnliga jurister specialiserade på de kvinnor som lever i skyddshem är extra lögnaktiga) och därför förtjänar de allt det spott och spe de fått utstå från dessa skapelsens mästerverk även i verkliga livet.
Det finns alltså på fullaste allvar listor på kvinnliga jurister som enligt de här sköna snubbarna inte gör sitt jobb för de försvarar kvinnor.
Misströstan.
Hit och dit och tillbaka igen 
Varför kommer jag plötsligt och tänka på beskrivningar jag läst om när kvinnor så sakterliga började försöka ta sig in i juristyrket i slutet av 50-talet/början av 60-talet…
För att inget har hänt de senaste 60 åren.
Det är nog bara att stänga av internet om du vill undvika sköna snubbar. Jag mår lite bättre idag än ett år sedan tack vare att många tidningar stängt ner kommentarsfälten för att de inte har tid att moderera bort den aldrig sinande spyan av dumheter. Det primitiva upprapandet av fikabordssanningar och sköna kapningar mot alla normbrott i sann broderlig anda, som fötts, levt och förmodligen frodas i manliga miljöer, har dessvärre blivit offentligt gods. Det finns frapperande många exempel på män som verkar tro att de fortfarande sitter med grabbarna i bastun och ljuger, fastän de publicerar sig. Den tuffa nedsättande kommentaren i grabbsoffan framför TV:n som betalar sig i grabbarnas skratt (tragiskt så till vida att det reproducerar den sämsta formen av manlighet, men oskyldigt så till vida att det inte drabbar någon annan), blir till publicerade inlägg, kommentarer med adress, hatmail. Vad har föräldrar och skola för chans när barnen marineras i den här bajssoppan?
Jag sätter 100€ på att merparten av de debattörer du behövt läsa också har visat intresse för att delta i medborgargarden för att försvara våra kvinnor. De rasar och hatar på förutsägbart vis om en kvinna visar armhålor med behåring på TV. ”Men oväntat då” skriver de när en landslagsidrottare av annan etnicitet åker dit för dopning (true case: lustigt nog en andragenerationsinvandrare från Finland som glömt Hemohes 2001). De ser inte de 364 och undrar när den internationella mansdagen är. Hö hö, säger grabbarna runt fikabordet och på Facebook blir det några likes, medan eventuella följare med viss reflektionsförmåga tar sig för pannan, biter sig i läppen och håller käft.
True dat. Som kidsen säger.
Alltid när denna sorts åsikter stiger fram märker jag att jag haft lyckan att få växa i min egen lilla bubbla där könet inte har någon inverkan på en persons kompetens. För jag blir alltid lika chockad över att det faktiskt ännu idag kan finnas människor i vårt land, som allvarligt anser att kvinnor är mindre smarta och mindre kunniga för att de är kvinnor. Trevligt att tänka att dessa typer eventuellt är de bossar, som jag snart försöker söka jobb av…
För övrigt är det väl inte absolut tvång att ha jurist vid skilsmässan. Åtminstone inte ifall ni ganska långt kan komma överens om praktikaliteterna. Men jag hoppas du hittar en både trevlig och kompetent jurist, jag vågar påstå att vi finns:)!
Jo, jag blev också förvånad över det liksom organiserade föraktet. Man måste inte ha jurist, det är inget tvång, och vi är överens om det mesta. Men en skilsmässa är fylld av känslor och det sista som behövs är oklarheter kring det tekniska. Och det finns en jäkla massa tekniska grejer att ordna.
Eftersom kvinnor som jobbar för kvinnors rättigheter automatiskt jobbar med något ”smalt och marginaliserat” i stället för riktiga frågor. Jag blir så TRÖTT. Hoppas du hittar en bra typ som kan guida i snårligheterna.
Apropå snåriga juridiska texter så hade jag gärna haft dig eller någon annan historiker till hands häromdagen när en kund halade fram 1774 års stadgelagar av något slag och frågade vad det nu egentligen stod om cencur där… Jag förstod orden någotsånär (frakturstil är inte mitt forte), men inget av innehållet! För dig hade det säkert varit klarspråk 🙂
Här kan du säkert få tips och hjälp,är dessutom gratis.Lycka till!
http://www.naisunioni.fi/juristi
@Ennet Just det ja, Naisunioni finns ju. De är bra, allt kan de inte göra, men ett bra ställe att börja! Jag minns att jag var där och ställde tusen frågor inför det där superskrämmande första bostadslånet och fick sakliga och bra svar.