I kommentarerna till inlägget om de lyckliga diskande männen dök en väldigt vanlig fördom upp. Den där om hur män och kvinnor fördelar sin arbetstid ojämnt, att fast att en man och kvinna arbetar heltid så arbetar mannen lite mer. Därför kan män och kvinnor inte fördela hushållssysslorna jämt utan att det blir orättvist – mannen jobbar ju liksom lite mer heltid än vad kvinnan gör.
Jo, män jobbar oftare övertid än vad kvinnor gör. Jo, kvinnor tar oftare ut VAB än vad män gör. Men jag får fullkomligt spel när folk använder denna dystra statistik för att berättiga att många män inte tar sitt ansvar med hushållssysslorna. Jag tycker inte att man behöver dela 50-50, det finns inget självändamål i att båda parter ska lägga ner exakt lika mycket tid på hushållssysslor, men när dagen är slut ska både mannen och kvinnan kunna känna att de har haft en likvärdig fördelning av sin tid och en rättvis tillgång till egentid. Fortfarande är det alltför många kvinnor som ser sin egentid förvandlas till kvalitetstid med barnen och alltför många män som inte förstår vad som krävs för att sköta ett hushåll.
När jag tar upp sånna här saker får jag ofta frågan när jag vaxade bilen senast. Förutom att jag tycker att frågan är ett ganska oförskämt sätt att ifrågasätta inte bara min utan i största allmänhet kvinnors rätt att hävda betydelsen av traditionellt kvinnliga sysslor visar det på ett stort problem angående tidsfördelning. Jag säger inte att det inte är viktigt att vaxa bilen. Jag säger inte heller att jag vaxat bilen särdeles många gånger. Däremot har jag gjort det tillräckligt många gånger för att veta att tidsåtgången inte ens är i närheten av densamma som till exempel att sköta tvätten. Eller diska. Eller laga mat. För att få ett normalstort hushåll att rulla går det ett par timmar varje dag till matlagning, diskning, tvättning, lättare städning, handling och ännu längre tid om man städar noggrannare, stryker tvätten, har djur, har barn, ett större hus, en trädgård. Vi pratar timmar. Varje dag. Bara för att få det att rulla på. Det blir jävligt många vaxade bilar.
En del tror att kvinnor har någon sorts biologisk fallenhet att sköta hushåll. Att det ligger i kvinnors gener att förstå skillnaden på 40 graders tvätt och 60 graders tvätt. Följden av ett sådant synsätt är ofta att det ses som att mannen har en biologisk fallenhet för att sköta arbeten med pensionsgrundande inkomst. Att det ligger i mäns gener att ta en kall öl på soffan efter en tung arbetsdag. Många invaggar således sig själva i tron på att mannens arbete är viktigare eftersom det är han som tjänar mer pengar, vilket de gör inte bara för att män tjänar mer än kvinnor utan för att män också jobbar mer än kvinnor, utan att se att själva förutsättning för att han ska kunna gå till jobbet är att hon bistår med allt annat. Hon ger honom möjligheten att tjäna pengar. Hennes del i vardagspusslet är lika viktig som hans.
Och alltför många söker stöd för den här fördelning i att det är så det har varit genom historien och att det är så det är bäst att det förblir. Men faktum är att den här fördelningen rent historiskt sett är ett relativt nytt påfund. Det är först på 1700-talets andra hälft som man börjar få en större grupp befolkning i arbete utanför hemmet och inte förrän under 1800-talets industrialisering som så många män arbetar utanför hemmet att man kan börja tala om mäns tid, kvinnors tid och egen tid. Det är först då som kvinnor, vilka inte tillåts arbeta utanför hemmet, förväntas sköta ett obetalt hushållsarbete utan semester eller sjukledigt medan männen får en någorlunda reglerad arbetstid och voilà: egentid. Tid att förkovra sig. Tid att gå på puben med polarna. Tid att komma hem med känslan av att dagens arbete är gjort.
