Ett nytt liv åt Ess

I går fick vi hem en liten katt, vi kan kalla henne Ess, som hamnat i kläm. Inte fysiskt, så där som katter trots allt har en tendens att göra, utan med sin blotta existens. Om ingen tar henne avlivas hon, hette det. För hon som en gång var en del av en familj får inte längre vara det. Nu sitter hon här på mitt kontor, under extrasängen och undrar vad hon har gjort för fel.

Men hon inte gjort något fel alls. Faktum är att det är en alldeles osedvanligt trevlig liten kattdam, tre år gammal och redan nära döden. Ess är rädd. Förstås. Inte för att hon förstår hotet som hängde över henne, utan för att hon inte förstår vad som händer. Ändå har hon redan kommit fram från sitt trygga ställe under sängen och tiggt gos, strukit sig mot min hand, tassat försiktigt runt mina ben. När veterinären var här och vaccinerade henne satt Ess tyst i min famn, utan att försöka riva eller protestera. Benig är hon. Och tovig. Och väldigt, väldigt stressad. Men det är sådana saker som kärlek och omvårdnad botar.

Det hänger inte längre något dödshot över lilla Ess. Hon får vara här, under extrasängen, så länge hon behöver. Därefter kommer jag att sakta försöka introducera henne till de andra katterna, även om jag förstås förstår att det i bästa fall är en veckolång process och i värsta fall inte kommer att fungera alls.

Så därför tänkte jag fråga er om någon av er skulle vilja viga de nästkommande 10-15 åren till Ess. För det bästa vore förstås om hon så snart som möjligt kunde få ett hem utan andra katter, utan stress och utan risk att någonsin bli övergiven igen. Har du eller någon du känner ett sådant hem till Ess? Hör av dig! Ess finns för tillfället i Sibbo, har levt som innekatt och är steriliserad, avmaskad och vaccinerad. Priset för henne är veterinärkostnaderna.IMG_8118IMG_8125

11 thoughts on “Ett nytt liv åt Ess

  1. Stackarn! Blir så ledsen när djur som varit familjemedlemmar helt plötsligt inte får vara med mer och ska avlivas. Nu vet jag ju inte omständigheterna just här, men ofta verkar det inte ens finnas en vilja att försöka få det att fungera. Vi fick vår hund för 3 år sen, 2 år gammal och också med avlivningshot, för att hon hade kommit i kläm. Fantastiskt fint av er att ta hand om lilla Ess till någon annan kan (alt. för alltid)!

  2. Vad den är söt! Jag måste diskutera med andra kattslaven – vi har talat om ny katt redan länge… Varför ensamkatt? Och hur akut är det? Vi ska på resa om en månad nämligen…

    • Det är egentligen inte hemskt akut. Hon får vara här så länge hon behöver, men för hennes skull är ju snart bättre än sen. Ensamkatt mest för att det vore minst stressigt för henne, då hon inte är van med andra katter. Men det kanske funkar med kompis? Kom och titta på henne om ni vill!

      • Tyvärr, jag är inte på Fb. Hur är det med traditionell mail? Du ser ju min adress 🙂 (Sätter en annan än den vanliga.)

        Just nu har vi ingen katt alls, men jag funderar på det där med en kontra två katter. De flesta katter trivs med en kompis och kan vänja sig också om de inte alltid haft sällskap, fast det förstås finns utpräglade ensamkatter också. Jag har haft både ensamkatt och två katter och tycker att speciellt om det är innekatter så ger det dem mera stimuli och innekatt skulle hon få förbli, för vi bor inte så att vi kan ha utekatt. (Om hon inte kan vänjas vid sele, men det är svårare!)

  3. det är så hemskt med djur som plötsligt inte längre är önskade av olika anledningar, men så otroligt tur att det finns människor som du, som fångar upp dem och ger dem ett nytt hem eller hittar ett nytt hem åt dem!

  4. Pingback: Nytt hem till en liten katt | Hit och dit och tillbaka igen

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s