Den sortens samhälle

Jag måste erkänna att jag är genuint fascinerad (på ett ligga-i-fosterställning-och-gråta-sätt) av hur folk tänker när de röstar på nazistiska och rasistiska partier. Har de inte läst historia i skolan? Vet de inte vad även folkvalda nazister och rasister skapar för sorts samhälle?

För jag tror att många av dem som röstar på nazistiska och rasistiska partier inte egentligen har funderat så mycket på vilket sorts samhälle de vill ha, utan mer på vilket samhälle de inte vill ha – och att det är just det samhället vi har nu. De få tankar som ägnas framtidssamhället är idyller. Man vill ha nationalism – en nation med ett rättmätigt folk – i harmoni med andra folk i andra nationer. Man vill ha rättvisa, frihet, mindre brott och fungerande system där individen kan få utvecklas. Åtminstone är det den bilden som företrädarna ger av sina partier, och den bilden som de flesta jag stött på som röstar rasistiskt (jag har inte träffat speciellt många som röstar nazistiskt, det ska erkännas) framhåller som resultatet av deras politik.

Ingen av dem jag hört eller läst om vill ha ett hårdare styre över sig själva. Hårdare tag på andra, ja, men mer frihet för sig själv. Och jag ser hur den tanken är väldigt frestande. Jag tillhör själv den delen av befolkningen som uppför mig exemplariskt (åtminstone i laglig mening) och som helst inte ser mina prydliga cirklar rubbade. Grejen är bara den att man faktiskt inte behöver titta särskilt långt tillbaka i historien för att se att ökad frihet inte är resultat av rasistisk och nazistisk politik. Tvärtom.

Eftersom grundprincipen i rasistisk och nazistisk politik är att det är skillnad på folk och folk är grundprincipen i förverkligandet av politiken att denna skillnad måste utrönas och upprätthållas. Man måste ta reda på vem som är förtjänt av att kallas svensk och få åtnjuta svenska privilegier och vem som inte är det. Den kontrollapparaten är enorm. Vi såg den i nazi-Tyskland, på Balkan, i Korea, i Japan, i USA. Eftersom kärlek som bekant inte har några gränser har det i alla tider funnits människor som funnit varandra över de där skillnaderna, vilket skapar ytterligare problem för indelningarna. Efter kolonisationen i Latinamerika gjorde man elaborerade målningar med par av olika ”ras” och deras ”avkomma” för att namnge och klassificera de olika kombinationerna.

I början av 1900-talet hade det utvecklats till en vetenskap. I dag kallar man det ”kulturell särart”. Man måste ju inte vara principiellt emot sådana här indelningar för att kunna räkna ut hur mycket pengar de kostar och vilken otrolig statlig insats det krävs för att hålla reda på befolkningen. Även om man är ljushyad måste man in i systemet – in under den statliga kontrollen – för att den skillnaden mellan folk som ska avgöra vem ska få vad ska fungera.

Sådana här system bygger också på totalitära ledare. Det vill säga, ett samhälle med rasistisk värdegrund fungerar bara med hård kontroll – inte bara av dem som så att säga inte hör hemma utan av alla. Det är ett samhälle där man anger varandra, där ingen är trygg och där staten, förkroppsligad i den totalitära ledaren, avgör vem som stannar och vem som går. Att rösta rasistiskt eller nazistiskt är inte att rösta för frihet utan att rösta för tvång och kontroll. Det är inte att rösta bort ”patrasket” från egen gård utan att rösta in sig själv i ett strikt system av begränsade valmöjligheter. Det är att ange den där grannen man bott bredvid i 20 år och som man brukar grilla tillsammans med, han som jagade bort de där ligisterna som tänkte sno din cykel. Han som, i systemet av åtskillnad mellan folk och folk, visade sig ha en farfar från Iran och några obetalda P-böter och som måste anges för att skulden inte ska falla på dig. Han som måste lämna landet tillsammans med sina två barn – inte för att han har ett land att resa till utan för att han inte längre har ett land att bo i.

