Tilda är just nu i en varför-fas. Jag tycker det är bra med barn som är nyfikna och som ifrågasätter. Men alltså verkligen. Här ett axplock:
Scen 1: I bilen
Tilda: Mamma! Är Carinas mormor död?
Jag: Eh… Jag vet inte.
Tilda: Men ä hon?
Jag: Tilda hjärtat, jag vet inte. Jag tror det.
Tilda: Varför?
Jag: Hon var väldigt gammal vet du.
Tilda: Men hon den där andra tanten då, lever hon?
Jag: Ja, hon lever.
Tilda: Varför?
Scen 2: I köket
Tilda (kommer skuttande): Mamma nu känner jag att våren är på gång!
Jag: Mmmm… Visst är det härligt!
Tilda: Ja, för då blir det påsk och varmt och då kan vi ta fram fjädrar.
Jag: Precis.
Tilda: Varför?
Scen 3: I badrummet
Tilda: Jag har redan borstat tänderna!
Jag: Bra!
Tilda: Varför?
Scen 4: På väg hem från dagis
Tilda: Mamma titta, jag har målat en teckning och här är påskägg och fina färger och en häxa också.
Jag (koncentrerad på att inte slå ihjäl mig på den ishala gården) : Mmm…
Tilda: Varför?
Hit och dit och tillbaka igen 
Samma här! ”Mamma vad heter hen, mamma varför heter det terve, mamma VARFÖR?!”
Hahaha! Och det blir inte bättre…
Hahaha 🙂
🙂
Haha, stor igenkänning! Jag gillar speciellt det där med att fråga varför man själv tycker om något. Ja, varför då?
Precis! Vad ska man svara på det, liksom?
😉 loverly!
Isn’t it…? 😉
Hos oss:
jag: Borsta tänderna, du måste borsta tänderna.
Småtting: varför?
jag: Du får hål i tänderna. Du måste borsta dina tänder. Nu.
Småtting: Men varför måste just jag?
Lysande!
Hört hos oss:
Ellen (snart 3 år): Mamma, ja vill fa ti bibban!
Jag: Men vi kan fa ti bibban om du vill.
Ellen: Varför?
Argh.
Hahahaha! Klassiskt!
Vi har också ganska många sånna där att Tilda håller fram en docka och säger:
– Den här heter Mimmi!
Och jag svarar: – Jaha.
Och hon frågar: Varför då?