Den onda manligheten

Efter UNT:s recension av antologin Men: Mannens frigörelse från mannen funderar Pelle Billing på varför recensenten (på basis av boken) tycker att det är relevant att män lär sig förhålla sig till varför 95% av alla dömda för våldsbrott är män. Billing medger att han raljerar en smula men frågar ändå:

”Menar du att samhället är så kallt och hårt mot just män, att fler män begår våldbrott än någon annan grupp? Menar du att manlig utsatthet är så pass stor att den leder till brott? Menar du att vi bör applicera en humanistisk, socialkonstruktivistisk syn på mäns lidande och problem?

Eller menar du i stället att män föds onda, och därmed måste diskutera sin inneboende ondska?”

Män och kvinnor har sina specifika problem, dels biologiska i form av genetiska sjukdomar, men också sociala problem, kopplade till manlighet och kvinnlighet. Ingen har förnekat att det skulle finnas problem med kvinnligheten; så föddes hela kvinnorörelsen! Fortfarande finns det problem med kvinnligheten, men trots att man kanske inte lika ofta pratar om det på en lugn och sansad ton finns det förstås också problem med manligheten. Även om problemen med både manlighet och kvinnlighet ligger i strukturer och normer är det från vetenskapens horisont ingenting som tyder på att strukturer och normer upprätthålls av bara det ena könet. Inom forskningen är det solklart att genusstrukturer upprätthålls och definieras i relationen mellan könen.

Därför tycker jag att det är oerhört uppfriskande med en antologi som uppmuntrar (och igen måste jag förlita mig på recensenten eftersom jag själv inte läst boken) män – och kanske även kvinnor – till att fundera över manligheten. Det handlar inte bara om att förstå kopplingen mellan att pojkar uppmuntras leka fysiska lekar och att inte visa svaghet eller prata om sina känslor, och den där våldsstatistiken, utan lika mycket om att den manligheten som utesluter män från att vårda sina egna barn kanske borde ifrågasättas mer. För det finns många olika manligheter, många syner på manlighet och många imaginära rätt och fel för män.

Titeln på boken syftar inte på att mannen ska strippas på den onda manligheten eller utgår ”ifrån att manlighet i sig är en patologi” utan att varje enskild man – precis som varje enskild kvinna – i ett samhälle som är så jämställt som Sverige ska kunna titta på sin egen situation och säga ”Är jag här för att jag vill eller för att jag tror att det är vad som förväntas?”. Därefter ska en man kunna sluta leka familjeförsörjare och bli hemmapappa, sluta vara bilmekaniker och bli balettdansare eller sluta slå tillbaka av rädsla för att bli kallad fegis. Det betyder inte att en man inte ska få vara manlig – oavsett vad man lägger i det ordet – utan om att mannen ska ges möjligheten att själv definiera sin manlighet, sitt sätt att vara man. Manlighet och kvinnlighet ser väldigt olika ut i olika tider och olika kulturer eftersom de är socialt betingade och därmed inte statiska tillstånd. Därför måste det finnas plats för reflektion, diskussion och omvärderingar.

51 tankar om “Den onda manligheten

  1. pojkar uppmuntras leka fysiska lekar

    Det är just sånt här som gör mig förbluffad. I vilken värld då finns dessa strukturer ni ser. Jag ser en värld där pojkars livlighet ses som ”ett problem”, ni(genusvetare och feminister) ser en värld där det uppmuntras. I den värld jag önskar mig så uppmuntras livliga barn(vanligen pojkar men en del flickor med) att leva ut sin livlighet på ett bra sätt i t.ex. fysiska lekar(fotboll, brottning osv. osv.). I vår värld, den värld jag ser, dom strukturer jag ser, så försöker man förtrycka det istället. Förtryck är ingen bra metod!

    Läs gärna här: http://www.pellebilling.se/2012/03/pojkarna-ar-de-utsatta-i-karlstads-forskolor/

    • Så länge barn tillbringar så många timmar i skolbänken där de praktiska ämnen ständigt får ge vika för de teoretiska ämnena kommer livlighet inte att ses som något positivt. Jag har skrivit om det förr och jag tycker absolut att både pojkar och flickor ska uppmuntras till hälsosamma fysiska lekar.