Under de hundratals föregående åren har kvinnorna förvisso drivit hushåll, men det var allmänt accepterat att ett hushåll utan en kvinna och en man var ett dödsdömt hushåll. Till och med präster som skulle leva i celibat tilläts ha kvinnliga hushållerskor. Ingen förväntades sköta ett hushåll själv. Ingen förväntades komma hem till en kall öl och få vila sig med motiveringen att hans dagliga arbete var slut. Tänk om Per hade satt högaffeln i marken mitt i skörden, spänt tummarna i hängslena och konstaterat att nämen nu har ju han gjort sina åtta timmar. Då hade förmodligen Per fått uppleva andra ställen att sätta en högaffel på. Man hjälptes åt tills det som måste bli gjort var gjort. En man som inte drog sitt strå till stacken kunde till och med innebära grund för skilsmässa.
Att män i dag jobbar mer övertid än kvinnor, att kvinnor tar ut mer VAB och mer föräldraledighet och att kvinnor i genomsnitt lägger nästan 50 % mer tid på hushållsarbete per vecka är inte en gudagiven ordning utan en effekt av en oerhört trög struktur där kvinnors möjlighet till arbete fortfarande hämmas. En struktur som en gång i tiden innebar att både mäns och kvinnors arbetsinsats betraktades som oumbärlig men som förvandlades till att mäns arbete var det enda som var betydelsefullt nog att berättiga egentid. Så måste det inte vara. Så borde det inte få vara. Finns det tid att vila ska den fördelas rättvist. Finns det arbete att göra ska allas insats värderas lika.
Hit och dit och tillbaka igen 
JA! Bra skrivet. Du är en klok och insiktsfull människa!
Hahaha! Det försöker jag intala min make också… 😉
Det där med långa tidsperspektiv vore bra för fler att ha!
Man kan tycka att ett tidsperspektiv över åtminstone någon generationsgräns skulle kunna vara helt basic.
Väldigt bra text, tack!
Vi har inte ens en bil, så jag vet inte vad fan min man skall vaxa ifall vi skulle dela upp arbetet i ”manligt och kvinnligt”.
Tack!
Jag tycker att vaxade bilar är för fjollor. Däremot händer det att jag svetsar den, det känns lite mer motiverat.
HAHAHA! Ja, är det något du inte är så är det en fjolla! 🙂
Word!
Jorå. 🙂
Bra skrivet! Ett historiskt perspektiv är ofta så viktigt när man vill förstå och förklara dagens värld!
Tackar!
Ensamstående kvinnor utan barn utför underligt nog mer hemarbete än ensamstående män utan barn. Så mönstren börjar långt innan kvinnan och mannen flyttar ihop och skaffar barn. Kanske borde tjejer lära sig att slappna av lite och inte hålla på att städa och pynta i onödan.
Frågan är väl också lite vem som bestämmer vad som är att ”pynta i onödan”.
Charlotte:
”Att män i dag jobbar mer övertid än kvinnor, att kvinnor tar ut mer VAB och mer föräldraledighet och att kvinnor i genomsnitt lägger nästan 50 % mer tid på hushållsarbete per vecka är inte en gudagiven ordning utan en effekt av en oerhört trög struktur där kvinnors möjlighet till arbete fortfarande hämmas.”
Inte är det en gudagiven ordning men en till största del naturlig följd av kvinnors frivilliga kvinnlighets bejakning som ni ”har rätt till”. Jag förstår inte din kvinnocentrism. Om män skulle göra kvinnliga val skulle deras möjlighet till arbete hämmas dvs. deras karriar skulle hämmas om de var mera hemma och mäns arbete hämmar deras möjlighet att vara hemma Man kan inte få allt i världen man måste göra prioriteringar, även kvinnor. Varför tycker du att det är orättvist om inte kvinnor får allt?
Jan:
”Ensamstående kvinnor utan barn utför underligt nog mer hemarbete än ensamstående män utan barn. Så mönstren börjar långt innan kvinnan och mannen flyttar ihop och skaffar barn. Kanske borde tjejer lära sig att slappna av lite och inte hålla på att städa och pynta i onödan.”
Precis. Och det är helt klart kvinnor, som Charlotte här, som försöker bestämma vad som är arbete och vad som är tillräckligt, hela diskussionen går ju ut på den här feministisk-kvinnliga självklarheten.
