Kritiska män

Pelle Billing skriver om genusvetenskapens problem och frågar sig varför man på Umeå universitets hemsida marknadsför grundkursen i genusvetenskap som ”en introduktion till det genusvetenskapliga och feministiska kunskapsområdet” och med ”feministisk vetenskapskritik”.

Utan att vara närmare bekant med Umeå universitets tanke bakom det här skulle jag våga påstå att det beror på hur man ser på ordet feminism. Få ord har väl blivit lika missbrukade i svensk politik, men egentligen står feminism för idé-och kunskapskomplexet som uppfattningen om sociala kön har skapat. Det finns en uppsjö olika feministiska teorier från alla politiska vinklar, trots att feminismen i Sverige är klarröd. På grund av den starka politiska kopplingen i Sverige skulle det möjligen vara tid att diskutera huruvida det är lämpligt att ha ”feministisk vetenskapskritik” eller om man borde kalla det genusbetonad vetenskapskritik eller kanske något helt annat, men så länge feminism som begrepp är så internationellt gångbart är det kanske bättre att upplysa folk om skillnaden på feministisk vetenskap (som alltså är vetenskap som rör genus) och politisk feminism (som inte har med vetenskap (eller egentligen feminism) att göra).

Billing frågar sig också varför man talar om ”kritiska studier av män och maskuliniteter” och skriver att det uppenbarligen inte går ”för sig att bara ha mansstudier eller maskulinitetsstudier, utan det måste a priori betonas att män och manlighet ska vi vara kritiska mot”. Nej då, det handlar absolut inte om att vara kritiska mot män och manlighet som sådana utan mot tidigare historieskrivning och mot normer. Eftersom historieskrivningen har varit så centrerad kring män finns det ett välutvecklat narrativ (alltså en berättelse) om manshistoria, men genom att med kritisk blick studera detta narrativ får vi fram männens livsvillkor på ett sätt som tidigare historieskrivning inte har tillåtit. Vi kan ta krig som exempel. Krig har setts som den ultimata manliga sysslan. Kungarna red i täten av hären, alla stora män var på ett eller annat vis högt uppsatta inom militären och fortfarande finns det unga män som blir kallade fjollor om de inte gör värnplikten (här i Finland aktualiserades detta vid presidentvalet). En kritisk granskning av det tidigare narrativet kan lyfta fram exempelvis vardagen vid fronten och männens livsvillkor. Genusvetenskapen har redan genom att kritiskt granska gett oss kunskaper om att krig historiskt sett var långtifrån en helt manlig angelägenhet. Som exempel kan nämnas att på 1600-talet följde fruar och barn ofta med härarna, men deltog förstås inte i drabbningarna. I förlängningen skulle de kritiska studierna av män och maskuliniteter i det här grovt förenklade exemplet kunna leda till större kunskaper om hur politiska faktorer kan ha bidragit till att upprätthålla soldatlivet som ett manlighetsideal och därmed eftersträvansvärt, istället för att se krig som effekt enkom av mannens biologiska drivkrafter.

Det handlar alltså inte om att vara negativ mot män (vilket tyvärr är vanligt förekommande inom den politiska feminismen) utan om att vara kritisk mot tidigare mansfokuserad forskning (vilket är kännetecknande för feministisk vetenskapskritik).

29 tankar om “Kritiska män

  1. Jag håller inte med om att historien fokuserat på män. Den har fokuserat på makthavare, där de flesta råkade vara män. Historien gör dock inga plötsliga hopp när den kommer till att beskriva Margareta, Kristina, Ulrika Eleonora eller de andra kvinnliga makthavarna.

    • Visst finns det en poäng i att historieskrivningen fokuserat på makthavare, men det finns himmelsvida skillnader i beskrivningar av Margareta, Kristina och Ulrika Eleonora om man jämför dem med vilken annan svensk regent som helst. För äldre historieskrivning rör det sig inte bara om kvantitet utan om kvalitet, där kvinnliga regenter beskrivs i synnerligen ofördelaktiga ordalag. I Carl Grimbergs klassiker ”Svenska folkets underbara öden” del III behandlas ”Gustav II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid”. Sida 449-540 har huvudrubriken ”Kristina, Sveriges regerande drottning”. Resterande sidor av bokens totala 634 rör de båda andra regenterna. Karl X Gustav får 150 sidor (vilket förstås betyder att Gustav II Adolf har hur många som helst) trots att han var kung i bara 6 år – att jämföra med Kristinas 22 år som regent som tillägnades 100 sidor.

