Man hade kanske trott att jag skulle ha lärt mig mer självbehärskning av den traumatiserande Körsbärsincidenten anno 1998, då jag, min mage och ett halvt kilo körsbär (införskaffade en sensommarkväll på Marken) hade delade meningar om hastigheten med vilken sagda halvkilo körsbär borde inmundigas. Vi kan väl säga som så, att min mage hade de mest övertygande argumenten.
I dag köpte vi körsbär. Och såhär ett halvt kilo senare kan jag konstatera att självbehärskning fortfarande inte är min grej.
Körsbär KAN inte ätas långsamt och definitivt inte heller möjligt att inmundiga en ”lagom” mängd.
Nej. Begränsningen måste göras redan vid införskaffningen. Det som kommer hem äts upp. Fort.