På väg hem ser jag en bil i diket längs vår lilla skogsväg. En man som ser lätt stressad ut står och tittar på bilen, som fortfarande är på. Jag stannar förstår, går ur och frågar hur det är.
Han: Bara bra!
Jag (inte alldeles övertygad): Ok…? Klarar du dig här eller?
Han: Jorå! (går halvvägs in på förarplatsen, varvar motorn och betraktar med en uppsyn av expertis snöjordslasket som förtjust sprutar ut alla håll medan bilen bestämt står kvar inklämd mellan två träd)
Jag: Får du hjälp någon stans? Har du ringt någon med traktor?
Han: Nej, men det ordnar sig ska du se. (trycker lite mer på gasen och får bilen i den vinkeln som bilar i actionfilmer har just innan hjälten hoppar ur och bilen faller ner i en ravin)
Jag: Jag ringer nu.
Han: (går runt bilen så långt det går innan skogen tar emot)
Jag: (ringer)
Han: Det verkar inte som att någon svarar.
Jag: Ingen fara, jag provar nästa!
Han: Men du alltså, jag klarar det här! (går runt bilen åt andra hållet tills skogen tar emot, kliver halvvägs in i bilen och upprepar proceduren gasa/stänka alltmedan bilen gräver sin egen grop lite djupare)
Jag: (går till en granne för direkt hjälp med att gräva och putta, ringer en annan granne för hjälp med att dra upp)
Han: Ingen fara alltså, jag har det nu! (har det inte)
Jag: Okej, men nu är hjälp i alla fall på väg.
10 minuter senare var bilen uppe, så när som på jordfyllda däck oskadd. Och det är ju lätt att göra sig rolig över mäns fullkomliga oförmåga att be om eller ens acceptera hjälp och det hade kanske inte varit hela världen om jag hade lyssnat på honom och hans försäkringar om hur mycket han minsann hade det för det värsta som hade kunnat hända var att fick gå hem igen och lämna bilen i diket. Men någonstans så är det så typiskt. Om en bil grundligt fastkörd i ett dike inte är fog nog att få hjälp, vad är det då? Det här med att män inte kan be om hjälp alltså. Man är inte mer manlig för att man kan bära hela världen på sina axlar.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag kan inte säga så mycket om det för jag inser att jag skulle stannat, knytit fast hans bil i min och försökt dra upp den med min lilla jetta och aldrig funderat på att ringa en granne…
Det hade jag också gjort om någon av oss hade haft bogseringslinor… 🙂
Du kanske inte har den sortens bil?
Jag har en liten Nissan Micra och det var en av de där monsterbilarna som äter Nissan Micras till frukost som låg i diket. Min första tanke var likväl att försöka dra upp den själv, men som sagt, det föll på den totala bristen av bogseringslinor. Annars hade jag provat det innan jag gick och hämtade grannen. 🙂
Jag tänkte iofs mer på att jag har den sortens bil som man inte gärna kör iväg med utan bogserlina, startkablar, ståltråd, mycket silvertejp, extraslangar och påfyllningsvätskor av alla slag den kan tänkas råka spotta ur sig. Den är inte knepig att underhålla men den kan få för sig att vilja bli underhållen ungefär när som helst.
Men kan man så är det ofta värt att testa att dra även med liten bil, ibland är det bara ganska lite som behövs. Ibland gräver de ner sig själva först och då är traktorer bättre…