Vardagslivet

Nya gardiner och inte så nya

På verandan hängde det vad som gång i tiden säkert varit väldigt söta små gardiner. Ett foto av huset från gissningvis 60-tal visar samma gardiner i fönstren (även i köket, förövrigt, fast de plockade jag ner som en första åtgärd när köket renoverades) så de var inte längre alldeles fräscha. Eller alltså. De var långt bortom tvättningsbara. När jag plockade ned dem smulades de sönder i handen.

Istället häftade jag upp nya spetsgardiner i form av färdiga gardinkappor. Enkelt, rätt billigt, och vansinnigt mycket snyggare, samtidigt som det behåller den gamla känslan. Man märker först inte att jag bytt gardinerna, tycker jag själv, för jag såg knappt de gamla gardinerna heller. Det är först när man börjar lägga märke till gardinerna som de gamla trasiga stör och då kan man inte sluta se det längre.

Vardagslivet

Reklampaus: Konserten ni inte vill missa

* Följande inlägg är sponsrat av Exaudio *

Jag har hela tiden varit skeptisk till att skriva sponsrade inlägg. Dels för att jag förstås är lite rädd för att inte kunna leva upp till förväntningar, men främst för att den här bloggen är mitt personliga space fritt från konventioner styrda av någon annan.

Men när Exaudio frågade om jag var intresserad av att skriva om deras kommande konserter kunde jag inte göra annat än jubla. Exaudio är en projektkör för finlandssvenska kvinnoröster, vilket bara det är värt en eloge. Men det riktigt spännande är deras senaste projekt: en föreställning om Fredrika Runeberg. Hon hänvisas ofta till som hustru till ”den store skalden” (i.e. Johan Ludvig Runeberg*) och levde sitt liv mer eller mindre i skuggan av sin make trots att hon var en synnerligen kompetent författare. I en kommentar till sitt eget författande skrev hon i Min pennas saga

”Att unga flickor af herrskapsklassen skulle lära sig fransyska, hade numera blifvit en gifven sak […] men utom en vanligen ganska löslig språkkunskap, samt något litet historie och geografi, nästan i utanlex form, var nästan alt annat vetande ännu förbjuden frukt, och mer och mer började jag förstå att så var, och gömde mina ’Eulers bref i fysiken’ och dylikt, så troget att ingen utom hemmet skulle få aning om att jag vågade syssla med slika vådliga ämnen. Mina skrifverier anade ingen, ej ens min syster.”

Runeberg argumenterade för att kvinnor skulle få bättre utbildning och vägra tro att kvinnor på något vis skulle vara sämre än män. Hon grundade en skola för fattiga flickor i Borgå samtidigt som hon vigde sitt liv och åt att sköta det hushåll hennes man ville ha. Av de åtta barn hon födde levde sex till vuxen ålder. Det skrivande som gav hennes själ tröst och styrka fick hon aldrig till fullo hänge sig åt.

Runeberg hade också en fantastisk trädgård i Borgå. Trädgården är i dag mer eller mindre återbördad till hur den torde ha sett ut när Runeberg ännu styrde över den och är därmed ett livs levande exempel på en 1800-talsträdgård. Trädgården var viktig för Runeberg och hon odlade förutom nyttoväxter och äppelträd och sådant även rosor, vilka var hennes favoriter. När Exaudio nu ger ton och röst åt Runebergs liv och gärning är det genom trädgården.

Föreställningar ges i Helsingfors lördagen den 30 januari kl 19 samt söndagen den 31 januari kl 14 i Gyllenbergssalen, Sandels, Topeliusgatan 2. Den som hellre vill se dem i Åbo (eller följa efter dem dit because groupies) får chansen lördagen den 6 februari kl 20 i Sibeliusmesum, Biskopsgatan 17.

Biljetterna beställer man från bokaexaudio(at)gmail.com till det facila priset av 20 e (15 e för studerande och pensionärer). Om någon mot förmodan ännu tvivlar på att det är en lysande idé att gå på minst en av de här föreställningarna ska ni lyssna på den här trailern. Det har jag gjort fler gånger än jag tänker erkänna.

 

* När man skriver ”Runeberg” betyder det nästan alltid J.L. Runeberg medan hustrun bara kallas Fredrika. På många vis ett klassiskt sätt att göra mannen till någonting representativt och professionellt och kvinnan till något familjärt och alldagligt. Fredrika var inte alldaglig.