      Dessutom var det ju knappast så att makthavarna ”råkade” vara män. Kvinnor utestängdes synnerligen effektivt från regentskap, hade inte arvsrätt till kronan (innan Victoria föddes) och tilldelades inga hertigdömen per automatik.

      • Vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser din kommentar. Ska vi kvotera antalet sidor man får använda för att beskriva en tidigare regent?

        Kan det finns andra förklaringar än det ”elaka patriarkatet” som förklaringsmodell för att Kristina ”fick” färre sidor?

        • Man skulle kunna tänka sig att de 22 år som hon regerade var betydligt mindre intressanta än de 6 år hennes efterträdare regerade. Och man skulle kunna tänka sig att det långa underkapitlet i hennes del av boken som rör greve Brahe bara finns där för att han var en betydelsefull person, inte för att man i historieskrivningen inte betraktade Kristina som en fullvärdig regent och makthavare för att hon var kvinna. Vad tror du själv? Hur skulle du förklara det?

          • Se där! Du kan komma med förklaringar utan komma dragandes med patriarkatet. Det kanske rent av är så att författaren till boken du citerar kände att många sidor med Gustav II Adolfs och Karl X Gustav kommer generera fler sålda exemplar av sin bok en var nödgad att ta med Kristina.

            Det betyder inte att Kristina eller kvinnor generellt är diskriminerade. Ingen komplott att finna.

  2. Ska bara flika in att i Finska inbördeskriget var det inte ovanligt med kvinnor i trupperna, iaf inte från den röda sidan.

  3. Varför är feministforskning ”kritisk”? Inom inget annat område uttrycker man sig så, exempelvis ser man inte ”kritisk studie i partiklars rörelsemönster i vakuum”. Vad innebär ordet? Vad vill man säga med det?

    Är du ”kritisk” i ditt arbete eller tar du det som kommer?

    Man antyder ju faktiskt att man har en förutfattad mening med sin studie och det är detta Pelle Billing (och Pär Ström som tidigare skrivit om det) är kritiska mot.

    • Inom all humaniora sysslar man med kritiska studier. Det beror på källornas natur. Att observera partiklars rörelsemönster i vakuum ger inte direkt så fasansfullt mycket tolkningsmöjligheter, men att läsa 500 år gammal brevväxling (som jag för tillfället gör) kräver att jag är kritisk mot källorna (varför har man skrivit det här, vad kan jag egentligen utläsa av det här brevet?), mot mina egna förutsättningar (hur påverkar min person sättet jag tolkar breven, vad är samtid och vad är nutid?) och all annan forskning gjord på brevväxling (vad har forskare A tänkt och varför? hur kan jag applicera det på mitt specifika material?).

      Att vara kritisk innebär här inte att man har en negativ inställning utan att man förutsätter att det man kan säga om 500 år gammal brevväxling är tolkningar och inte sanningar.

      • Anser du inte att resultatet av din forskning kommer spegla din personliga uppfattning? Alla som läser det du skriver måste i sin tur värde hur DU tolkat saker, eller hur?

        Du får ursäkta mig men det du skriver i denna blogg besannar det värsta tänkbara att feministisk ”forskning” inte har någon som helst trovärdighet.

