Det är intressant hur mångas reaktion på när en bloggare drar upp riktlinjer för hur kommenterande ska gå till är att berätta vad de tycker är lämpligt. Men nu är det ju så här, att den som äger bloggen är envåldshärskare vad gäller hur man kommenterar. Den som kommer till bloggen har att rätta sig efter det eller dra vidare. Vad random tyckare har för åsikt om vad ens text borde ha för sorts kommentarstolerans är en bra dag bara fullkomligt irrelevant.
Jag tycker till exempel att det är helt ok om mina barn klättrar i sofforna och hoppar i sängarna. De blir så milda och trevliga av att ha gjort sig av med den energin. Men det betyder inte att jag låter dem göra det när vi är på besök hos andra. Och det betyder särskilt inte att jag skulle argumentera för mina barns hopp-och klätterrättigheter hemma hos någon annan.
Jag är den första att erkänna att det kan vara svårt att inte få sista ordet, att låta någon annans högst tvivelaktiga kommentar få avsluta en tråd. Men ibland är det så det ska få vara. En gång kommenterade jag inne hos Fanny. Hon tyckte att jag bråkade och därför slutade jag. En gång skrev jag ett inlägg på Genus och jämställdhet. Många kände sig kränkta av det och jag slutade. Det betyder inte att jag tycker att jag hade fel, bara att jag erkänner någon annans rätt att avgöra huruvida det var på fel plats. För Internet är stort. Det finns plats för alla. Men alla måste inte få plats överallt.
Lästips: Hannah (som vanligt) och då särskilt kommentarsfältet. För den som orkar. Läs också Maria, om hur det kan bli. Ja, och läs den alltid kloka Ugglan om sånt som folk skriver på nätet!
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag förhandsgranskar alla kommentarer (inte för att jag får speciellt många, skriver sällan om kontroversiella saker), mycket för att jag vill ha en civiliserad ton i kommentarsfältet. Man måste inte hålla med mig, men man ska visa sitt icke-medhåll på ett civiliserat sätt. Jag har också varit med om att folk lämnar kommentarer bara för att man ska gå in på deras blogg och jag vill inte att min blogg blir en anslagstavla på det sättet.
Har inga problem med att man ställer krav på kommentarslämnare, ofta handlar det ju inte om att man bara vill ha medhåll, utan på hur åsikterna uttrycks.
Tycker dina riktlinjer här (och på din egen blogg) är jättebra!
Jag vill be om ursäkt en gång till att jag bidrog till att göra det värre i ditt kommentarsfält. Jag hade de godaste intentioner – att försvara dig och att visa att jag står på din sida, mig kan du räkna med typ – utan att förstå att jag genom detta beteende satte igång ett bråk och det var ju just DET du ville slippa. Mitt ego ställde sig i vägen. Vad jag borde gjort var att nöja mig med att skriva en snäll, stöttande kommentar till dig, för det var allt du behövde just då, inte mer hätska ord och det är jag ledsen för.
Kram!
Oroa dig inte för det! Jag såg vad du ville!
Och jag kommer att räkna med dig även i framtiden… 😉
Å vad bra! Har haft grymt dåligt samvete sen det hände. Kram fina fina du ❤
Din blogg är faktiskt det ställe på hela internet där jag skriver mest, och det är inte direkt för att jag saknar åsikter annars. Jag orkar inte överallt, men här känns det värt det.
Oj, såg din rubrik imorse och hann inte läsa pga höstlov med barn. Har istället gått omkring med dåligt samvete för mina enträgna kommentarer om vad som är naturligt i ditt kommentarsfält, kände att jag borde ha sparat det till min egen blogg för din blogg är din blogg och du har rätt till dina åsikter, ju! Men nu läste jag och kan inte säga annat än att jag håller med dig, och ber om ursäkt om den sista kommentaren jag gjorde på din blogg. Hörde hemma på egen sida, där jag också skrev om ämnet någon dag senare (dvs smärtfria förlossningar), du kan läsa där om du ännu är intresserad.
Det är givetvis upp till bloggägaren att sätta upp och tillämpa sina regler. Men i anständighetens namn tycker jag nog att bloggägaren dels är skyldig att redogöra för vad det är för regler han/hon tillämpar, och att vara konsekvent. En blogg som är inkosekvent eller otydlig i sin moderering förlorar besökare. Personligen lämnade jag Billings blogg på grund av hans inkonsekvens och allt annat än smidiga hantering av kommentarsfältet.
Och det är en av anledningarna till att jag i princip har upphört helt att kommentera på tidningars (och SVTs) bloggar/sajter och sällan kommenterar på utpräglat feministiska bloggar. Erfarenheten har lärt mig att det är ganska så mycket rysk roulette över det hela, man vet aldrig vilka kommentarer som överlever. Bara att det är bättre odds i riktig rysk roulette.