Kulturkrockar · Nyhetsplock

Kvinnor som gör sig gravida och sedan inte förstår att de ska skylla sig själva

Det har dykt upp en ny kommenterare på den här bloggen, och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag orkar släppa igenom eller inte. Ni vet. Det mesta hittills rör hur inkompetent jag är, och eftersom det ändå ganska ofta blir ett tema i kommentarsfältet vet jag inte om jag orkar med fler som hojtar att jag får skylla mig själv och att jag inte bemöter argument. Om det är vad de söker kan vi ju se det där med att jag inte släpper igenom de kommentarerna som att jag tar ansvar för min egen skuld och bemöter argumenten med strikt sortering.

En av de kommentarerna som nu ligger och väntar på att jag ska bestämma mig för om de ska gå igenom eller inte spinner vidare på temat om hur det är mitt fel att jag blev gravid. För er som inte visste det var det alltså så att jag och min högt vördade älskade make blev gravida i ungefär samma veva som vi träffades. Det var omtumlande och synnerligen oväntat för oss båda, men efter att ha tagit väldigt många väldigt djupa andetag pratade vi igenom situationen och bestämde oss för att göra det bästa av vad vi hade. Den babyn har fyllt sju år och blivit storebror, så helt åt helvete gick det ju inte i alla fall, men jag skulle ljuga om jag inte sa att det har varit fruktansvärt tungt att få våra olika liv att passa ihop och bli en lämplig helhet där inte bara vi som oss själva kan få leva och trivas, utan där också ett nytt litet liv ska få växa, få vara trygg och älskad. Det har varit en oerhört lång resa för både maken och mig. Kompromisser, uppoffringar och besvikelser, men också nya vägar, nya värden och en kärlek större än allt annat till det där lilla livet som kom till oss.

Så när folk jag inte känner tar sig friheten att säga att jag får skylla mig själv som blev på smällen blir jag förbannad. För det första händer det att barn blir till fast man har varit försiktig enligt konstens alla regler. Så är det bara och det kan ingen anklagas för. För det andra var jag ju inte ensam när barnet skapades, om vi säger så. Vi var faktiskt två. Ändå är det ingen av dem som funnit sig berättigade att kommentera mitt sexliv och denna oväntade graviditet som ser att min man (igen med versaler: MIN MAN) har något som helst ansvar för att det gick som det gick. Jag som kvinna ska ensam bära hela skulden.

Och nu har jag diskuterat jämställdhet så mycket att jag vet att det finns ett oroväckande stort antal människor som får fullkomligt fel i huvudet när man talar om vikten av att kvinnan kan välja abort – att en abort i sista hand måste vara kvinnans val. Jag har helt tappat räkningen över hur många gånger sådana diskussioner har gått käpprätt åt helvete för att någon börjar skrika om hur de stackars blivande pappornas rättigheter förbises och att lössläppt kvinnfolk har för mycket makt. Jag är lika övertygad om att fri abort är en grundpelare i jämställdheten som jag är om att mannen och kvinnan tillsammans bör försöka lösa situationen. En abort är ett så pass svårt och stort beslut att man aldrig ska behöva fatta det ensam, men en graviditet och en förlossning är också så pass livsavgörande saker att man helt enkelt inte i ett fritt samhälle kan tvinga en kvinna att genomföra dem om hon inte vill.

Men allt det här hänger ihop. Kvinnor får skylla sig själva för att det blir barn. Inte ens den kvinna som blir våldtagen kan fråntas ansvaret för att det blir barn eftersom livmodern, enligt amerikanska röster, inte tar emot om det är riktig våldtäkt. I mitt fall har vi den milda, våldsfria varianten av samma skuldtema: en kvinna kan aldrig bli gravid om det inte är hennes val. Tanken på att kvinnan får skylla sig själv är så stark och så självklar för många att flera har sett det som fullkomligt i sin ordning att säga till mig att vår graviditet var mitt fel. Att jag inte har någon rätt att reflektera över hur vi i vår familj ska kunna ordna upp vår vardag och kompromissa ihop våra liv eftersom det var mitt fel. Och helt plötsligt så känns världen beklämmande mycket som en mansdominerad skitvärld där kvinnor får ta skulden och bära bördorna för vad män och kvinnor gör tillsammans, där löneglappet och glastaket är illusioner skapade av kvinnors oförmåga att låta bli att göra sig gravida.

Jo, det är ett problem att en del pappor upplever att de stängs ute från svåra beslut om abort och graviditet (precis som att en del mammor står helt själva med dem) och jo, det är ett problem att alltför många pappor inte tillåts ta ansvar för sina egna barn ens när det skulle vara fysiskt möjligt (precis som att alltför många mammor inte har något annat val än att ta ansvaret). Men så länge det är ok att säga till kvinnor, oavsett om man känner dem eller inte, att de har sig själva att skylla för att de blivit gravida när de egentligen hade tänkt att de skulle göra något annat kommer man att samtidigt stänga mannen ute från föräldraskapet – redan innan det börjat.