        Tips: Du kan ju faktiskt betrakta det människor skriver som memer och om flera memer samverkar så styrks dessa. Om dessutom kända historiska händelser omskrivs kan dessa styrka sagda memer. Inga personliga värderingar krävs! Det är så här riktig forskning går till…

        • Synd att du tycker att vad jag bedriver inte är riktig forskning. Vad mer specifikt är det som du ställer dig emot? Att jag tror att mina personliga erfarenheter påverkar mig när jag tittar på källorna? Självklart är de resultat jag presenterar objektiva, men det är den kritiska förhållningen som gör att man kan nå objektivitet. Att hitta memer är knappast problemet. Att sätta in dem i tolkningsmodeller och större sammanhang kräver däremot försiktighet. Om Hemming Gadh skriver till Svante Nilsson att han har samlat trupperna vid Kalmar, men att Pål Pärsson sprider ut illvilliga rykten och borde näpsas, medan ett brev från Pål Pärsson till Svante Nilsson säger att Hemming Gadh bara samlat delar av trupperna och själv behållit resten för att kunna marschera mot Linköping, vem ska man då tro på?

      • Där är nog inte humaniora och naturvetenskap så långt ifrån varandra. När man studerar planetrörelser kan man sätta upp diverse hypoteser. Snurrar jorden runt solen eller tvärtom? Rör sig planeterna i komplicerade kombinationer av cirkelrörelser, eller i ellipser?
        En grundläggande sanning inom mättekniken är att så fort man försöker mäta något så ändrar man på verkligheten. Vilket gör det svårt att säga något om vad som verkligen pågår. Även Heisenbergs osäkerhetsprincip sätter gränser för vad man säkert kan veta.

  4. Men problemet med ”kritisk mansforskning” är att man känner sig manad att poängtera att den ä just kritisk. Inget annat humanistiskt forskningsområde gör på detta vis utan det är givet inom forskningens ramar att man är kritisk mot allt. Oavsett om det är fysik (partiklar som rör sig snabbare än ljuset köptes inte av en enda forskare, inte ens de som gjort experimentet utan alla antog, och har nu upptäckt men vet ej om detta är de enda, problem med tekniken man använde) eller om det är psykologi (kommer inte på ett lika bra exempel).

    Så den enda anledningen jag kan finna för att man vill poängtera ”kritisk mansforskning” är för att visa att man ”minsann inte kommer ge det lätt för gubbarna”, detta känns knappast orimligt med tanke på dagens debatt klimat.

  5. Charlotte
    Om man följer din argumentation så borde det rimligen inte heta “kritiska studier av män och maskuliniteter” utan i så fall norm- och/eller historiekritiska studier av män och maskuliniteter, eller något liknande. Syftningsfelet är så grovt att det i så fall knappast har uppstått av en slump och det hade inte heller i det läget fått stå kvar speciellt länge eller använts av så många om det inte varit accepterat med den syftningen. Frågan har därför fortfarande inte fått något egentligt svar.

  6. David och Andreas: Eftersom jag inte vet varför de valde den formuleringen de gjorde kan jag bara hoppas att ni har fel och att det inte ligger någon politiskt grund till formuleringen. Det vore mycket, mycket olyckligt. Ordet ”kritisk” bestämmer ju dock inte substantivet ”män” utan ”studier”.

    På Åbo Akademis hemsida skriver man så här om kvinnovetenskap: ”Kvinnovetenskap är en kritisk vetenskap som analyserar sociala, historiska och kunskapsmässiga innebörder av kön.” Där väljer man också att betona att det är en kritisk vetenskap. Södertörns högskola får utbilda forskare i ”kritisk kulturteori” och jag vågar gissa att det inte betyder att man är negativt inställd till kultur. Vid Göteborgs universitet har man ”kritisk jämställdhets- och mångfaldsforskning” och inte heller här tror jag att man är negativ till varken jämställdhet eller mångfald.

    Vad jag menar är bara att ni förstås kan ha rätt, men att det finns andra läsningar av citatet. Och har ni rätt borde Umeå universitet omedelbart ändra formulering och gå och ställa sig i skamvrån!

  7. Charlotte
    Ordet kritisk bestämmer mycket riktigt ”studier”, men preciserat som ”studier av män och maskuliniteter”, inte studier av normer eller historia m.a.p. män och maskuliniteter. Ordet kritisk i sig är välanvänt, det är syftningen som är problemet.
    Tyvärr är min erfarenhet att både självkritiken och förmågan att ta till sig kritik utifrån är i princip obefintlig, i alla fall vad det gäller Umeå och Göteborg, så någon skamvrå lär det inte bli fråga om och knappast någon tyst ändring heller, vilket annars hade räckt utmärkt för min del.

