Då var det vår tur med feber och magsjuka. Och jag säger inte att det ok, men om man nu ska försöka vara lite positiv så här när man står framför två veckor av total lockdown, så gör barnens ålder stor skillnad. Jag är van vid att barnen kommer och gnäller, kryper upp i knäet, vill kramas och gosa och sedan spyr över hela min rygg. Därför är det på sitt sätt ganska uppfriskande när sonen ligger i min säng och pratar om viktiga morgontankar, tystnar, tittar på mig, harklar sig som en förstaklassens professor och säger ”och förresten, mamma, så behöver jag en bunke”. Och dessutom därefter hinner fram till toaletten!