Barnprogramsrant

En kort lista över saker jag tycker vansinnigt illa om med dagens barnprogram. Utan inbördes skitordning.

* Allting går så snabbt att ingen hinner andas eller tänka eller förstå.

* Det finns inga kvinnliga ondingar (utom sådana som har manliga hejdukar som gör grovjobbet).

* De utspelas på köpcentrum. PÅ KÖPCENTRUM!?!

* Våld är kul. Särskilt om en kvinnlig karaktär slår en manlig karaktär (för de manliga karaktärerna är ju ändå onda).

* Papporna är disträa och arbetar mycket.

* Mammorna bestämmer och får klaga på papporna och papporna får godmodigt borsta av sig mammornas kritik och göra kul saker med ungarna medan mammorna städar.

* Mammorna tröstar när det behövs och ingen unge med skrapat knä ropar på pappa.

Phew. Behövde få ur mig det där. Det finns mycket bra också, men det drunknar liksom ibland i bruset från allt massproducerat, stereotypt poop.

6 thoughts on “Barnprogramsrant

  1. Ja fy sjutton så mycket skräp det finns bland barnprogram. Mina favorithaters (utöver såna med hysteriskt tempo, gälla skrikande röster till alla karaktärer, och stressframkallande musik) är sådana som okritiskt förmedlar samhällets utseendeideal (och andra ideal) utan ett uns av ifrågasättande. Typ tecknad kvinna står i provrum i bikini, nyper sig i fläsket och suckar över sin kropp som om det är en helt normal grej. Hallå liksom. Vad ska barn få ut av att se sånt (förutom att lära sig att jaha, ångest över sin kropp, det är sånt man pysslar med när man är vuxen)

  2. Min tur: Att titta på moderna barnprogram gör en bara deprimerad, det vät du väl? 😉 Stay away!!! Och värre blir det ju mer inflytande den amerikanska tv-kulturen har över barnprogramsproduktionen…

  3. Ni har alla så rätt! skrikiga ”hosiga” röster. Speciellt några av de finska. Nästan alla program behandlar både barn och vuxna som idioter. Det finns pärlor – t.ex de flesta SVT julkalendrarna och en del av serierna för ”mellanstadiebarn”. Minns med fasa också min barndoms finlandssvenska barnradioprogram – Den verkliga skräcken var ”Tant Vera” men det var 40-talet. En del av de rikssvenska TV programmet under 70-talet var väl mest plågsamma för mig som förälder. Barnen tycktes gilla dem. Minns ännu med förtjusning barnens rop ” Kom nu då. Vadå? Barnprogram i TV 2 och Bullibompa ….
    BU-klubben är väl inte heller en höjdare men jag är ju varken barn eller har inte längre barnbarn som är kvar i den åldern, den verkar vara lite snällt småtrevlig.
    Lycka till kära småbarnsföräldrar.

  4. Jag måste ännu klaga över allt våld. Barnen ser ju mindre och lindrigare våld om de tittar på nyheterna…

    Och kunde det inte på något sätt innehålla någon intressant information också?

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s