Det nya året ska ge svar på tal

Efter mitt inlägg om en insändare i Husis, där en äldre dam menar att hemmamammor är lösningen på samhällets problem, var det ganska många som hörde av sig och tyckte att jag skulle skriva till tidningen i stället. Jag ville inte riktigt. Jag orkar liksom inte när det känns som om det man ska bemöta är världar ifrån vad som skulle vara en konstruktiv startpunkt i en debatt om jämställdhet. Ni vet, när man måste börja någonstans år 1921 för att förklara vad man menar.

Men så tänkte jag på något som en vän sa, att hennes nyårslöfte inför 2014 var att ge svar på tal, att öppet säga ifrån. Ibland är det väldigt enkelt. Ibland är man kanske lite lat. Som när man möter åsikter som är nedlåtande, rasistiska, sexistiska eller whatever men ändå liksom otroligt långt ifrån det man själv betraktar som verklighet. Då är det lätt att bara borsta av sig det. Fnysa och tycka att alla andra självklart också måste förstå att det är befängt. Det är så avigt att man inte orkar ta det på allvar, men ändå presenterat i tillräckligt fin förpackning för att man inte ska vilja bråka och påpeka  tankevurpor.

Men så här: Tystnad är medhåll.

I tystnaden berättigas åsikterna, stärks och växer. Till slut blir de handlingar. Det är på exakt samma sätt som en våldtäktskultur fungerar. Ett fullkomligt fiktivt exempel: 10 killar sitter på en pub, tar några öl, har en kul kväll. En kille säger att hans ex flickvän är en jävla otrogen hora som borde få sig en omgång. Två killar skrattar till lite. De vet känslan liksom. Fem andra killar tar några djupa klunkar öl för att dölja att de blev rätt illa till mods. En önskar innerligt att han kunde säga högt vad han tänker utan att förstöra den goda stämningen och vara den som inte förstår ett skämt. En börjar tala om gårdagens hockeymatch och så fortsätter kvällen.

Ingen håller egentligen med den första killen i vad han säger. Vad han säger bara måste vara ett skämt, det kan inte vara något annat, för ingen vill känna den killen som en sen kväll efter puben spöade upp och våldtog sitt ex. I själva verket har dock alla kompisarna hållit med honom, bekräftat honom, genom sin tystnad. Hade bara en enda av dem sagt något hade det kanske blivit helt annorlunda.

Så jag tänker börja säga ifrån mer. Det behöver ju inte vara stort; en insändare, ett steg upp barrikaderna eller ens en diskussion. Det kan räcka med att bara kort markera att man inte håller med. För det får inte vara så att den som påpekar rasism, sexism och andra nedlåtande handlingar och kommentarer är den som är obekväm och förstör det roliga. Då är det någonting med samtalsklimatet och toleransen för vad man får säga om andra som är väldigt fel. Nej, det är den som häver ur sig rasistiska och sexistiska grejer som är obekväm och som förstör stämningen och även de saker som är för bisarra för att tas på allvar ska markeras emot. Man får inte bli så förslappad att man låter det komma undan.

Så jag plitade ihop en liten insändare till Husis. jag med. För att visa jag inte håller med. Det ska bli ett sånt år.

7 thoughts on “Det nya året ska ge svar på tal

  1. Fint gjort! Och jo, jag är ju nog en av dem som inte riktigt orkar ta fighten alla gånger… skäms lite. Är bättre på det i diskussioner, sämre då det gäller skrivna grejer..

    • Jo, det är lättare när man är face-to-face. Så fort det kräver lite extra effort är det betydligt svårare. Men om vi hjälps åt så är det inte så mycket för varje. 🙂

  2. Bra jobbat! Jag är en fegis ansikte mot ansikte och skriver hellre. (*Skäms*)
    Ska bli intressant att höra hur det tas upp. 🙂

    God fortsättning på 2014! Hoppas det blir ett fint år i nya huset och att alla de galet söta katterna får det bra.

  3. Jaaa! Bra! Du skriver så bra! Tycker att jag är så dålig på att formulera mig och debattera, säkert nåt man kunde öva upp, men blir därför nog lite blyg i debattsituationer.

  4. Tystnad är hemskt jag håller med dig till fullo. Med det som det måste handla om är upplysning och inte fördömande. Finns ingenting som upprör mig så mycket som när människor ger alla män överhuvudtaget skulden för det vissa avvarter till män gör mot kvinnor och barn. Ska man ge sådan kollektiv skuld så har även kvinnor i tystnad skuld för dessa övergrepp.

    För många år sedan hade jag ett jobbarkompis som var hur trevlig som helst men någon enstaka gång hade han svårt att hålla sig ifrån spriten. Vid ett tillfälle när han var sjukskriven kom han i sin bil till jobbet för att hälsa på. Han hade svårt att överhuvudtaget gå rakt. Efter en stund drog han iväg och senare fick vi höra att han kört på en far och hans dotter. Båda klarade sig och blev helt återställda.

    Vi arbetskamrater såg hur full han var men ingen av oss gjorde något. Varför tog ingen av oss nycklarna? Vi klandrade oss själva för detta lång tid efteråt men grejen är att man gör inte så. Man borde göra absolut men man gör det inte. Hur många av er här hade tagit nycklarna ifrån honom? Handen på hjärtat nu.

    Vi måste lära folk från grunden att inte vara tysta. Att fördöma hjälper inte. Det lär man sig ingenting av. Det är likadant med det jag pratade om i början. Det är rent trams att ge kollektiv skuld till alla män för vad något avskum till man gör mot någon kvinna eller något barn. Om Petter våldtar Nilla i Eskilstuna så har Leif i Sundsvall definitivt ingen skuld i det. Men om Leif har lärt sig från grunden att sånt godtar han inte då kanske det sitter i honom från början att han godtar inte som man att någon gör så mot någon kvinna eller någon människa överhuvudtaget. Det är det som det handlar om.

    Sluta ge oskyldiga skulden utan lär dem istället från grunden då blir det lika normalt för dem som att äta och sova.

    De tio killar som du sa satt på puben: Du hittar aldrig tio killar så som skulle gå med på det idioten säger. ALDRIG. Däremot är det ytterst få som skulle höja röst emot det. Vi är väldigt låsta i lojalitetskoder mot vänner och bekanta och det är väl i grunden bra men definitivt inte i sådana fall utan det måste vi ändra på

    Bra jobb Charlotte

  5. Hittade en liten grej från förr som fick mig att skratta till. Visst är det skönt att vi har kommit en bra bit sen det här skrevs 🙂

    Citat ur körkortsbok från år 1920:
    ”De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att
    signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig
    lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

    Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av
    gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.”

  6. *tummen upp*

    Jag tror det där med att säga ifrån kommer med ålder och eller livserfarenhet för de flesta. Och för varje gång man säger till blir det lite lättare.

    Av någon orsak tror jag jag mera började säga till efter att jag fick barn. Man hoppas liksom att också ens små handlingar skall göra en lite bättre värld.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s