Om ett par timmar kommer jag att presentera delar av min forskning inför en ganska imponerande uppsättning medeltidshistoriker. Men jag tänkte här och nu slänga ut en väldigt kortfattad beskrivning av min syntes så att ni fantastiska läsare kan kommentera också.
Alltså:
1: Genus som ett analytiskt verktyg i studiet av förfluten tid måste inbegripa alla skillnader mellan män och kvinnor om man inte kan avgöra vad som är socialt konstruerat och vad som är biologiskt betingat. Och det kan vi nästan aldrig.
2: Om man använder begreppet genus enligt punkt 1 måste man alltid problematisera patriarkatet och inte ta kvinnlig underordning för given bara för att män och kvinnor inte gjorde samma saker eller hade samma rättigheter och skyldigheter.
Vad tänker ni om det?
Hit och dit och tillbaka igen 
Kanske du skulle ha intresse av en bok i konsthistoria som jag tycker tangerar din syntes: Reclaiming Female Agency, av Norma Broude och Mary D. Garrard (2005). Deras tes (som de beskriver i inledningen, annars är boken en antologi) är i varje fall att när vi ser på kvinnors roll i konsthistoria så kan man hitta handlingsutrymme också för kvinnor, och att man alltså inte kan ta kvinnlig underordning för given.
Hälsningar, konsthistorikern
Spännande! Jag ska ta en titt på den boken!
Jag fattar inte varför ni feminister envisas med att kalla det som är konsensus för Patriarkat!
Det består av ungefär hälften kvinnor!
http://www.ne.se/konsensus
Och det är det som ni feminister kämpar mot, likt Don Quixote i kampen mot väderkvarnarna!
Konsensus skapar vi som grupp i våra individuella personliga val.
Jag kan ta ett exempel från en tidigare diskussion:
Varje enskild individ gör sitt eget val efter sina egna preferenser.
Om detta (rent hypotetiskt, bara för att göra ett exempel)
betyder att 70% av kvinnorna i familjerna (kvinnorna i samråd med sina män) i sina egna fria val skulle välja att ta ut 100% av föräldradörsäkringen, 15% skulle välja 50/50 och de sista 15% skulle vilja välja 0%
… Ja, då har dessa individer, med sina egna, fria villjor skapat en struktur i samhället,
Den ”strukturen” som vi har skapat med våra fria val är alltså konsensus, något som den stora massan är överens om.
Vips! Där har du det s.k. patriarkatet!
Och har man sett, den ”patriarkala” strukturen består till hälften av kvinnorna!!!
Det står dig helt fritt att göra val som går utanför de strukturerna ovan, eller utanför konsensus som det innebär i praktiken.
Är dina val eftersträvansvärda kommer fler att göra samma val, och vad det lider kommer konsensus att uppstå runt det val du har gjort.
Vill inte majoriteten ha det val du gjort följer ingen efter och det uppstår aldrig konsensus runt ditt usla val.
Då finns det ingen anledning att tvinga på dem det valet, om du nu inte är en diktator förstås, som vet ”bättre” än alla andra, och det är här ni feminister kommer in i bilden……
Men snälla du, nu har du väl ändå varit på den här bloggen tillräckligt länge för att inte slå på stora feministtrumman och sätta dig på tvären.
Att säga att det förr i tiden var ett patriarkat är lika okontroversiellt som att säga att nutidens Sverige är en monarki. Det säger också ungefär lika mycket om den verkliga maktfördelningen.
Varför tror du att jag är feminist?
Tycker du verkligen att jag har fel när jag säger att vi inte kan förutsätta att kvinnor var underordnade bara för att män satt på de traditionella maktposterna?
Jag tänker att du har en bra poäng. Jag läste en kurs i historisk geografi i vintras där vi studerade kartor från 1600-talets Sverige och framåt och där en forskare menade på att kvinnorna var underordnade pga att deras arbetsplatser inte var utmarkerade på de tidigaste kartorna. Jag undrade då hur forskaren kunde veta att inte kvinnorna också arbetade på fälten? Vet du hur vi har nått konsensus rörande fördelning av arbete i bondesamhällen i Europa från 1600- till 1800-tal?
Det var en mycket relevant fråga du ställde! Och vi vet ju att kvinnor och män arbetade tillsammans på fälten under 1600-talet, åtminstone till viss mån.
Och vad gäller arbetsfördelningen blir det knivigt om man drar det hela vägen till 1800-talet för då är urbaniseringen och industrialiseringen så långt kommen redan. Under 1600- och 1700-talen fanns det inte speciellt mycket arbete utanför hemmet (liksom ingen som ”gick till jobbet”) och de flesta sysslor var väldigt tätt knutna till hemmet. Därför delade man också på sysslorna och verkade mer har varit bekymrade över att allt skulle skötas rent praktiskt än att någon gjorde en viss syssla. Däremot vet vi att det var kvinnliga sysslor att mjölka (det blir tydligt redan i medeltidslagarna), att spinna och att göra kläder. Det verkar också som att kvinnorna skötte djuren. Männen var säkert i större utsträckning än kvinnorna aktiva på fält och i skogar.
Titta på bilderna på Mitt Universum! Där ser man män och kvinnor tillsammans på fälten (och en man som mjölkar!). Tittar man under rubriken Höskörd då och nu finns det helt fantastiska foton!
Tack! Jättekul att läsa och jag förstår att det inte går att generalisera över 300 års tid. Även om jag tyckte genusperspektivet var berikande i studiet av gamla kartor tyckte jag att slutsatserna som drogs inte förklarades tillräckligt väl med information om varför vi trodde arbetsfördelningen var som den var.
Man kan ju alltid anlägga ett genusperspektiv och det kan vara oerhört spännande, men det är kanske inte alltid det perspektiv som ger den bästa beskrivningen. Spännande med kart-genus!
Jag ber om ursäkt! Men jag går igång på ordet patriarkat, som det framställs i media som om allt ät männens fel, går jag automatiskt in i försvarsmode…… Du har helt rätt, vilket tydligt framgår i din jämförelse med monarki.
Och jag är faktiskt ganska ny här…. Tillräckligt ny för detta misstag… 😉
Jag håller helt med dig om att den nuvarnade diskussionen i media är helt åt skogen. Och jag lovar att jag ska göra mitt bästa för att ändra det… 🙂