Ungdomar som bara hänger i köpcentrum och bråkar och sånt där ni vet

För tillfället är det väldigt mycket diskussion här i Finland om hur man ska handskas med alla dessa ungdomar som inte har något bättre för sig än att hänga i köpcentrum. Om vi för den här gången inte hänger upp oss på det självklara i att det har ett samband med att fritidsgårdar stängs, hobbyverksamhet kostar 150 euro per termin och att ungdomsarbetslösheten är skyhög finns det en annan aspekt jag skulle vilja lyfta fram.

Jag minns inte var jag hörde det, eller om jag läste det någonstans, men för ett par år sedan var det någon som talade om betydelsen av torgen förr i tiden. Det som en gång i tiden kallades för forum och som var den viktigaste mötesplatsen för alla områdets invånare, städernas självklara mittpunkt håller sakta men säkert på att försvinna, att ätas upp av bebyggelse. Men genom att man börjar utrota de vanliga fria torgen till förmån för köpcentrum skapar man rum som inte är fria. Någon äger köpcentrumen. Någon får bestämma vem som får komma dit och när alla ungdomar borde kastas ut (vilket man alltså gjorde för några dagar sedan – hivade ut alla ungdomar). Ett köpcentrum med tak och väggar är (och jag är den första att erkänna det) en prima uppfinning i ett land som större delar av året har minus 25 grader, snålblåst och snöslosh, men i ett köpcentrum finns inte torgets friheter; att protestera, att demonstrera, att samtala och att bara få vara.

För i takt med att de allmänna, fria rummen försvinner kommer vissa personer att bli utestängda och det är det som håller på att hända nu. Ungdomar är inte per definition bråkiga slashasar som inte borde få vistas bland vanliga människor. Ungdomar är, några bråkstakar och inte alltid så inspirerande attityder till trots, faktiskt framtiden. Den ska vi inte stänga ute.