      • Om du lyckades missuppfatta det så kapitalt så handlade föregående inlägg om att problemet avfärdades med ett ordmärkande som dessutom var felaktigt. Det är inte jättesvårt att förstå om man faktiskt försöker och även läser inlägget innan som det var svar på.
        Den kritiska massan som förstår adjektivet kritisk och dess användning lyser uppenbarligen med sin frånvaro, både här och på genusinstitutionerna.

        • Är det mitt ordmärkande du kallar felaktigt? Att ”kritiska” är ett attribut till ”studier”? Det är inget felaktigt alls med det. Sedan är det förstås fritt fram att tolka hela meningen negativt om man vill, jag menar bara att det inte är den enda.

          • Förklarade jag inte vad problemet var i inlägget innan?
            Själv hade jag nog inte spontant kallat det för ordmärkande, men jag blir lite trött på sådana översittarkommentarer.

            Om kritisk ska tolkas i betydelsen ifrågasättande så är det ju bra om det är rätt aspekter som man förhåller sig kritisk till.

            • Men tycker du inte att man skulle kunna säga ”ifrågasättande studier av män och manligheter” utan att det betyder att man ska ifrågasätta män som grupp?

  8. Ordet ”kritik” har en negativ klang, men en filmkritiker kan ju faktiskt ge både positiv och negativ kritik. ”Kritiska studier” innebär att man själv ska tycka och tänka – till skillnad från nybörjarkurser i spanska eller matematik, där man mer ska ”lära sig reglerna”. Kritiska studier finns inom de flesta vetenskaper men på en högre nivå. Du måste studera matematik i flera år innan du kommer in på de områden som anses diskuterbara.

    Men jag håller med Billing om att det är märkligt att man alltid måste poängtera att just mansstudierna är kritiska. Är det lika vanligt att man skriver ”kritiska kvinnostudier”?

    • Väldigt ofta när det rör sig om genusstudier så tillägger man vid något tillfälle att det rör sig om kritiska studier (det samma gäller dock – som du påpekar – för det mesta som ges på en nivå över grund). Jag tror inte ens att det är speciellt vanligt att man skriver ”kritiska mansstudier”. Åtminstone kan jag inte hitta några tecken på att det skulle vara högre frekvens.

      • Genusvetenskap är ju ett väldigt ungt ämne, så det är inte konstigt att man bedriver kritiska studier redan från början. Sen ligger det i ämnets natur att det är öppet för diskussioner och olika tolkningar, på samma sätt som filosofi och litteraturvetenskap alltid kommer syssla med kritiska studier.

        Det är möjligt att hela diskussionen är en halmdocka, men googlar man ”kritiska studier av män” får man 6070 träffar. ”Kritiska studier av kvinnor” ger 7 träffar.

        • Oj då. Det är ju en rätt stor skillnad. Jag antar att det beror på att männen tidigare varit norm i all humanistisk forskning och att man därför kanske väljer att skriva ut ”kritiska” för att poängtera att man kommer att ta ställning till om en omvärdering av tidigare kunskaper behövs. Det enda rätta är väl att titta på resultaten av den kritiska mansforskningen. De jag känner som forskar om manshistoria är i varje fall inte det minsta negativt inställda till män som grupp, och det är väl det viktiga.

          • Det känns lite som en självuppfyllande profetia, dvs tron på att mannen tidigare varit norm på alla områden, man lär ju inte upptäcka något annat om det bara är de mansrelaterade studierna där man förhåller sig kritiskt till tidigare forskning/kunskap.
            Men det är ju också intressant om det är så stor skillnad på hur man anser att man behöver förhålla sig till ämnet.
            Resultatet kan ju bli väldigt negativt för män om det är stor skillnad på hur kritiskt man förhåller sig till respektive kön och om man alltid förhåller sig mer kritiskt till det som berör män.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s