Vardagslivet

Den rosenskimrande bloggen

Ibland känns det som att jag inte vet riktigt vad jag skriva för att det inte ska låta som oförblommerat skryt. Inte för att jag är emot att skryta, men lite finess får det ju gärna vara med skrytet. Men grejen är den här, att fast att jag med ömmande muskler, blåsor på händerna och en rygg så stel att min gamla mormor skulle ha framstått som gymnast i jämförelse kraschar i säng varje kväll och fast att jag tamefan inte hittar nånting jag letar efter i detta hus, så har allt hittills gått över förväntan.

Barnen har blivit vänner med grannungarna som är i samma ålder och jättetrevliga och har superschyssta föräldrar. Skolstarten har funkat fint och Vilho trivs både i skolan och med alla sina nya vänner. Dagisåterstarten har också funkat fint och redan första dagen ville Tilda att jag lämnade henne en heldag. Alla de närmaste grannarna har varit över med någon liten ätbar gåva (hemlagad saft, egenodlade grönsaker…) och på riktigt verkat glada över att vi flyttat in. Det har varit fler av våra vänner på besök här de första veckorna än under de första åren på förra stället. Vi har bakat, saftat, syltat, ätit finmiddag i stora salen med tända ljus och vacker bordsduk. Katterna är lyckligare än vad de någonsin varit. Till och med rosorna som jag planterade direkt eftersom jag levt många år i trädgård som inte hade en enda hörna med full sol och rosförutsättningar har nu gett sig på att fkn blomma om! BLOMMA OM! Trädgården badar i ett sorts skirt lantljus och små puffar av rosendoft följer en. Över fälten blir solnedgången spektakulär och nattstjärnorna miljontals och tystnaden när barnen somnat är som jävla silke.

Jo. Vi har mycket att göra. Jo. Taket på lillstugan läcker och vi har inga pengar till att fixa det. Jo. Duschen är konstruktivt byggd i en låda av spånskivor och måste göras om. Och jo. Det är skitigt och lådor och kaos. Men det gör inget. Inget alls. För här finns ändå bara rosenskimrande blåögd lycka och guldkanter.

PS: Den som nu kände att ”härrimingud vad jag skulle vilja fixa det där taket på lillstugan utan att få betalt i mer än kärlek (platonsk, men jag kan höra med min man om det är en dealbreaker), cupcakes och vin” kan höra av sig!

20130819-105031.jpg

6 kommentarer på “Den rosenskimrande bloggen

    1. Taket är av tegel och mer tegel finns. Antar att man skulle behöva lappa det under men jag vet inte vad man skulle behöva till det (och om det inte är alltför dyrt kan vi kanske införskaffa om någon känner sig hågad att lappa det). Förhoppningsvis har vi råd att fixa taket nästa år, men får vi en så här regnig höst och därpå en regnig vår är det förstås inte alldeles lyckat.

      1. Jag tror jag pratar med bisin på kvällen och så försöker vi komma på ett rådgivande kaffemöte på landet och… ja. Så här fick jag mig dit på besök igen 😀

  1. Jag tror bestämt vi bygger upp någon liten koja där i nåt obebott hörn på gården, för detdär låter bara så jäkla underbart! PS. Meddela när din kära man hinner komma förbi så jag hinner gå och plocka färska bönor..zuccinin finns det liksom överväxta jätten eller megajätten för tillfället, har inte hunnit dit i ljus nu sedan veckoslutet.. 😦 Imorgon tror jag tyvärr jag är på föräldramöte med tre barn men i slutet av veckan borde vi antagligen vara hemma om kvällarna.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s