Alla kvinnor vill bli objektifierade

Cameron Diaz menar att alla kvinnor vill bli objektifierade. ”There’s a little part of you at all times that hopes to be somewhat objectified, and I think it’s healthy.” Jag antar att det är en sån där sak som är lättare att säga när man står uppsnoffsad på röda mattan än när man möter någon av alla de kvinnor som bor tillsammans med sina barn på en bordell i Bangladesh.

För jag tror att den där lilla delen som Cameron Diaz anser är kvinnors hemliga vilja att alltid bli lite grann objektifierade egentligen är något så enkelt som en vilja att bli uppskattade och att det inte är något unikt för gruppen kvinnor. Och visst, för många kvinnor är det enkel väg till uppskattning att vara snygg och sexig. Är man snygg och sexig ger det en omedelbar feedback, särskilt om man är kvinna. Men med tanke på hur många unga flickor i västvärlden som mår psykiskt dåligt, som skär sig själva, som svälter sig själva och som blir besatta av sitt utseende är det också väldigt tydligt att den uppskattning man får för sitt fagra yttre inte alls är en grund för bra självförtroende eller längre och starkare relationer. Går vi sedan utanför västvärldens emanciperade kvinnor hittar vi länder där objektifierade kvinnor är utkastade ur samhället, lever i bordeller eller hem för fattiga eller helt enkelt på gatan – om de ens överlever. Att det ligger i kvinnans natur att vilja bli objektifierad är en myt.

Däremot tror jag att jag förstår vad Cameron Diaz menar (och eftersom hon säkert läser det här får hon väl rätta mig om jag har fel). Kvinnor som nått en viss självständighet kan njuta av den där kicken man får när någon visar uppskattning för ens utseende utan att det är något skadligt eller fel med det. Och det håller jag med om. Kanske hade Diaz kunnat utveckla sitt uttalande lite mer och kanske hade hon då också kommit sig för att säga att det är en himmelsvid skillnad på kontext när vi talar om att det är ok att bli objektifierad. När jag har dolled up för att gå ut på krogen och alla män ba’ ”åhhhh wow vi är så förbländade av din skönhet att vi vill spendera hela kvällen med att tillbe dig” (ett hypotetiskt exempel) är det inte som att jag liksom suckar och känner mig förtyckt. Men när jag håller en föreläsning och efteråt får höra att det är trevligt med vackra kvinnor – inte att mina argument var övertygande, min åtta år långa universitetsutbildning en bra investering eller att min forskning är spännande – känner jag mig inte det minsta uppskattad. Snarare tvärtom.

Kanske hänger de här sakerna ihop. Vill man som kvinna bli tagen på allvar någonstans så måste man alltid låta bli att försöka se snygg ut. Men jag vägrar tro på att kvinnor inte ska få kunna vara sig själva fast i olika miljöer, att man kan få vara sig själv i sitt dolled up esse på krogen en dag och att man kan få vara expert på sitt forskningsområde en annan dag. Och jag tror inte på att problemet här är att män är inkapabla att se skillnaden på dessa olika funktioner utan snarare att många män inte verkar ta skillnaden på tillräckligt stort allvar. I det hänseendet är det ett stort problem att kvinnor i traditionella kvinnoyrken objektifieras och sexualiseras.


För kvinnor i sin professionella roll vill få göra sitt jobb i fred (statistik över anmälningar om ofredande på arbetsplatsen stöder detta) utan att bekymra sig över hur de ser ut och måste också kunna få göra det. Att de efter jobbet tycker om att doll up och gå ut på krogen och då inte har något emot ett visst mått objektifiering ska inte vara ett hinder, på samma vis som att de kvinnor som bara lägger fokus vid sitt utseende inte ska få sätta standarden för hur kvinnor som grupp ska behandlas. För det stora problemet är inte att kvinnor får uppskattning för sitt utseende – att det finns objektifiering – utan att många kvinnor bara får uppskattning för sitt utseende trots att de kanske är bäst i sin bransch (och den branschen inte är prostitution). Alla kvinnor drömmer inte om vackra lockar, den perfekta kroppen och en stor diamantring. En del kvinnor vill bli astronauter och bryr sig inte om att man säkert får hjälmhår. Andra vill bli forskare och bryr sig inte om huruvida ens kläder är senaste mode. Och alla vill vi säkert bli uppskattade, men det måste vara med respekt för att objektifiering är en väldigt ytlig och ibland synnerligen kontraproduktiv form av uppskattning.