Så jag är glad över att min man inte tyckte att det var mitt fel, utan såg sin egen del. För tänk om han hade borstat bort det med att säga att jag har mig själv att skylla. Tänk om han aldrig hade tagit sig tiden att lära känna sin son. Det skulle nog ha varit väldigt, väldigt ensamt.

8 kommentarer på “Kvinnor som gör sig gravida och sedan inte förstår att de ska skylla sig själva

  1. Nackdelen med att använda sitt eget privatliv som exempel när man debatterar politik, är ju att det kan bli ganska jobbigt och kännas personligt när man möter sina politiska motståndare.

  2. Alltså, antingen kan man ju bara blocka. Din blogg, du bestämmer, liksom. Det har jag dock lite svårt för (dessutom är det inte helt enkelt eftersom det inte funkar optimalt tekniskt). Ett annat alternativ är att göra ungefär som du gör, men då får du ju gå och vända och vrida på varje kommentar och de gör kanske mer ont på det sättet än vad de skulle behöva göra. Ett tredje alternativ är att släppa igenom kommentarerna men inte ta någon diskussion. Låta dem stå där, och fortsätta prata om de saker som man hellre vill diskutera, istället. Jag tycker inte att man behöver bemöta allt. Det är en ynnest att få diskutera intressanta frågor med dig, och vill man göra det så får man göra sig förtjänt av det.

    Angående att använda sitt eget liv som exempel för att diskutera strukturella frågor så är det bara ett problem om de man pratar med inte förmår hålla en god ton och hålla sig till saken. I de allra flesta sammanhang blir det inget problem överhuvudtaget, tvärtom är den sortens självreflexivitet oftast en styrka såväl i funderingar kring sitt eget liv som reflektioner kring samhället. Det berikar, det gör det intressant. Med andra ord – det är inte ditt fel att vissa beter sig illa i respons till vad du skriver. Att antyda att någon får skylla sig själv för att hon pratar om ett visst ämne på ett visst sätt, (klär sig på ett visst sätt, går på ett visst sätt, litar på någon hon inte borde ha litat på, och så vidare) det har vi bestämt sett förr i andra sammanhang. Det är inte ditt fel eller ansvar att andra är dumma.

  3. Kära du, strunta i att förklara ditt liv och dina val för andra människor. I synnerhet på bloggen. I rymden råder mörker … Och, det som hände dig och din man, har hänt många människor, en del med lika mycket ork att arbeta med sin relation som ni – andra inte. Den som hugger efter dig kan vara utan erfarenhet – eller vara resultatet av ett misslyckat möte. Har inte med dig att göra!

  4. Du är en modig, härlig kvinna Charlotte ❤ Du skriver så fint och så klokt. Försök orka med de där. De som inte förstår. Hoppas de har vett att sluta härja här.

  5. Jag tycker att du gör helt rätt som väljer bort kommentarer som inte tillför något eller som ger sig på dig personligen, eller varför inte sådana som du inte vill ha i din blogg. Det här är din blogg och du har inga skyldigheter att låta alla och envar sprida elakheter mot dig eller ens vifta med sina egna åsikter här. Yttrandefrihet blandas ofta samman med allas rättighet att ha tillgång till alla forum villkorslöst för att sprida politiska dumheter eller personliga elakheter. Det är ingen särskilt kvalificerad gissning att det säkert finns de som skulle vilja delta i ett fruktbart samtal med dig om jämställdhet men som skräms bort när de läser de aggressiva typer som hoppar på dig personligen.

    Jag har alltid sett det som en framtida lösning den dagen vi kan få fram preventivmedel motsvarande p-piller för män. Kanske kan kravet att ta en medicin som kan ge hormonrubbningar, blodproppar och ta bort sexlusten skapa en ökad känsla av ansvarstagande inför konsekvenserna av sexuell samvaro även bland män. Samtidigt tror jag tror jag kanske inte att det löser sig så lätt ändå. Jag minns ett samtal som jag hade med några kvinnor i min närhet som utgick från en kvinna som hade varit närvarande när hennes syster födde barn. Situationen hade föranletts av en tillfällig relation där hon och mannen faktiskt hade pratat om den extrema risken vid tillfället att det skulle bli ett barn och han hade frågat om hon ville ha barn och när hon svarade att det ville hon ju faktiskt så hade han sagt, ”Ja, då gör vi väl barn då”. När det sedan blev en graviditet så fick karln panik och stack. Det här är visserligen bara ett fall men det pekar även på ett annan sida av det mynt du nämner ovan där kvinnor ibland beskylls för helt på egen hand besluta om en eventuell abort. Kvinnan i historian ovan tog ett beslut som innebar långtgående ansvar för ett framtida barn och ett livslångt föräldraskap medans mannens inställning var att när konsekvenserna blev för jobbiga så kunde han alltid sticka. Det egendomliga var också att alla som deltog i samtalet (systern inkluderad) tyckte det var en fullt normal reaktion från mannen i fråga. När det gäller mäns föräldraskap så finns fortfarande den där möjligheten att ”få panik”, även när beslutet att ha oskyddat sex under en högriskperiod har varit gemensamt.

