Etikettarkiv | Spysjuka

En god jul

Det tog förstås inte lång tid från det att jag suttit här och tyckt synd om mig själv för att maken var sjuk förrän jag själv blev sjuk. Så i natt var det dags för Vilho. Hela, långa natten höll han på, stackaren. På morgonen vaknade han likväl som en liten solstråle. Toppennöjd över att inte ha spytt på flera timmar vid det laget och över att det äntligen blivit julafton.

”Mamma, nu har vi allt!” konstaterade han där han låg på en provisorisk madrass mellan min säng och en hink. ”Vi har massor med julmat, julblommor i fönstren, sånna däringa stjärnor, världens vackraste julgran. Allt!”

Och det kan inte bli tydligare hur julen är en känsla, en stämning, mycket mer än det är något annat. Kanske är det därför som vi vuxna håller på att stressa livet ur oss inför julen, för att vi lever i villfarelsen att man kan pressa fram känslan. Jag ska inte komma och påstå att det på något vis är optimalt att fira jul med spysjuka, men det är i ärlighetens namn långt ifrån det värsta som kan hända. Det enda som den gör är att tvinga oss att ta det lugnt. Att slappna av. Att ta dagen som den kommer. Det är faktiskt riktigt bra förutsättningar för en schysst jul.

Och som maken sa, det enda som är riktigt synd är att vi inte kan ha våra vänner här för att dela den här julen med oss. För juligt, det är det.

Jag hoppas att ni, oavsett var ni är och vad ni gör, får en riktigt bra jul eller – om jul inte är er grej – en annars bara riktigt bra dag!

IMG_2203-20141224

Vår (o)tur

Då var det vår tur med feber och magsjuka. Och jag säger inte att det ok, men om man nu ska försöka vara lite positiv så här när man står framför två veckor av total lockdown, så gör barnens ålder stor skillnad. Jag är van vid att barnen kommer och gnäller, kryper upp i knäet, vill kramas och gosa och sedan spyr över hela min rygg. Därför är det på sitt sätt ganska uppfriskande när sonen ligger i min säng och pratar om viktiga morgontankar, tystnar, tittar på mig, harklar sig som en förstaklassens professor och säger ”och förresten, mamma, så behöver jag en bunke”. Och dessutom därefter hinner fram till toaletten!

Som stora flickor

För en vecka sedan var vår dotter magsjuk. Det behövs inte mer än en dag av sjuka förrän hon ser riktigt liten och svag ut. Så jag och min högt vördade älskade make står och tittar på vår fantastiska dotter medan hon lite slött pysslar med sina dockor.

Jag: Look at our gorgeous daughter. She’s so little…
Maken: And dieting like a big girl already.

Det hade man kunnat lista ut

Så jag står och spacklar i lekrummet med förhoppningen att kunna sätta upp tapeterna i morgon. Tilda kommer ner, tittar på mig, gurglar, och spyr ett spackeltråg fullt med kvällsmat på retur.

Och hela golvet. Fullt.

Och de nya tapeterna. Numer mönstrade i art kräko. Très chic.