      Men det betyder inte att inte den där mentaliteten att pojkar helt enkelt slåss lite och man förstås kan säga till dem att sluta men knappast få dem att förstå varför hela tiden finns kvar. Genom den grundsynen på manligheten att pojkar slåss mer kommer man att tillse att det fortsätter att vara så.

  2. Mansrollen definieras först och främst utifrån genomsnittskvinnans sexuella preferenser. Män strävar efter olika former av status därför att det ökar deras chanser att få välja den kvinna de helst vill ligga med. Vad som räknas som status varierar mellan olika kulturer. Den som vill förändra mansrollen måste alltså först ändra på kvinnans sexuella preferenser.

    Skulle du vilja försörja en hemmapappa? Eller en arbetslös man? Om ja, så är du förmodligen ett undantag bland kvinnor. Skiljsmässa är betydligt vanligare när mannen förlorat jobbet än när kvinnan har det.

    Sen håller jag inte med om att pojkar uppfostras till att leka vilda lekar. Det gör de alldeles av sig själva, snarare försöker man uppfostra dem att lugna ner sig lite. Inte heller uppfostrar man pojkar att inte prata om känslor, snarare försöker man aktivt dra känslorna ur dem, för de har ofta lite svårt att uttrycka det i ord. Om en pojke är arg eller ledsen försöker man ta reda på varför och sedan trösta eller medla, snarare än att säga till honom att pojkar inte får gråta.

    Det där kommer du nog att upptäcka själv när du får barn.

    • Har du några referenser till forskning som styrker att mansrollen definieras först och främst utifrån genomsnittskvinnans sexuella preferenser?

      Jag tjänar inte tillräckligt bra för att ens försörja mig själv så för mig är det inte ett alternativ. Men ser du inte själv att det är kopplat till synen på mannen som försörjare att skilsmässa är vanligare när män förlorar jobbet? Tycker du att det borde vara så eller att man borde diskutera den synen?

      ”Det där kommer du nog att upptäcka själv när du får barn.”

      Vad jag gör med mina barn (eftersom jag har två) och vilken bild som ges i barnprogram, leksakskataloger (heja Lekmer, förresten!) och på dagisgården är inte alls samma sak. Jag har skrivit förr om hur min son upplever att han blir utestängd för att han inte tycker att de där typiska pojklekarna (hockey var det då) passar honom.

      • Vill du ha referenser på hur det sexuella samspelet är grundläggande för könens beteende så rekommenderar jag att du frågar Erik på Aktivarum, för han älskar att grotta ner sig i sånt. Själv nöjer jag mig med mina och andra glada amatörers egna empiriska observationer i vardagen.

        Sen kommer du in på den typiska linjen hos många unga feminister, som så tydligt illustreras i den ofta citerade diskussionen mellan Paulo Roberto och Hanna Fahl i P3. Det är alltid NÅGON ANNAN som ska ändra sig och leva som feministerna säger. Ett klassiskt exempel är Ulrica Messing, som först var jämställdhetsminister och sedan valde att bli hemmafru. Hur ska din man kunna bli hemmapappa om du inte skaffat dig ett jobb där du klarar av att försörja honom?

        Sen tror jag knappast du är unik, när du säger att du själv inte uppfostrar dina barn på det sätt som du påstår vara normen. Det du gör torde vara väldigt vanligt.

        Men, som vi diskuterade häromdagen, leksakskataloger och kommersiella barnprogram har inte syftet att uppfostra barn, utan att tjäna pengar. Och då måste de anpassa sitt utbud efter hur barn ÄR, inte efter hur nån tycker att barn borde vara. Och jag tror dig definitivt inte om du påstår att dagis uppfostrar pojkar att leka vilda lekar. De TILLÅTER vilda lekar med vuxet överinseende, vilket inte är samma sak. Pojkar behöver ingen sån uppmaning, de leker vilda lekar om ingen hindrar dom. Tvärtom kan det vara nyttigt att springa av sig, så blir det lättare att sitta still när situationen kräver det.

        • Jag tvivlar inte på att det sexuella samspelet är grundläggande för könens beteende men jag ifrågasätter starkt att kvinnors sexuella preferenser definierar mansrollen. Det är inte samma sak.

          ”Hur ska din man kunna bli hemmapappa om du inte skaffat dig ett jobb där du klarar av att försörja honom?”

