Då var det vår tur med feber och magsjuka. Och jag säger inte att det ok, men om man nu ska försöka vara lite positiv så här när man står framför två veckor av total lockdown, så gör barnens ålder stor skillnad. Jag är van vid att barnen kommer och gnäller, kryper upp i knäet, vill kramas och gosa och sedan spyr över hela min rygg. Därför är det på sitt sätt ganska uppfriskande när sonen ligger i min säng och pratar om viktiga morgontankar, tystnar, tittar på mig, harklar sig som en förstaklassens professor och säger ”och förresten, mamma, så behöver jag en bunke”. Och dessutom därefter hinner fram till toaletten!
Vår (o)tur
Hit och dit och tillbaka igen 
Neeeeeeeeeeeeeeej!!!!!!!!
Oh yeees. Hoppas ni inte hade några större planer för de närmaste, säg typ… tre veckorna?
Vad skönt att han är redan så stor. Och hann i tid. Krya på er snabbt! Och nej, inte excellent att ni är sjuka, excellent att du kunde hitta något positivt i det hela eländiga.
(ps. vi fick DEN legokvinnan, gissa hur glad jag blev. Nästan treåring blev inte alls lika glad. ”Men mamma den var i MIN påse, flickan är MIN och inte DIN mamma” ”Men mamma blev ju bara så himla glad för den var just den figuren som var orsaken till att vi har köpt åttatusen sånhäna påsar och har 3 poliser och 3 venividivicigubbar som är urtråkiga och visst är den DIN men mamma vill bara fota den och sätta upp på bloggen och….” Ja. Fick DEN.)
(GRATTIS! Din treåring får bara vänja sig vid att mamma vill… öhh… vara med och leka.)