På Nyheter 24 skriver Gabriella Bark om 7 punkter som låter en jämföra om man dejtar en bad boy eller en nörd. Där finns bland annat rubriken ”Hand i hand på stan” där det konstateras att nörden ”[m]ed en blyg, väldigt rutinstyrd hand håller […] din hand som om det vore samma sak som att borsta tänderna. Någonting som man bara gör.” En bad boy å andra sidan ”[v]äxlar mellan att ha handen i din hand och på din rumpa.” När man ska ha myskväll är nörden förutsägbar och har inte lämnat något åt slumpen medan en bad boy inte frågar vad kvinnan vill se utan ”drar på serien han vill se”. Därefter ”lägger [han] armen runt dig, knäpper en öl mot bordet” och bär in dig i sovrummet efter första sexscenen.
Här ställs den blyge, lite famlande killen, som gör allt för att vara till lags, mot killen som bara bryr sig om sig själv och saknar respekt för sin flickvän. Och problemet ligger inte i den dikotomin utan i att the bad boy likväl framställs som det bättre valet. Till exempel tränar nörden regelbundet men ”når inga storslagna resultat”. The bad boy ”[t]ränar ibland och då vansinnigt hårt” men har likväl perfekt kropp. ”Detta är ett fenomen hos många bad boys. Det är som att Gud ger dem försprång så de ska ha mer tid över till att vara bad”.
För grejen är att så länge det är ett relativt löst förhållande kanske det inte har någon betydelse att the bad boy tycker att en lyckad utlandssemester bara inkluderar honom och hans polare. Man kanske kan njuta av att han ”[f]år dig att känna dig maktlös, [k]allar dig snuskiga saker, [t]ar för sig” som om ”han är sänd till jorden för att göra just detta”. Men att känna sig maktlös är bara sexigt om man de facto inte är maktlös. Så kommer den där kvällen när man kryper i säng efter en lång arbetsvecka och helst bara vill sova. Han kallar dig hora och tar för sig. Så kommer dagen när han drar till London med sina polare för att supa och du står själv kvar på trappan med en baby på armen. Sedan kommer dagen när han får nog av ditt tjat om att vara hemma mer, att ta dig i beaktande, att respektera dig – och han går.
Att dejta en bad boy handlar om att få bli mittpunkten i en mans liv, att få honom in på den rätta vägen och ändra sig för att han älskar så djupt och inte kan leva utan. Och jag är ledsen att jag låter en smula cynisk här, men en bad boy blir inte en bra pojkvän. Kvinnor kan inte magiskt hela trasiga män och ska heller inte göra det till sin livsuppgift. Dessutom kan jag för mitt liv inte förstå hur kvinnor kan ge sig in i förhållanden med drömmen om att göra en bad boy till en bra man, men aldrig tänka tanken på att hjälpa nörden att hitta sin vildare sida.
Kanske jag bara är för gammal för sånt här trams. Kanske det finns en humor här som jag bara missar för att den fastnar i mitt tantfilter. Kanske är det bara måndag. Men jag blir så jävla lack. Varför ska man hylla den kvinnoföraktande, köttätande skitstöveln? Varför nedvärderas män som är omhändertagande och som bryr sig om vad flickvännen skulle vilja? En grundläggande respekt för kvinnors lika värde är en finfin utgångspunkt för relationer.
Hit och dit och tillbaka igen 
Möjligen en av de svårast besvarade frågor som existerar. Varför dras en del kvinnor till BAD BOYS? Helt obegripligt för mig precis som varför kvinnor stannar hos män de plötsligt insett är BAD BOYS.
För många år sedan hade jag ett grannpar som ständigt bråkade. Den som bråkade var mannen som slog sin sambo för det minsta lilla. Vid många tillfällen sökte hon skydd inne hos oss och hon öppnade sig för oss. Vet inte hur många gånger vi fick ”ta hand om” en misshandlad granne. Vi uppmanade henne gång på gång att lämna honom men alltid var ursäkten att ”han menade det inte”. Hon trodde på fullt allvar att hon skulle kunna förändra honom till en GOOD GUY.
Till de kvinnor som råkar ut för dessa avarter till män: Ni kan inte förändra dessa. Ingen som inte vill själv kan förändras. Jag minns en intervju i TV med Åmselemördaren Juha om alla kvinnor som flockas runt honom. Han sa framförallt två saker. 1. Nästan alla dessa hade målet att göra honom till en bättre människa. 2. Juha vände sig och tittade in i kameran och pratade till alla kvinnor och sade: ”Slösa inte tid på såna som mig. Ni kan inte förändra oss.”
Juha är en skit men t.o.m han vet att det inte går att förändra en BAD BOY.
Jag älskar det sista du skrev om detta Charlotte: ”Varför ska man hylla den kvinnoföraktande, köttätande skitstöveln? Varför nedvärderas män som är omhändertagande och som bryr sig om vad flickvännen skulle vilja? En grundläggande respekt för kvinnors lika värde är en finfin utgångspunkt för relationer.”
Grymt bra skrivet och jag önskar kvinnor runt om kunde ta detta till sig
Vår granne vaknade upp till slut men var först jättearg på oss. Varför? Vi orkade helt enkelt inte med att se henne så misshandlad gång på gång och gick bakom ryggen på henne och anmälde det trots att hon bett oss att inte göra det. Det finns en gräns och den var långt överskriden. Idag är hon inte arg längre och mår bra med en ny man.
Att stanna i en misshandelsrelation skulle jag säga är något fundamentalt annat än att vara tillsammans med en ”bad boy”. Män som slår är ofta inte alls ”bad boys”.
Att kvinnor inleder relationer med ”bad boys” är väl dels att dessa män upplevs som roligare, sexigare och mer spännande och intressanta och dels att alla kvinnor är massivt indoktrinerade genom böcker, film, reklam, musik osv osv med att det bor en fin, missförstådd kille i varje bad boy och att kärleken kommer locka fram honom – det är garanterat ett mer komplext problem än att kvinnor bara behöver skärpa sig.
Angående ”Varför nedvärderas män som är omhändertagande och som bryr sig om vad flickvännen skulle vilja?” så ger ju inte Gabriellas exempel en bild av nörden som en kille som bryr sig om vad tjejen vill ha, utan en kille som kör på sitt eget koncept lika egoistiskt enkelspårigt som the bad boy. Man blir ju inte automatiskt en trevlig person bara för att man har andra ideal än machoidealen.