          Min man vill inte vara hemmapappa. Varför i hela friden ska jag då skaffa mig ett jobb för att försörja honom i något han inte vill?

          ”Sen kommer du in på den typiska linjen hos många unga feminister”

          Du får gärna referera till tidigare diskussioner i andra forum, men låt bli att kategorisera mig med epitet jag inte själv använder. Svara istället på mina frågor. Ser du att det är kopplat till synen på mannen som försörjare att skilsmässa är vanligare när män förlorar jobbet? Tycker du att det borde vara så eller att man borde diskutera den synen?

          Och om jag inte har skrivit det tillräckligt tydligt: Det handlar inte om att leva som någon annan säger utan om raka motsatsen: att få chansen att tänka igenom sig själv och sin roll och göra det man känner sig bekväm med.

          • Det som folk känner sig bekväma med, är ofta det stereotypa. Det visar inte minst genusparadoxen eller vad det kallas, som du och din man tycks vara exempel på. När folk får full frihet att välja själva, väljer de enligt traditionella mönster. Varför ska man ändra på normerna om varken män eller kvinnor vill ändra på sig själva, inte ens de som förespråkar normbrytande? Normerna/strukturerna eller vad man nu vill kalla det, är ju summan av människors fria val.

            En man vill helst vara familjeförsörjare därför att de flesta kvinnor helst vill vara gifta med en familjeförsörjare. För att bryta den normen måste kvinnan som sagt ändra sina sexuella preferenser och börja gifta sig med slackers i stället. Så kommer inte att ske, så det är ganska meningslöst att diskutera ifall det är så vi vill ha det. Men det är nyttigt att känna till det, så att vi kan förhålla oss till det.

            • Folk känner sig ofta bekväma med stereotyper för att samhället straffar dem som går utanför. Det är just det som måste bort. Normer och strukturer är inte summan av människors fria val! Det är först under de senaste årtiondena som man ens ser det som att folk i allmänhet ska ha ett fritt val.

              ”Så kommer inte att ske, så det är ganska meningslöst att diskutera ifall det är så vi vill ha det.”

              Absolut inte. Hade inte tidigare generationer diskuterat hur ”vi vill ha det” hade jag aldrig fått gå på universitetet eftersom jag är kvinna. Jag har inte sett någon statistik på att flest kvinnor vill gifta sig med en familjeförsörjare? Och det är en himla skillnad på en slacker och en hemmapappa.

              • Det här interfacet där svaren blir smalareoch smalareser helt sjukt ut i min mobil, så jag svarar där nere i stället.

  3. Så mycket idag handlar om att det ena eller det andra ska/får man inte göra. Det skulle kunna handla om att vidga allas våra möjligheter, ge grabbar chansen att vara mjuka och tjejer chansen att leka fysiska lekar.
    Jag hoppas att det är lite av vad modern genuspedagogik handlar om, att utvidga våra trygghetszoner, men det jag ser handlar tyvärr snarare om att begränsa. Typexemplet är Lady Dahmer som du kommenterade tidigare. ”Säg inte att min dotter är fin”, men vad f-n? Det är jättebra att någon gör det. Säg också att hon är bra på andra vis, så vidgar vi livet istället för att inskränka.

    • Jag gick fullkomligt i taket av Lady Dahmers inlägg. Så där att jag tuggade fradga. Jag har tyvärr inte tid med att gå in på genuspedagogik (för folk blir så upprörda), men jag håller helt med om att det ska handla om att uppmuntra till nya vägar, inte stänga somliga och tvinga in på andra. Det samma gäller diskussionen om manlighet. Vad är det? Varför? Är den enskilde mannen nöjd med det?

  4. Jag skrev en kommentar inne hos Pelle(samma länk). Vill inte du ska uppleva att jag ”pratar skit bakom ryggen”, så därför berättar jag det.:)

    varför hela tiden finns kvar
    Det beror på biologiska saker. Högre testosteron (framförallt under fosterlivet) ger mer livlighet. [1]

    Naturligtvis måste vi säga till de livfulla barnen. Men hur det görs i enlighet med vår uppfostringsnorm är ett problem, som är en delförklaring till den statistiken, anser jag.
    (här har du mer om min syn på saken: http://kvinnaochantifeminist.wordpress.com/2012/03/03/uppfostran-till-kriminalitet/)

    Jag ser fortfarande inte dina strukturer. Jag ser inte denna uppmuntran… men ni beskriver den som om den vore en sanning. Kanske borde ni börja fundera över er sanning? För det är just denna ”sanning” som nu möter ett ökat motstånd.

