Kulturkrockar · Nyhetsplock

Snygga bloggar och rätten att säga vad man vill

Debatten om snygga, välpolerade bloggar går vidare. Många som bloggar får kritik för att de visar upp en förljugen bild av hur livet fungerar. Det borde vara mer smuts, mer tårar, mer verklighet.

Och vi har ju pratat om det förr, det där med vem som har rätten att bestämma vad verkligheten är. För inte fan är det någon krönikör som från sitt glassiga kontor någonstans i Kungliga Hufvudstaden tar sig friheten att klanka ner på kvinnor (för inte är det män som skriver dessa bloggar, inte) som skriver vad de vill, på sin tid, på sin egen blogg som ska få bestämma.

Det finns en underton i yttrandefrihetens tecken som löper genom hela debatten. Men den yttrandefriheten ska tydligen inte innebära att man får skriva som man vill på sin egen blogg, utan att man inte ska vara rädd för att vara kritisk mot sin omvärld, att säga som det verkligen är. Och don’t get me wrong här alltså. Yttrandefrihet är en superbra grej, men det finns knappast någon av våra demokratiska rättigheter som kräver lika mycket aktivt tänkande som rätten att yttra sig. Det är väl främst på den punkten som det skiter sig för många.

Bloggen speglar en liten del av mitt liv. Jag har inga pretentioner att lägga ut hela mitt liv här och tror inte ens att det skulle vara möjligt. Trots att min man verkar tvivla på det, så pågår ju mitt liv utanför bloggen också. Och jag är petig med vad jag skriver. Inte för att jag är rädd för verkligheten eller för att jag vill släta ut personlighetsskavanker och försköna mitt defekta jag. Det har heller inte att göra med att försöka locka läsare genom att publicera bilder på vackert dekorerade muffins istället för saker jag hittat i min näsa.

Det handlar om det där som är yttrandefrihetens själva kärna: man behöver inte säga allt. Yttrandefriheten tolkar många som en form av statligt sanktionerad tourettes där alla goda medborgare helt oberoende av kontext bör häva ur sig precis vad de tycker. I själva verket är yttrandefriheten ett skydd mot diktatur, ett skydd för den lilla människans rätt att göra sin röst hörd. Men: man behöver inte säga allt. Man ska inte säga allt. Och har man något man vill säga ska man välja tid och plats med omsorg. På samma sätt fungerar min blogg, och på samma sätt fungerar väldigt många andra bloggar som skulle kunna anklagas för ett förskönande av verkligheten. På bloggen diskuterar jag vissa saker, ibland personligt, ibland väldigt generellt. Men jag diskuterar inte min släktingar, jag diskuterar inte andras sjukdomar, jag diskuterar inte personliga saker där någon mer än jag är inblandad. På bloggen skulle jag aldrig få för mig att använda samma förfallna språk som jag och min make har när vi i TV-soffan sitter och skrattar åt hur folk ser ut, när vi grälar på varandra eller om jag är arg för något som någon gjort. Det är saker om inte hör hemma här inför allas ögon. Kanske är det just sånt som är att snygghetsblogga, att stänga ute den verkliga världen och i så fall tänker jag fortsätta med det. För jag ser det som mitt bidrag till att begränsa den oerhörda mängd hat, hån och nedlåtande skit som släpps lös när varje pucko med ett tangentbord och internetuppkoppling ska utnyttja sin rätt att uttala sig, istället för att vårda sin rätt att ibland helt enkelt hålla käft.

2 kommentarer på “Snygga bloggar och rätten att säga vad man vill

  1. Så sant och rätt! Jag var vassare för, speciellt mot mig själv. Dock har jag oönskade läsare som skulle njuta av att jag var olycklig över det ena eller andra. Alltså skriver jag inte om eller när jag är det. Den glädjen vill jag inte ge dem. De har inte med det att göra. Inte någon annan heller. Jag kan klaga på värken men det sker alltmer sällan.
    Ibland kan jag känna mig lite låst över att inte kunna ventilera en del tankar. Begränsad av de där oönskade. Men jag får ta det någon annanstans. Anonymt. Det är också därför jag ibland daskar till med något JÄTTEPOSITIVT bara för jag vet att de läser och retar sig. Evil me 😉

    Jag tycker själv det är roligare att läsa om folks ”normala” vardag än de där som hatar typ hela världen och sprider sina elakheter över allt och alla. Har du tänkt på att det ofta är de unga som gör det? Jag antar att de (förhoppningsvis) växer till sig en dag och upptäcker att världen sällan är svart eller vit. Att tillvaron inte består av bröst, läppglans, väskor och var man festade senast.

    Och att särskrivningar inte är ok. 😉

    1. Vet du vad? Jag ÄLSKAR din blogg just för det där positiva. Jag har aldrig upplevt den som förljugen eller förskönad (så för i hela världen ta nu inte detta ifrån mig!) utan som en plats där jag kan läsa inlägg som får mig att välkomna framtiden med betydligt större tillit. Just en sån blogg jag fortsätter att återvända till. Som får mig att må bra.

      Och du har säkert rätt i att det är fler unga (flickor) som har sånna elaka bloggar, men jag skulle också vilja säga att det är en hel del män i övre medelåldern. Jag orkar inte ens läsa igenom ett helt sånt inlägg. Det finns oftast inte ens någon intressant poäng så det är bortkastad tid.

      Och särskrivningar är inte ok. Det är ju inte ens något man kan diskutera. Så är det bara. 😉

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s