Rasistisk och nazistisk politik gör skillnad på folk och folk men inte på vad folk vill och inte vill. Att Kalle Svensson är pursvensk mönstermedborgare och inte vill ingå i systemet har ingen betydelse. Att han älskar sitt enda barn, trots att det har en lätt utvecklingsstörning, har ingen betydelse för liknande barn får eutanasi för nationens bästa. Nätet når alla, även de som skulle se sig själva som ”goda”.  Tror man inte på Förintelsen så fine; läs på om hur vanligt folk hade det under nazisternas styre. ”Hitler gjorde mycket bra för Tyskland” brukar det heta, och visst finns det fog för att påstå det. Men för det vanliga folket var det inte en dans på rosor i mer än några år när ekonomin gick uppåt. Därefter gick det utför. De fördelar som den minskade arbetslösheten förde med sig kontrollerade staten. De kom alltså inte folket till godo för att folket arbetade, utan delades ut till vissa via staten (vilket, ironiskt nog, är förvillande likt kommunism). Staten avgjorde också vilka böcker man fick läsa, vilka filmer man fick se, vad som fick skrivas, tyckas och tänkas.

Det skulle också vara good bye Internet – inget fritt You Tube, Twitter, bloggande, Facebookande. Är det något vi lär oss av hur nationalistiska politiska system fungerar i dagens värld så är det faran med det fria Internet och den fria tanken. Åsiktsutbyte blir ett minne blott. Politisk korrekthet genom våld. Vi har sett det förr. Vi borde veta. I Nazi-Tyskland avrättades tiotusentals människor för sina politiska åsikter.

Jag förstår om folk är trötta på det politiska systemet, på social oro och på känslan av att det barkar åt helvete och därför ger en röst till Sannfinländare eller Sverigedemokrater. Jag känner precis likadant fast av helt andra orsaker (t.ex. att folk ger röster till Sannfinländare och Sverigedemokrater). Men tänk lite. Tänk på hur samhället skulle bli, realistiskt.

I Sverigedemokraternas partiprogram skriver de så här:

”Sverigedemokraterna anser att staten är nödvändig för att på ett effektivt sätt kunna administrera nationens inre liv, upprätthålla goda relationer med omvärlden och i kraft av sitt våldsmonopol skydda nationen mot inre och yttre hot.

Till statens kärnuppgifter räknar vi alla frågor som rör nationens säkerhet och oberoende, omhändertagandet av svaga och utsatta individer, lagarnas upprätthållande samt värnandet av nationens historiska arv och kulturella särart.”

Visst låter det fint? Men tänk bortom idealbilden. Tänk på hur politiken ska utföras. Staten får med sitt våldsmonopol (alltså de enda med laglig rätt att utöva våld) skydda nationen mot inre hot, till exempel sådant som kan tänkas hota den kulturella särarten. Staten skulle ha rätt att ta till våld mot de egna om de inte värnar om vad staten har bestämt är det Äkta Svenska. Det är inte ett fritt samhälle där invånarna får sköta sig själva. Det är ett totalitärt, polisiärt samhälle som krävs för att kunna förverkliga den drömmen. Det är den sortens samhälle som rasism och nazism skapar.

17 thoughts on “Den sortens samhälle

  1. Jävligt (ursäkt ordvalet) skrämmande utveckling. De som röstar SF och SD har kanske inte läst så mycket historia att de skulle se vartåt det leder, det börjar med invandrarna men man kan själv tillhöra nästa grupp som inte får finnas till. Som finlandssvensk och mamma till ett handikappat barn tror jag att min familj skulle ryka ganska snart. Så även om rasism inte direkt berör mig anser jag att den måste bekämpas innan den får fotfäste, för det är bara början.

    • Precis! Många av dem verkar tro att bara för att de sköter sig hyggligt och har ljus hy så kommer de att ha det jättebra i ett sådant samhälle trots att allt vi vet om liknande samhällen visar att ingen är säker.

  2. Pingback: Dränk dem i fakta | Hit och dit och tillbaka igen

    • Nej, nej. Det är inte problematisk utan helt i sin ordning att staten har våldsmonopol. Anledningen till att jag lyfte fram det var att jag får för mig att många inte vet om det och framförallt att våldsmonopolet i dag uttryckligen innebär att staten inte har rätt att använda våld mot sina egna annat än då brott begåtts – och knappt ens då. Att SD lyfter fram våldsmonopolet (och vill utöka det) som en viktig del av sin politik är värt att fundera över.

  3. Problemet är egentligen inte att folk ger sin röst åt ett nationalistiskt parti, utan att de har åsikter som stämmer överens med partiets. Det är inte partiet som behöver bekämpas, det är åsikterna i samhället. Partiet är bara symptomen av sjukdomen.