    [1]Det finns en uppsjö forskning på detta. Jag tar ett ex. i högen.
    Pasterski, G. B. (2011). Prenatal hormones and childhood sex segregation: Playmate and play style preferences in girls with congenital adrenal hyperplasia.

    • Forskningen du hänvisar till (och annan liknande forskning) menar att det på grund av hormoner finns skillnader i preferenser mellan pojkar och flickor i spädbarns-och småbarnsåldern. Jag betvivlar inte det alls. Men därmed inte sagt att inte socialisering påverkar också. Det finns forskning som visar exempelvis hur föräldrars förväntningar på hur deras barn ska bete sig utifrån kön påverkar förälderns samspel med barnet och i förlängningen även barnets könsidentitet (se exempelvis Eccles et al Gender Role Stereotypes, Expectancy Effects, and Parents’ Socialization of Gender Differences), men också hur barnen själva påverkar sin roll (se exempelvis Blaise Playing it straight : uncovering gender discourses in the early childhood classroom.

      Men kanske du inte alls anser att ett visst mått av våldsamma lekar tillhör praktiskt taget alla västerländska pojkars uppväxt?

  5. Jag läser till förskollärare (klar i Juni) och förespråkar genus, jag har läst avhandlingar, även skrivit ett examensarbete om genus.
    Jag skulle inte vilja att inga barn får vara fysiska på förskolan. What?!
    Fotboll, bandy, leka spring-lekar (kom alla mina kycklingar) dansa, klättra.
    Allt fysiskt är väl bra.
    En anledning som jag förstått det att man är ute mycket när barnen är i denna ålder 1-5 är att de ska få röra sig fritt, träna motoriken (också frodas ju bakterierna sämre utomhus..)

    Jag har inte sett en enda studie iom utbildningen som sagt att pojkar MÅSTE vara som flickor, eller att pojkar ska bestraffas pga att de beter sig inom pojknormen. Allt det handlar om är att tänka efter lite grann och låta pojkar och flickor få en chans att bete sig normöverskridande OM DE VILL

  6. Socialisering har sin betydelse, absolut. Det förnekar jag inte alls.

    Den forskning jag tagit del av visar att om biologi och socialisering så att säga går hand-i-hand, så har socialiseringen stor påverkan, medan påverkan är marginell om biologi och socialisering så att säga är kontra varandra.[1] Det stämmer också väldigt väl med min egen erfarenhet. och erfarenheten vi fått från personer där man korrigerat bebisens kön av olika orsaker, tex. Viktoria/Viktor (i hjärnvaske) och David Reimer.(Finns naturligtvis forskning på sådana individer också. Orkar inte leta upp den just nu.)

    Poängen är inte alls där. Poängen ligger på ordet ”uppmuntra”

    Jag menar att livlighet motarbetas(och jag har samma åsikt om känslobiten, men vi håller oss till en sak. lättare så.), sättet(alltså hur man gör, inte att) man gör det på i vår kultur gör att det är ett förtryck. Förtryckta människor mår inte bra. Att ”inte må bra” är en välkänd faktor för brottslighet.

    Socialiseringen av pojkar är, i den världen jag ser, att livlighet motarbetas på ett sätt som är förtryckande.(jag lägger alltså ingen värdering nu i huruvida det ska motarbetas, eller hur det isf bör göras, bara ATT) Ni påstår det uppmuntras.

    Var uppmuntras det? Var?

    [1] Udry, J (2000), Biological Limits of Gender Construction.

    • Så för att vi motarbetar pojkars naturliga livlighet med förtryckarmetoder står vuxna män för 95% av våldsbrotten? Har jag förstått dig rätt då?

