I dag har barnen och jag haft total cute overload. Först åkte vi en god bit i bilen för att komma ut till en kaninuppfödare som vi ska köpa en kaninunge till Vilho ifrån. Vilho var (förstås, duh) helt begeistrad av den lille parveln. Om typ 3 veckor får vi hem honom. Kaninen alltså, Vilho fick vi ju hem direkt.
Medan jag och Vilho stod och beundrade kaninungen som låg så stilla och tryggt i Vilhos famn gick Tilda med kaninuppfödaren för att titta på hästarna. Just som jag hade beslutat mig för att det var dags att sluta titta på kaninungen och börja titta efter min yngre människounge kom hon ridande förbi. Bästa kaninuppfödaren i världen, jag säger bara det! Helt otroligt trevlig ung tjej, fina välskötta kaniner och lite ridning på köpet. Gissa om barnen var nöjda!
Vi hade packat med oss matsäck och stannade vid en rastplats på vägen hem, för att käka nybakade korvmackor och några nävar lördagsgodis.
Därefter åkte vi direkt hem till Äggväktarna som numera snarast är Kycklingväktare. Jag har aldrig sett kycklingar på riktigt så här nära håll tidigare. En dag gamla är de och jestas vad söta! En av dem kurade ihop sig i mina kupade händer och somnade. Att ha en liten fågelunge sovande i handen alltså. Den känslan går ju inte ens att beskriva. Tillit. Trötthet. Überfluff.
Någon frågade om rasen; dvärgkochin. Sånna med fjädrar på fötterna.
Hit och dit och tillbaka igen 
oj oj vilken mjuk och go lycka. kaniner vill ingen INGEN i världen nåt ont. Fina djur.