Charlotte:
”Finns det arbete att göra ska allas insats värderas lika.”
Jo du har helt rätt, det manliga arbetet ska värderas lika och tas med i tidskalkylerna.
Charlotte
”Jo, män jobbar oftare övertid än vad kvinnor gör. Jo, kvinnor tar oftare ut VAB än vad män gör. Men jag får fullkomligt spel när folk använder denna dystra statistik för att berättiga att många män inte tar sitt ansvar med hushållssysslorna. Jag tycker inte att man behöver dela 50-50, det finns inget självändamål i att båda parter ska lägga ner exakt lika mycket tid på hushållssysslor, men när dagen är slut ska både mannen och kvinnan kunna känna att de har haft en likvärdig fördelning av sin tid och en rättvis tillgång till egentid. Fortfarande är det alltför många kvinnor som ser sin egentid förvandlas till kvalitetstid med barnen och alltför många män som inte förstår vad som krävs för att sköta ett hushåll.”
Vad har du för bevis att män inte tar tillräckligt mycket ansvar för hushållsysslorna? Att det känns så är inget bevis. Fram med statistik där man beaktar mäns högre grad av arbete utanför hemmet, där manliga hushållsysslorna beaktas och där könsliga skillnaderna i vad som är tillräckligt med hushållsarbete beaktas. Fram med evidensen. Det finns ingenting i den här världen som är så bedrägligt som kvinnliga kännslor, det är en av största jämställdhetsinsikterna att inse det här, även för kvinnor. Det är en stor insikt och ett stort steg i kvinnors omvandling från kvinnliga till jämställda. Feminismens största blunder är tron att jämställdhet är något kvinnor ska få, korrekt förstått är det något kvinnor ska bli. Genuint jämställda kvinnor förstår det här men de utgör tyvärr en minoritet av kvinnorna.
Hannes Nykänen slår huvudet på spiken:
”Kvinnor bedrar sig själv på sådana sätt som är karakteristiska för dem; de säger att de aldrig har tid för sig själva (‘familjen tar allt’) samtidigt som de försöker hävda att allt som de gör sig själv – det må sedan vara fråga fast om att lackera naglarna – ‘egentligen’ är för familjen.”
Charlotte:
”Fortfarande är det alltför många kvinnor som ser sin egentid förvandlas till kvalitetstid med barnen och alltför många män som inte förstår vad som krävs för att sköta ett hushåll.”
Mattias:
För det första: Sätt allt det du vill ha sagt i samma kommentar (om det inte är ett direkt svar på någon annan) så blir det lättare att läsa.
För det andra: Din utgångspunkt är att kvinnor själva har satt sig i en situation som de inte kan hantera för att de helt enkelt inte klarar av den riktiga världen som män alltid levt i. Min utgångspunkt är att kvinnor och män gemensamt är ansvariga för hur det ser ut, men också att vi (som i ”alla människor”) påverkas av samhällsstrukturer som inte alltid är de bästa för varken kvinnor eller män i allmänhet. En typisk sån struktur är arbete.
Jag vet inte var du har tagit Hannes Nykänens citat ifrån, men det är rena dumheter att kvinnor som grupp har karaktäristiska sätt att bedra sig själva på.
”Och det är helt klart kvinnor, som Charlotte här, som försöker bestämma vad som är arbete och vad som är tillräckligt, hela diskussionen går ju ut på den här feministisk-kvinnliga självklarheten.”
Det där är en åsikt som inte har stöd varken i vad jag står för eller vad jag har skrivit. Sånt skräp får du behålla för dig själv. Jag diskuterar gärna, men så länge du läser allt jag skriver med den förutfattade meningen att jag är en bitter feminist med agendan att kvinnor ska ha allt på bekostnad av män kommer det inte att ge något.
”Det finns ingenting i den här världen som är så bedrägligt som kvinnliga kännslor,”
Det här är min blogg. Om du tycker att kvinnliga känslor är det mest bedrägliga i världen föreslår jag att du slutar läsa här.
Charlotte:
”För det första: Sätt allt det du vill ha sagt i samma kommentar (om det inte är ett direkt svar på någon annan) så blir det lättare att läsa.”
Ok, ska göra det i fortsättningen.