      Om poängen ligger på ordet ”uppmuntra” menar jag att uppmuntran kan se ut på många olika sätt. Att uppmuntra pojkar till livlighet kan göras exempelvis genom att ta hand om en gråtande flicka som fått en boll på sig och trösta med att pojkar är sånna, att säga till flickor att komma bort från pojkarnas lek så att hon inte ska göra sig illa eller att vara glad över att praktikanten på dagis är en man för då finns det äntligen någon som kan spela fotboll med pojkarna. Allt detta är väldigt vanligt förekommande, åtminstone här i Finland. Men det handlar också om att manliga förebilder för pojkar tenderar till att ha actionfyllda uppgifter medan kvinnliga förebilder är vackra. Det betyder förstås inte att det inte finns en allmän mentalitet bland vuxna att barn ska rätta sig i ledet och sitta stilla och att pojkar (oavsett om det är av biologiska orsaker eller inte) ofta har svårt för just det. Det jag beskriver är ambivalent, jag vet, men jag menar att pojkar i betydligt högre grad än flickor uppmuntras till vilda lekar, indirekt genom vad jag beskrev ovan, och direkt genom exempelvis sport och förebilder.

      • Inte fasen tröstar man flickan med att ‘pojkar är såna’? Möjligen säger man att ‘fotboll är en tuff sport, det var inte meningen att du skulle få bollen i ansiktet. Det var en olycka, han menade inget illa’.

        • Så har jag blivit tröstad när jag var liten. Man ska inte ge sig in i pojkarnas lek för de är väldigt hårdhänta. Senast förra veckan när jag var på en allmän lekplats med ungarna såg jag exakt samma sak.

          • Ja, om tjejer och killar ska tävla mot varandra i fysiska grenar är det naturligtvis den starkaste som bestämmer nivån. Lösningen är att dela upp könen, i aktiviteter där tjejerna inte hänger med. Men helt bra blir det ju aldrig, för det är ju långt ifrån alla som gillar när det smäller (din son t.ex, och jag själv i samma ålder).

          • När jag var knatte var det ”den som ger sig in i leken får leken tåla”.
            Vi hade tjejer som alltid var med och spelade fotboll/basket etc och inte var ett dugg rädda att ta en smäll. Det var ingen som sa åt dom att det på sin höjd förväntades av dom att hoppa hopprep.

            • Jag blev heller aldrig tröstad med ”pojkar är såna”. Antagligen behandlades jag precis som jag behandlar mina (dagis)barn, olika efter vilken individ de är.

  7. missade en bit:
    Men kanske du inte alls anser att ett visst mått av våldsamma lekar tillhör praktiskt taget alla västerländska pojkars uppväxt?

    Jag skulle nog påstå att det förekommer överallt i alla kulturer. Men att det förekommer beror det på att det uppmuntras. Hönan eller ägget?
    Jag menar att pojkarna väljer ” ett visst mått av våldsamma lekar” trots att vuxenvärlden försöker motarbeta det.

    Hur ofta har du hört ”Snälla vännen, kan du inte leka med ett gevär och springa runt lite och skrika”?
    Det skulle vara att ”uppmuntra”.

  8. Så för att vi motarbetar pojkars naturliga livlighet med förtryckarmetoder står vuxna män för 95% av våldsbrotten? Har jag förstått dig rätt då?

    ja, du har förstått mig rätt. Men hur stor skillnad det skulle göra att ändra vår uppfostringsnorm, det kan jag såklart inte säga, men att det skulle göra skillnad är jag helt säker på.

    Notera dock att jag inte talar om ”fri uppfostran”, det är jag motståndare till.
    En gång i tiden var aga i uppfostringsmetod ”en självklarhet”, idag är vi väl få som tycker så. Jag menar att vi måste ta nästa steg, för både flickor och pojkar, det slår bara hårdare på pojkar, men det drabbar flickor med. (Tex. menar jag att det psykiska illamåendet bland flickor skulle minska. Det är motsvarande reaktion, på ”flickornas sida”, på en dålig uppfostringsnorm.)
    Om du inte gjorde det så läs gärna denna: http://kvinnaochantifeminist.wordpress.com/2012/03/03/uppfostran-till-kriminalitet/
    Där förklarar jag lite mer min syn. Jag har tankar/planer på att skriva en bok om detta. Ledstjärnorna i min syn skulle kunna förklaras med ”Förklara alltid ett nej”, ”respektera individens val” samt ”hjälp barnet att hitta bra sätt att leva ut sin personlighet på”

    Tex. Tänk dig ett barn som ständigt ska brottas.
    ”Nej, du får inte brottas här. Kalle tycker inte det är kul att brottas. Men om du gärna vill brottas så kan vi anmäla dig till brottning, där det finns andra som gillar att brottas.”