    Slutligen, du kan nog vara tämligen säker på att folk som säger att man får skylla sig själv som blir gravid och skaffar barn och sen inte kan leva jämställt aldrig själva har varit särskilt intresserade av att leva jämställt. Den som har försökt och/eller ständigt försöker att leva jämställt vet att det inte är lätt och det finns många faktorer som försvårar för familjens vilja, oavsett hur välplanerade barn man har. Jag har själv IVF-barn, och där snackar vi boka tid och pricka in exakt i kalendern för att det överhuvudtaget ska finnas möjlighet att det blir av. Ändå kämpar jag och min fru varje dag med att få våra ambitioner att gå ihop med livet vi faktiskt lever. Det är vi dessutom inget ensamma om. När LO gjorde en undersökning här i Sverige över hur länge folk ansåg att det var lämpligt att män var föräldralediga så svarade 37 % 6-8 månader. 14 % tyckte att det räckte gott med 3-5 månader men bara 7 ynka procent ansåg att det bästa var män som var föräldralediga 2 månader eller mindre. Ändå är det just 2 månader eller mindre som de flesta pappor är hemma med sina barn med föräldrapeng i Sverige i dag. Det är lite knepigt att säga hur många pappor som faktiskt tar ut minst 6 månaders föräldraledigt eftersom försäkringskassan i första hand redovisar statistik per kalenderår och inte per barn. Men eftersom pappor bara tar ut drygt 20 % av föräldradagarna så kan man ju tänka sig att det inte handlar om några 37 % i alla fall. Och nästan var femte pappa tar inte ut en enda dag föräldraledigt. Det här är bara ett litet område där man kan se att människor faktiskt vill leva mer jämställt än man sedan klarar av.

  6. Förstår din reaktion, men samtidigt kan vi heller inte blunda för att exakt samma argument ofta används av kvinnor mot män som fått barn mot sin önskan. Har åtskilliga gånger sett hur de får höra att de får skylla sig själva och att de helt kan avstå från sex om de inte vill ha barn. Ofta med efterslängen att sex inte är någon rättighet.

  7. Jag är så himla himla trött på det här att kvinnor ska ta ansvar för eventuella barn och könssjukdomar som kommer sig av sex. Ännu tröttare blir jag av kommentarer om att det är kvinnans fel. Killar är så otroligt clueless när det kommer till preventivmedel, graviditet och könssjukdomar. Vad skönt att din man är vettig!

  8. Att tala om skuld är galet. Ni är (antagligen) båda eller ingendera ansvariga för att du blev gravid, men det spelar egentligen ingen roll. Däremot är du ansvarig för att barnet kom till världen. När det kommer till frågan om abort så är mannen inte likställd med kvinnan. Det finns nu bara inte någon rättvisare modell än den nuvarande.

    Och ja, visst, det kan vara asigt av kvinnan att tvinga ett faderskap på mannen. Men det är nog ännu asigare av mannen att springa.

    Föräldraskap är inget man skall tvingas till, det är något man skall önska. Nu verkar det ju som om både du och din man kom fram till att det var vad ni, efter att överraskningen lagt sig, önskade. Och med sju års facit i hand så verkar ni vara nöjda över det beslutet. Grattis! 🙂

    Jag tror inte alls på den dagen det finns manliga p-piller. Vill man vara säker så använder man kondom eller annat motsvarande säkert preventivmedel som man ”aktiverar” vid samlaget. Om båda käkar p-piller så tror jag det leder till att båda slarvar. Jag tycker inte heller skötandet av preventivmedel är på kvinnans ansvar bara för att hon använder p-piller. Det är inte så svårt fråga ”Kom du ihåg ta ditt piller idag?”. Och inget hindrar mannen att ändå dra på en kondom. Jag lovar det är mindre besvär än ett oönskat barn!

    Men hur man än vänder på steken så blir kvinnan med ett större ansvar vid en eventuell graviditet. Jag förstår inte hur det inte skulle påverka henne vid användning av preventivmedel. För mannen igen så är det en frågan om att han inte kan välja vad som händer vid en eventuell graviditet. Vilket också borde motivera honom se till preventivmedel används korrekt. Det är i bådas intresse oönskad graviditet förhindras, men av olika orsaker.

    Sedan när barnet väl är fött så bör det vara på lika stort ansvar för båda. Tyvärr är det inte så i dagens samhälle.

Lämna ett svar till Kolmen kopla Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s