”För det andra: Din utgångspunkt är att kvinnor själva har satt sig i en situation som de inte kan hantera för att de helt enkelt inte klarar av den riktiga världen som män alltid levt i. Min utgångspunkt är att kvinnor och män gemensamt är ansvariga för hur det ser ut, men också att vi (som i “alla människor”) påverkas av samhällsstrukturer som inte alltid är de bästa för varken kvinnor eller män i allmänhet. En typisk sån struktur är arbete.”
Min utgångspunkt är att kvinnans belägenhet är en naturlig och rättvis följd av hennes kvinnlighet. Om kvinnan vill att världen förändras, måste hon själv förändras för världens förändring, inte världen för henne. Att förvänta sig saker är kvinnligt. Din utgångspunkt är kvinnligt oansvar. Du behandlar saker som om de vore oberoende av vad kvinnor väljer och att saker borde vara oberoende av vad kvinnor väljer. Tex. att familjelivet, som kvinnan prioriterat framför karriär, inte borde hämma hennes karriär. Förstår du inte att om män skulle vara hemma och kvinnor ute och jobba skulle mäns karriärer hämmas? Idag då män är mera ute och jobbar och kvinnor hemma med barnen så hämmas mäns föräldraskap. Min poäng är att man måste välja, man kan inte få allt. Det korrumperade i dagens feministisk-kvinnliga kultur är tron att kvinnor i sin kvinnlighet mao. utan att förändras kan få allt och förtjänar allt mannen har i sin manlighet. Saker är i sin ordning (struktur) som följd av kvinnlighet och manlighet. Ordningen är inte orättvis bara för att kvinnor inte hara samma saker som män har. Hon har samma möjligheter, vad hon gör med möjligheterna är upp till henne själv. Strukturen är mera beroende av henne än hon av strukturen, det är riktningen.
Utmärkande för ditt ”könspecifika” perspektiv är att det kvinnliga ansvaret utesluts i problematiseringarna. Tex. ”objektifiering” sker, enligt dig, oberoende av kvinnor själva. Det här är totalt strunt. Kvinnor står själva idag för för den objektifiering vi stöter på i samhället. Det du menar är att kvinnor endast vill ha bort de negativa följderna av deras självobjektifiering, dvs. att objektifiering ÄR vad kvinnorna själva definierar det att vara ”er rättighet”. Kvinnor behöver inte ta något ansvar för vad de håller på med, men samtidigt kan ni hävda er rätt till det. Inget ansvar bara rättigheter, det är den etablerade jämställdheten i ett nötskal.
”Jag vet inte var du har tagit Hannes Nykänens citat ifrån, men det är rena dumheter att kvinnor som grupp har karaktäristiska sätt att bedra sig själva på.”
Den är från boken Öppningar och Labyrinter nr. 482. Kvinnor har karaktäristiska sätt att klä sig. Han essentielialiserar inte, endast beskriver något typiskt kvinnligt.
”Det där är en åsikt som inte har stöd varken i vad jag står för eller vad jag har skrivit. Sånt skräp får du behålla för dig själv. Jag diskuterar gärna, men så länge du läser allt jag skriver med den förutfattade meningen att jag är en bitter feminist med agendan att kvinnor ska ha allt på bekostnad av män kommer det inte att ge något.”
Hela din behandling utgick från premissen att saken är oberoende av vad kvinnor själv är och gör och att det inte ska kännas så för kvinnor i slutet av dagen. Det är din kvinnocentrism som jag har problem med. Utmärkande för denna kvinnocentrism är att det problematiserar bara saker om de är problematiska för kvinnan utan att problematisera kvinnan i problemet.
”Det här är min blogg. Om du tycker att kvinnliga känslor är det mest bedrägliga i världen föreslår jag att du slutar läsa här.”
Jag överdrev lite, jag menade att skriva att det är en av de mest bedrägliga sakerna i världen.
”Min utgångspunkt är att kvinnans belägenhet är en naturlig och rättvis följd av hennes kvinnlighet. Om kvinnan vill att världen förändras, måste hon själv förändras för världens förändring, inte världen för henne.”