    Och så får barnet lära sig att man brottas där men inte här.

    • Ok. Jag tror att jag är med så långt.

      Men om det är biologi som huvudsakligen styr våldsamheten, hur förklarar man då att fler och fler flickor begår våldsbrott?

  9. Det du skriver i första stycket… det är just sånt jag vill utveckla.. mycket mer sånt.
    Och så respektera barnens val, försök inte puscha på till ”det rätta valet”. Finns valmöjligheten kommer barnet att välja.

    Det är den andra delen Det betyder förstås inte att det inte finns en allmän mentalitet bland vuxna att barn ska rätta sig i ledet och sitta stilla och att pojkar (oavsett om det är av biologiska orsaker eller inte) ofta har svårt för just det.
    Som jag är kritisk mot. Den mentaliteten och hur det görs ala skäll och gnäll.

    Det jag beskriver är ambivalent, jag vet, men jag menar att pojkar i betydligt högre grad än flickor uppmuntras till vilda lekar, indirekt genom vad jag beskrev ovan, och direkt genom exempelvis sport och förebilder.

    Och här har vi hönan eller ägget. Om du läser den rapport jag länkade in först så kommer du se att flickor med hög påverkan av testosteron(i livmodern) väljer ”pojkigt”(precis som jag gjorde). Därför menar jag att det beror på att pojkarna väljer, inte att dom uppmuntras.

  10. Men om det är biologi som huvudsakligen styr våldsamheten, hur förklarar man då att fler och fler flickor begår våldsbrott?

    Nutidsfeminismen drabbar även flickor. Ju fler som mår dåligt, ju mer kriminalitet.

    • Just våld har ett starkt inslag av kulturella faktorer, förmodligen mer än andra mänskliga beteenden där biologin har större inverkan än kultur. Kolla t.ex. på serien Hjernevask, där detta visas med empiriska studier. Skillnaden mellan New York-bor och Texas-bor i hur man bemöter en skitstövel t.ex. I Texas har de en mer ‘gammaldags hederskultur’ och därför en lägre tröskel att ta till nävarna. Detsamma gäller folk från mellanöstern-kulturer jämfört med infödda skandinaver.

  11. Ska förklara lite närmre, det där med flickorna. Detta blir en grov förenkling av biologiska faktorer:

    Man kan säga att det finns två ”sorters flickor”. Flickor kan utsättas för testosteron (av olika orsaker) i fosterlivet. Det är flickor som mig, dom vi brukar kalla pojkflickor.

    Dessa olika ”sorters flickor” reagerar olika på ”må dåligt”. Det är, förenklat, pojkflickorna som står för den ökade kriminaliteten medan flickflickor vanligen reagerar ”destruktivt inåt” av ”mår dåligt”

    • ”Dessa olika “sorters flickor” reagerar olika på “må dåligt”. Det är, förenklat, pojkflickorna som står för den ökade kriminaliteten medan flickflickor vanligen reagerar “destruktivt inåt” av “mår dåligt””

      Är den korrelationen bevisad? Inte heller är väl korrelationen ”pojkflicka” och ökad testosteronmängd klarlagt? Alltså, flickor som utsatts för en viss sorts hormoner som foster tenderar att leka mer ”pojkaktigt”, men det är ju inte samma sak som att de som leker ”pojkaktigt” har blivit utsatta för de samma hormonerna. Dessutom är de biologiska skillnaderna väldigt små. Om man jämför med den välkända skillnaden mellan mäns och kvinnors viseospatiala förmåga är skillnaden i lekpreferenser bara hälften så stor.

      Så vad är det som gör att ökningen av flickors våldsamhet kommer nu? Vad har förändrats? Varför var det inte mer på säg 1800-talet när kvinnor var betydligt hårdare hållna?

      • Den som tror att testosteron är den enda biologiska faktor som styr våld, har nog aldrig mött en kvinna med PMS, blodsockerfall och sömnbrist.