28 tankar om “Alla kvinnor vill bli objektifierade

  1. Ja! Och det är e x a k t varför jag inte ville pynta mitt spädbarn i små rosa dock-outfits från dag noll, för att hon inte ska bli behandlad som en bedårande liten docka och förvänta sig, vänja sig vid och bli beroende av den sortens uppmärksamhet. Man behöver inte klä sig, eller sitt barn, fult, men varför inte klä det som ett barn i stället för som en blingbling-chihuahua? För jag tror behagsjukan börjar tidigt där den börjar.

    Till all lycka drabbar den inte alla. Och jag tror att jag som varit symptomfri till trettiofem års ålder kan räkna mig som immun vid det här laget. Tur. För det är ganska skönt att bli tagen på allvar.

    Tack än en gång för att du bloggar. Du gör mig till en klokare människa.

    • Blingbling-chihuahua! 😀 Nej, alla drabbas inte, och alla blir inte beroende av den uppmärksamheten som det ger, men alltför många blir det. Och framförallt är problemet sedan att kvinnor i sina yrkesroller inte blir tagna på allvar.

    • ”Det är synd att man inte får vara både snygg och kompetent.”

      Samtidigt som kvinnor gnäller om att man måste vara både kompetent och snygg. Och nu gnälls det att ni inte får vara det.

        • Inte är den konstruktiv om man vill fortsätta med att bygga feministiska falskonstruktioner men om man vill klargöra så är den någorlunda konstruktiv med tanke på hur kort den var. Tänk att kvinnor har problem både med att ni måste vara snygga ”man måste liksom vara både snygg och kompetent” och att ni inte får vara snygga ”man tas inte på allvar om man är både snygg och kompetent”.

  2. ”Och jag tror inte på att problemet här är att män är inkapabla att se skillnaden på dessa olika funktioner utan snarare att många män inte verkar ta skillnaden på tillräckligt stort allvar.”

    Gäller inte uttalandet även kvinnor? Utseendekravet är ju något som många kvinnor själva aktivt intar, inte bara en del av en roll som de förpassas till. Utseende vs kompetens är väl därför något som både män och kvinnor är skyldiga till? Undrar bara om du tycker att män främst är ansvariga för denna ”objektifiering”.

    Intressant blog annars! 🙂

    • Det här med objektifiering är enligt mig ett oerhört komplext problem. Om jag som historiker ser på det så är det ju först de senaste årtiondena (en piss i havet liksom) som kvinnor har på riktigt börja eftersträva egenskaper som inte nödvändigtvis leder till ett förmånligt äktenskap. Därför antar jag att det, teoretiskt, är helt rimligt att det tar många långa år ännu innan kvinnors kompetens börjar värderas lika högt som mäns.

      Och man ska förstås vara oerhört försiktig med att säga att objektifieringen är mäns eller kvinnors fel, eftersom det på många vis är ett fenomen beroende av ett givande och tagande. Det fler män skulle kunna göra är att ta kvinnliga kollegors kompetens på större allvar, även om dessa kvinnor gillar att dansa hela natten efter jobbet. Och kvinnor skulle kunna bli bättre på att inte fnittra bort sig själva utan stå för att de kan saker.

      • ”Det fler män skulle kunna göra är att ta kvinnliga kollegors kompetens på större allvar, även om dessa kvinnor gillar att dansa hela natten efter jobbet.”

        Kanske på större allvar men inte som lika kapabla om kvinnor dansar hela natten efter jobbet och mannen forskar hela natten.

  3. Jag minns känslan av att krympa inombords då man som ung kvinna blev objektiverad för ytans skull. Den känslan var så förödande. Jag ville utplåna mej för att jag blev gjord till någon annan än den jag var. Och jag var inte den enda.

  4. Charlotte:

    ”För det stora problemet är inte att kvinnor får uppskattning för sitt utseende – att det finns objektifiering – utan att många kvinnor bara får uppskattning för sitt utseende trots att de kanske är bäst i sin bransch (och den branschen inte är prostitution).”

    Kan du ge ett exempel på en kvinna som ”bara får uppskattning för sitt utseende” fast hon är bäst i världen? Kan du ens ge ett exempel på en kvinna som är bäst i sin bransch, ”objektifierad” eller inte, skönhet räknas inte.

