Etikettarkiv | Kycklingarna

Twilight Sparkle är en hjältinna

Det är nervöst att ha åtta små ulliga, gulliga kycklingar i hönshuset. Inte nog med att små kycklingar är väldigt, väldigt ömtåliga, deras överlevnad hänger på ett gäng konstant kränkta, lätt illvilliga, bokstavliga hönshjärnor med synnerligen begränsad kapacitet för konsekvenstänkande. Det här är typerna som varje dag går och pickar på en spik i hönshusets vägg i tron att det är mat. Det här är typerna som surar i timmar om jag lägger in nytt, fräscht strö på hönshusets botten. Det här är typerna som fortfarande inte har förstått att det finns nät runt hönsgården utan nästintill dagligen krockar med det.

De ska nu alltså ansvara för kycklingarnas bräckliga små liv.

Det började med att Dotty trötade in sig tillsammans med Bläck, som legat på sex ägg, och numer uppfostrar dessa sex kycklingar tillsammans med henne. Sedan kom jag ut till hönsen på eftermiddagen i förrgår och då ligger Twilight Sparkle, som inte har ruvat några ägg alls, väldigt märkligt som en boll mitt i gruset. Och när hon reser på sig ser jag till min stora förfäran att hon har en liten kyckling under sig. Den lilla bräckliga svarta, svagast av dem alla, har kommit bort från Fluttershy som har ruvat fram hen (pun intended) och alla mina säkerhetsanordningar till trots fallit ut i den livsfarliga kylan. Men Twilight tog sig an den och räddade livet på den, tills jag kom och kunde återbörda den till Fluttershy.

Ja, och så i dag hittade jag bara fem kycklingar uppe hos Dotty och Bläck. En hade fallit ner och i vanlig ordning fick jag hjärtsnörp. Men så kom den fram tillsammans med Flyttershys två småttingar och verkar helt nöjd med att ha bytt familj. Den sprang runt tillsammans med sina nya syskon bland tupparna och verkade vara i prima skick.

Alltså. Hönor är så jävla märkliga.

20150521-174551.jpgTwilight Sparkle. Den kränkta hjältinnan.

Det kanske är lite tyst på bloggen…

… men det är desto mer av mig i pressen. Borgåbladet skriver om vår tuppgård under rubriken ”Familjen Vainio väntar på ägg”. Och vänta lär vi ju få göra med fem tuppar liksom.

Och i Kyrkpressen ser ni yours truly krossa medeltida myter som att kärnfamiljen skulle ha varit standard, att kvinnor var omyndiga och att medeltiden var en period av intellektuellt mörker. Fast vill ni läsa hela mytkrossarartikeln borde ni ha tidningen i pappersformat (eller ha väldigt bra ögon om ni vill läsa det från bilden tagen av Eva Ahl-Waris).

Sådant man bara ser när man kan jämföra

Vi har, en smula desperat, klamrat oss fast vid tanken på att säkert någon av de kycklingar vi fick i början av april är en höna. Vi har klamrat oss fast vid den tanken så hårt att vi själva trodde på det. Det var liksom inte förrän vi fick hem de nya kycklingarna, som i skrivande stund är en dryg månad gamla, som vi till fullo insåg och accepterade att det inte är några hönor som går och galer ute i hönsgården.

20140617-180338.jpg

Det här är Pipis, en av de nya hönorna vi hämtade. Titta särskilt på Pipis kam och haklapp. Och ni bah ”vicken kam och vicken haklapp” och ja bah ”JUST DET!”.

20140417-173940.jpg

Så här såg Berit ut när hen var i samma ålder. Bakom till vänster är Enna.

 20140617-180702.jpg

Och så här ser Enna ut nu, snart 3 månader gammal. Fram tills de nya kycklingarna kom trodde vi fortfarande (shit you not) att Enna kanske var en höna ändå. Hennes kam var liksom lite mindre än de andras och hon gal liksom inte likadant som de andra.

Slutsatsen är väl att det ibland krävs perspektiv och andra erfarenheter för att se saker som egentligen är helt uppenbara. Det, och att man kan lura sig själv att tro på det mesta bara sockerkaka hägrar på andra sidan illusionen.

Men hönsen då?

Det var länge sedan jag rapporterade om hönsen. Hönsgården är nu så färdig att de har fått flytta ut och där går de nu tillsammans med kaninerna och filosoferar. Kaninerna har vi förresten fått dela på sedan de här bilderna togs för några dagar sedan. De började göra vad kaniner gör bäst och de är lite för unga får sådant ännu. Numer får de turas om att sällskapa med hönsen ute på gården, och får spendera natten i varsin bur. Fem saker är värda att ta upp:

1: Det är inga små ulliga gulliga kycklingar längre. Därmed förstås inte sagt att de är höns heller, för de skulle lika gärna kunna vara tuppar. Vi hoppas dock fortfarande på höns, eftersom höns lägger ägg som blir sockerkaka och tuppar blir coq au vin. Jag tycker bäst om sockerkaka.