          • Det var inget skämt, men igenkänning är ju en vanlig form av humor. Visst är kvinnor väldigt aggressiva under såna omständigheter?

            • – Hur många tjejer med PMS behövs för att byta ut en glödlampa?
              – Uhmm… vet inte..
              – Fem
              – Jaha.. varför då?
              – [tokarg]FÖR ATT DET GÖR DET!!!!!![/tokarg] *buhuuu buhuuu*

              ok… den är bättre muntligt återberättad…

        • Avgörande faktorer för våld(= här: det våld som är olagligt i vår kultur), det jag försöker få förmedla här är ”mår inte bra”(alkoholmissbruk, socioekonomiska faktorer, psykisk sjukdom mm. mm.) Testosteron ger ”driv”, kombinerat med någon form av ”mår inte bra” kan de ger negativt våld, men det måste inte.

          PMS, blodsockerfall och sömnbrist.=mår inte bra.

  12. Svar till diskussionen om familjeförsörjare ovan.

    ‘Samhället straffar dem som går utanför’. Nja, med ‘samhället’ menar du nog att kvinnor straffar andra kvinnor. Det skulle t.ex. inte vara så gynnsamt för en modebloggerskas webb-trafik om hon en dag berättade att hon fått jobb som sopåkare. Män straffar förstås även fjolliga män, tills de en dag växer upp och kommer till insikt om att ‘det är inte MIN röv som fjollan är ute efter’. Men jag tror kvinnor är mer rädda för vad omgivningen ska tycka, än vad män är.

    Vill du ha statistik eller referenser på vilka män kvinnor helst vill gifta sig med, så kan nog Erik som sagt gladeligen hjälpa dig. Men en empirisk studie i mindre skala kan vem som helst göra bland sina bekanta. Kvinnor tenderar att gifta sig med män som har högre status än de själva, vad man nu lägger in i termen ‘status’. De vill ha män som är äldre, längre, rikare, smartare, starkare och så vidare. Kolla runt i din omgivning så kommer du att se att det stämmer. Självfallet kommer du att hitta undantag men hur många är de? 1 av 3? 1 av 5? 1 av 10? Jag vet inte hur den exakta fördelningen ser ut, men de kvinnor som väljer en man med högre status än hon själv torde vara i klar majoritet, även i en ganska liten population.

    Att du går på universitetet innebär inte att du bryter några könsnormer, såvida du inte läser till maskiningenjör eller något liknande. Vad är det du inriktat dig på, genushistoria? Kan det bli mer stereotypt än så? Förr i tiden var normen för både kvinnor och män att INTE läsa vidare, bara de rikaste eller mest begåvade fick den möjligheten.

    Samtidigt innebär det ökade antalet kvinnor med hög utbildning att de ställer högre krav på vilka män de vill ha, eftersom de helst vill ha nån med högre status. När fler kvinnor än män tar akademisk examen så blir parbildningarna allt färre. Det syns i statistiken. Om du inte tror mig så kan nog Erik skriva spaltmeter med referenser.

  13. Är den korrelationen bevisad? Inte heller är väl korrelationen “pojkflicka” och ökad testosteronmängd klarlagt? Alltså, flickor som utsatts för en viss sorts hormoner som foster tenderar att leka mer “pojkaktigt”, men det är ju inte samma sak som att de som leker “pojkaktigt” har blivit utsatta för de samma hormonerna.

    Det är gjort otroligt mycket och det görs fortfarande. Och jag menar att det inte finns mycket att tvivla på att så är fallet. När jag är färdig med den serie jag håller på med nu ska jag göra hästjobbet det är att gå igenom mina anteckningar och lägga in studierna som en källförteckning till mina serier. Det kommer pga den röra jag har i mina anteckningar och min hälsa ta tid, tyvärr.. jag räknar med att ha den klar i höst. Då kommer du få mer om du är intresserad.

    Dessutom är de biologiska skillnaderna väldigt små.
    Absolut. Men vad innebär att skillnaderna är små. Det är små skillnader biologiskt mellan oss och våra närmsta släktingar i djurriket också.
    Även små skillnader biologiskt kan få stora utslag alltså. Allt är relativt.
    Och dom biologiska skillnaderna ska verkligen inte överdrivas.