    Kopierar min kommentar från aktivarum bloggen (http://aktivarum.wordpress.com/2012/06/26/science-its-a-girl-thing-eu-kommissionens-kampanj-for-kvinnor-i-vetenskapen-analyserad/) för jag tycker att den passar in här också:

    ”Spencer:

    ”Kvinnors kompetens avgörs inte av hur de klär sig eller hur de beter sig på fritiden. Eftersom jag har erfarenhet av kvinnoarbetsplatser vet jag att en del tjejer är precis som de på filmen, medan det inte anses riktigt korrekt av de korrekta tanterna. Om kvinnor i high-techjobb skall vara tråkiga kommer få att trivas där.”

    Matias:

    Kvinnors kvinnlighet brukar sällan begränsa sig till endast utseende. Se och lyssna på följande videon:

    Kvinna:

    Man:

    Visst kan kvinnor vara bra på trummor men hon är sämre än mannen, däremot är hon är bättre på att vara vacker. Tror du att man kan vara båda samtidigt? Om man blir lika vansinnigt snabb som Kollias typen har man inte tid för skönhet.”

    Att kvinnliga experter inte syns och hörs lika mycket som manliga beror mera på att de inte existerar i samma grad än att de inte skulle tas på lika allvar. Lux Drumerette är helt enkelt inte lika kompetent som Kollias och det är inte bara för att jag inte tar henne på allvar på grund av min ”objektifiering”. Eller menar ni ”objektifierings”-tänkare att det skulle vara 50/50 om inte kvinnor blev objektifierade?

    • Jag vet inte riktigt vad du vill bevisa med videor på en kvinnlig och en manlig trummis och din subjektiva åsikt att han är bättre än henne men hon snyggare. Om det är något du bevisar med den kommentaren är det att du inte är en av de män som respekterar kvinnor för deras kompetens oberoende av utseende, och det är ju bara att beklaga.

      Vad gäller kvinnor vars kompetens inte tas på allvar har jag många frustrerade akademikerkollegor som fått ”uppmuntrande” klappar på rumpan efter seminarier, eller kommentarer just som att det är trevligt att en stilig kvinna också kan tänka. Och nej, det sistnämnda är inte en komplimang utan en förolämpning som tyder just på att snygga kvinnor har svårt att bli tagna på allvar, och är något en man inte skulle få höra. De där kvinnorna finns. Det är du som inte vill lyssna på vad de berättar.

  5. Charlotte:

    ”Jag vet inte riktigt vad du vill bevisa med videor på en kvinnlig och en manlig trummis och din subjektiva åsikt att han är bättre än henne men hon snyggare. Om det är något du bevisar med den kommentaren är det att du inte är en av de män som respekterar kvinnor för deras kompetens oberoende av utseende, och det är ju bara att beklaga.”

    Jag försökte lyfta en aspekt av denna problematik som aldrig nämns men som troligtvis förklarar det mesta dvs. att kvinnor i sin kvinnlighet inte är jämställda med män. Och det är inte min subjetiva åsikt att han är bättre än hon, det är ett faktum som alla som vet något om trummande vet. Sättet att spela är skapad av män, trummorna, pedalerna, cymbalerna, skinnen är engineered av män, deras förebilder är män…Hur kan du inte förstå/ignorerar en aspekt som är så avgörande och som är så lätt att förstå och se?

    ”Vad gäller kvinnor vars kompetens inte tas på allvar har jag många frustrerade akademikerkollegor som fått ”uppmuntrande” klappar på rumpan efter seminarier, eller kommentarer just som att det är trevligt att en stilig kvinna också kan tänka. Och nej, det sistnämnda är inte en komplimang utan en förolämpning som tyder just på att snygga kvinnor har svårt att bli tagna på allvar, och är något en man inte skulle få höra. De där kvinnorna finns. Det är du som inte vill lyssna på vad de berättar.”

    Du överdriver.

    • Så om det är så som du säger att kvinnor inte kan bli bra på trummande för att det är gjort av och för män, hur kan du då samtidigt påstå att det är kvinnors eget fel att de inte kan vara jämställda?

      Hahahaha! Det måste vara dagens skratt!

  6. Läs nogrannare. Jag skrev: ”…kvinnor i sin kvinnlighet inte är jämställda med män.” Kvinnlighet är inte lika med Kvinna. Kvinnor kan kanske vara jämställda med män men inte kvinnor i sin kvinnlighet.

  7. ”Remember me? I was wrong”

    Jag tar tillbaka påståendet att kvinnor inte kan i sin kvinnlighet vara jämställda med män, I tidningen Anna (48 s. 28-30) förklaras hur detta är möjligt.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s