2: Att ha hönor ger en helt ny, praktiskt taget bottenlös brunn att fiska floskler om ordet hen ur. Det är viktigt att ta i beaktande när man bestämmer sig för att skaffa höns.

3: Höns är helt otroligt sociala och kul husdjur. De är nyfikna, gosiga och alltid en smula kränkta. Faktum är att de är så sociala att det är svårt att fotografera dem. Så fort man tar fram kameran kommer de nämligen rusande och försöker äta upp den.

4: Det är inte helt ogrundat att uttrycket ”hönshjärna” syftar till någon som inte riktigt är helt skarp. Höns lär sig förvisso oerhört fort, särskilt av varandra, men ibland är sakerna de lärt sig inte sådant som sorterar under ”begåvat”. Som den där spiken på hönshuset som skulle behövas slå in de sista fyra milimetrarna och som alla hönorna dagligen ivrigt står och pickar på. Det är tur att de inte kan säga tjillevippen.

5: Höns är riktiga livsnjutare. De älskar att få komma ut i hönsgården och springa och de sitter och riktigt väntar på att man ska komma och öppna den buren de är i på natten, varpå de alla flyger ut samtidigt. De älskar att bada i sand och i rena sågspån. De älskar att picka i sig frön och maskrosblad. De älskar att ligga i solen. De älskar att sitta på sin pinne. De älskar dock inte katterna, som bemöts med otroligt indignerade kacklanden.

IMG_0819-20140519Man brukar säga att curiosity killed the cat. Det är bara för att ingen kanin levt länge nog att berätta sanningen. De här två busarna är betydligt nyfiknare än vad som är hälsosamt.IMG_0848-20140519 Hönorna ville inte alls hållas på samma ställe när jag skulle fotografera dem. Jag kom så på den lysande planen att ge dem lite mat att picka på under tiden. De hittade dock en tidning som låg på marken, bestämde prompt att det var mat och satte igång med att hacka den i bitar.  IMG_0852-20140519Dö tidning, dö!IMG_0856-20140519Hej hörrni! Här finns annan mat också! Sick shit!IMG_0859-20140519Bismarck. Den enda vi med säkerhet vågar säga är en tupp och en ganska dominant sådan dessutom. Nomen est omen, som de säger. IMG_0866-20140519 IMG_0901-20140519Berit. Den största men också den blygaste av dem.IMG_0905-20140519 IMG_0907-20140519Nietzscha, blogghen. IMG_0921-20140519Tildas Enna. Ganska kränkt.IMG_0940-20140519Kaniner.

 

Damm

Innan vi fick kycklingar läste vi på väldigt mycket om hur livet skulle bli med kycklingar i huset. En av de sakerna vi stötte på var att kycklingar dammar en massa eftersom de går runt och sprätter hela dagarna. Och jag bah bitch, please, jag har två skitiga kids och fyra katter så damm är liksom so not a problem alls. Jag visste förstås inte vad jag pratade om för jag har aldrig sett så mycket damm i hela mitt liv. Efter en vecka fick jag flytta ut från kontoret där kycklingarna huserade för att jag inte längre kunde hitta datorn i dammet så sedan dess har jag suttit i köket och jobbat – ett inte alldeles lyckat arrangemang.

I dag fick så slutligen kycklingarna flytta ut tillsammans med kaninerna på lillstugan (de har förstås skilda burar, men bor i samma rum). För de är inte direkt några ulliga gulliga kycklingar längre. De har definitivt nått stadiet då de snarast ser ut som heroinmissbrukande kråkor. Men jag gillar det på något vis. De är så nyfikna på allt, och sträcker på sina små halsar samtidigt som de piper förnärmat.

20140417-173926.jpg
Och så är de enormt skickliga på att fotobomba.

20140417-173940.jpg
Berit är inte någon liten pipare längre. Lika bred som hen är hög.

20140417-174015.jpg

Whazzup?

20140417-173956.jpg

Kaninungarna är däremot söta så det förslår. Det här är Vilhos Momo.

Namntävlingen avgjord!

Då har barnen som enväldiga domare avgjort namntävlingen. Malin Klingenberg var favorit länge men föll på mållinjen för en kombination av Vilhos favorit Nietzsche och Tildas favorit Agda. Bloggen presenterar därför:

Nietzscha

IMG_0207-20140331