Du missar hela poängen. Kvinnor har (liksom andra från den manliga vita heterosexuella normen avvikande) varit utestängd från viktiga samhällsfunktioner i århundraden. Det är inte en mer rättvis följd av ”hennes kvinnlighet” än vad dödsstraff är en naturlig följd av homosexualitet. Kvinnan HAR förändrats. Kvinnor i dag är långt ifrån likadana som kvinnor för hundra år sedan (på gott och ont).
Kvinnor och män har teoretiskt sett samma möjligheter i dag. I praktiken är det inte så ännu.
Charlotte:
”Du missar hela poängen. Kvinnor har (liksom andra från den manliga vita heterosexuella normen avvikande) varit utestängd från viktiga samhällsfunktioner i århundraden.”
De har också spelat ut sig genom kvinnliga val dvs. att leva genom mannen/på mannens bekostnad och de betalar fortfarande inte hela priset för sina rättigheter i form av skyldigheter tex. obligatorisk samhällstjänst (värnplikt) för män som kvinnor är befriade från. Och jämför inte kvinnor till svarta och homosexuella, de har inte en jämförbar relation till mannen.
”Kvinnor och män har teoretiskt sett samma möjligheter i dag. I praktiken är det inte så ännu.”
Hurså? För att kvinnor inte har allt mannen har? Världen skulle vara mycket orättvisare ifall de hade utgående från vad kvinnor är och gör.
”De har också spelat ut sig genom kvinnliga val dvs. att leva genom mannen/på mannens bekostnad och de betalar fortfarande inte hela priset för sina rättigheter i form av skyldigheter tex. obligatorisk samhällstjänst (värnplikt) för män som kvinnor är befriade från.”
Om du tar dig en titt på det historiska sammanhanget ser du att värnplikten är en ganska liten faktor. I Sverige har man dessutom avskaffat den allmänna värnplikten. Och vad ska man göra med de män som fått frisedel? Har du gjort värnplikten?
Men jag ser nu var vi skiljer oss åt. Jag anser nämligen att jag är en lika värdig samhällsmedlem som min man, trots att jag är en kvinna. Jag lever inte på någon annans bekostnad.
Charlotte:
”Kvinnor och män har teoretiskt sett samma möjligheter i dag. I praktiken är det inte så ännu.[…]Men jag ser nu var vi skiljer oss åt. Jag anser nämligen att jag är en lika värdig samhällsmedlem som min man, trots att jag är en kvinna. Jag lever inte på någon annans bekostnad.”
Vad du och ni är är inte representativt för kvinnor generellt. Du är motsägelsefull här. Du ansvarsbefriar kvinnor för hur de väljer ”i prakriken” samtidigt som du anser att ni kvinnor är lika värdiga samhällsmedlemmar, eller var det bara dig själv du talade om? Hur kan kvinnor vara likvärdiga men samtidigt oansvariga för sina val? Kvinnors situation är en följd, och har alltid varit det, av deras val, vi måste omyndigförklara kvinnor helt och hållet om de inte vet vad de gör.
Jag omformulerar och preciserar frågan: Varför är inte kvinnor ansvariga för vad de är och vad de väljer om de i teorin och praktiken är fria (inga formella hinder) att handla som de vill och om de är lika kapabla ”likvärdiga” som män? Vad är det i praktiken dvs. konkret för något som utseluter kvinnligt ansvar? Vad jag försöker få fram är: Varför ska vi fortsätta att förändra världen för kvinnan istället för att säga åt kvinnor: Om du vill ha det här, måste du göra/bli det här.
Men vem har sagt att kvinnor inte är ansvariga? Världen måste förändras för att kvinnan ska kunna ta sin plats som fullvärdig samhällsmedlem. För det första: kvinnor uppmuntras inte att ta plats på samma sätt som män. För det andra: världen är större än lilla Sverige (och Finland) där jämställdheten kommit oerhört långt.
Inte uppmuntras män heller. Jo, vi har kommit oerhört långt, vi har redan etablerat jämställdheten, nu är det upp till kvinnor själva att använda sig av friheten, precis som män alltid gjort.
Det där är väl ungefär så närma att vara överens i den här frågan som vi kommer att komma.