    Följande problem blir att de förtryckta (oberoende av om det är kvinnor, invandrare, judar, finlandssvenskar eller handikappade) aldrig kan lösa problemet. Det är majoriteten som måste ändra åsikt. Det är bara någon ur den gynnade majoriteten som kan slå näven i borde och vända skutan. Vilket ibland suger när man lever i en demokrati.

  4. Måste säga att SD procentökning troligen beror på folks missnöje med hur invandringspolitiken sköts idag. Jag är själv socialdemokrat och tillhör den övre medelklassen. Ser ett problem i hur politikerna under årtionden beviljat folk asyl och sedan inte haft någon ordentlig handlingsplan för hur dessa ska tas om hand. Som situationen ser ut idag kan jag förstå att folk ej ser denna progression som hållbar. Detta är i grunden de etablerade partiernas fel att vi har en segregation och ett utanförskap. Jag kan dock störa mig på hur lite ansvar individer tar för sina eget liv. Vi har fri skola, fri sjukvård och möjlighet till inkomst trotts att man ej har ett jobb. Och när det gäller ansökning till högskola FINNS INGEN SEGREGERING där de med bäst betyg kommer in först. Kan det bli mer rättvist än så? Ser jag tillbaka på situationen min morfar befann sig i i början av 1900 talet så kan jag klart konstatera att alla människor i Sverige har dubbelt så bra förutsättningar än honom till att lyckas. Han hade inte ens ett par skor… Med det säger jag INTE att det är helt rättvist, vissa måste kämpa mer än andra. Vi måste börja diskutera hur vi kan hjälpa de invandrare som kommer hit. Vi måste också vara väldigt tydliga med vad som gäller när man kommer till Sverige. Många som kommer idag är analfabeter, hur ska vi kunna skapa förutsättningar för dessa människor att bli en del av samhället och framförallt eftertraktade på arbetsmarknaden. Detta är inget som de etablerade partierna diskuterar, de stoppar huvudet i sanden och bereder således förutsättningar för partier som SD att växa. Så otroligt trött på allt man ser på facebook och hur folk som röstar på SD blir idiotförklarade. Se problemet och inte symtomen…

    • Jag håller med dig om vad du skriver och jag tror att de allra flesta skulle göra det. Sedan finns det några meningar som liksom är på gränsen, eller som borde utvecklas. Det hör samman med vad du skriver om att man ska ”se problemet och inte symtomen”.

      ”Ser ett problem i hur politikerna under årtionden beviljat folk asyl och sedan inte haft någon ordentlig handlingsplan för hur dessa ska tas om hand.” – Problemet här är i så fall att det inte finns tillräckligt goda handlingsplaner för hur asylsökande ska tas om hand, inte att man beviljar folk asyl. Att utnyttja de fria institutionerna som finns i Sverige (typ skola, sjukvård, möjlighet till inkomst och så vidare) förutsätter att man har någon med sig som kan förklara hur systemen fungerar. Att man kan språket och att man känner sig välkommen nog för att våga använda det. Alla som kommer till Sverige och söker asyl har dessutom någon form av trauma (annars får man inte asyl). Det är lätt att säga att Sverige är så himla bra för här finns fri sjukvård, men om man just har kommit hit efter att ha varit på flykt i ett halvår, ha sett sin familj mördas, blivit våldtagen, misshandlad och levt under ständigt dödshot och dessutom inte vet om man kommer att skickas tillbaka dit igen så är steget att utnyttja resurserna på nya stället väldigt, väldigt stort.

      ”Vi måste också vara väldigt tydliga med vad som gäller när man kommer till Sverige.” Absolut! Det här håller jag helt med om! Däremot ser jag en betydande skillnad i att vara tydlig med vad som gäller i Sverige (i form av lagar och direktiv) och att pracka på folk någon sorts ta-seden-dit-man-kommer-mentalitet. I Sverige får man klä sig som man vill. Det betyder att den som vill ha hijab ska kunna ha det.

      Visst behövs det diskussion beträffande invandring, men den ska handla om hur, inte huruvida.

  5. Pingback: Vi måste sluta säga antimångkultur när vi menar rasism | Hit och dit och tillbaka igen

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s