    Tänk så här: Du är kvinna. Då lever du med menscykel. Känner du av den? Påverkar den dig? Har du PMS?
    Det är mindre skillnad på dig i olika stadier i av menscykeln än det är mellan maskuliniserade individer och feminiserade individer.
    Jag lider inte speciellt av PMS, men jag gråter lätt.. tårarna bara rinner oavsett om något är vackert, sorgligt eller om jag är ledsen. Det beror på det kvinnliga könshormonet progesteron ökar.
    Är det då så konstigt om pojkar/män inte gråter lika ofta?

    Så vad är det som gör att ökningen av flickors våldsamhet kommer nu? Vad har förändrats? Varför var det inte mer på säg 1800-talet när kvinnor var betydligt hårdare hållna?
    Jag menar så här:
    Vi har ett system som heter HPA-axeln. Du vet säkert vad det är även om du inte känner till begreppet. Den styr bl.a. ”fight or flight”-reaktionen. Den präglas tidigt, framförallt under de första tre åren i livet. Vad skiljer på livet för ett litet barn på 1800-talet jämfört med idag?
    Där menar jag du hittar svaret, åtminstone till en del.
    Det innebär inte att jag anser kvinnor ska tillbaka till spisen(bäst att säg det för folk tolkar konstigt). Men vi måste börja fundera på vad vi gör för fel idag med barnen och hur vi bör göra istället.

    Jag skrev tidigare att våldsökningen bland kvinnor berodde på nutidsfeminismen (till en del, inte endast. Livet är mer komplext än så.)
    Jag kom på en sak som jag vill visa som ett konkret ex. på vad jag menar. Det handlar om att om du tutas i att du är underårdnad så ”ska fan inte ta skit”

    Kolla detta och se det som ett ex.: http://bang.se/artiklar/2011/vandpunkten-2011-03-07

    • Vi börjar röra oss väldigt långt ifrån inlägget här, men jag ska försöka kommentera lite snabbt. Jag tror också att den nya jämställdheten är en del i förklaringen till varför våldet bland kvinnor ökar, men på grund av att jämställdhet mellan könen gör att även kvinnor ”tillåts” agera ut aggressioner. Historiskt sett har ju inte det varit tillåtet alls, utan betraktats som en psykisk sjukdom om kvinnor varit aggressiva.

      Och igen: jag säger inte att hormoner inte påverkar oss men jag vidhåller att det är viktigt att diskutera manlighet och kvinnlighet också utifrån vilka krav samhället ställer i form av normer, samt att en av de normer vi sammankopplar med manlighet är våld (inte som utövande utan som ett fenomen).

  14. men jag vidhåller att det är viktigt att diskutera manlighet och kvinnlighet också utifrån vilka krav samhället ställer i form av normer

    Det tycker jag också. Så här är vi 100 % överens. Det är inte där poängen är. För att inte göra mer skada än nytta så måste dessa diskussioner ske från en någotsånär rätt utgångspunkt. Du säger ”uppmuntra”, jag säger ”förtrycker”.
    Det är varandras absoluta motsats.
    Så jag vill avsluta vår diskussion med att igen uppmana till eftertanke jag tidigare skrev så här:
    Kanske borde ni börja fundera över er sanning? För det är just denna “sanning” som nu möter ett ökat motstånd.

    Det är inte första gången folk ”bara vet” en sanning, som i efterhand och i andra kulturer förbluffar alla att folk kunde tro på. Du är historiker, du vet det här:)

    samt att en av de normer vi sammankopplar med manlighet är våld (inte som utövande utan som ett fenomen).

    Återigen måste man vara noga för att inte ställa till skada i all sin välmening.
    Ska man diskutera detta så måste man definiera och noga precisera vad man menar med ”våld”, för utan sådan definition tänker folk ”(begår) misshandel”.

    Och att män, manlighet och mansrollen skulle vara tillåtande mot att slå sin fru gul och blå och att våldtäkt beror på problematik inom mansrollen det är strukturer bara svamp-tuggande radikalfeminister ser. För det är handlingar som medför att mannen ”tappar i status” i gänget i vår kultur.(Möjligen undantag för någon/några subkulturer. Det är också enkelt att se att det är så, dessa personer får tom egna fängelse för att skyddas från andra interner. Inte ens kriminella respekterar en våldtäktsman.)

    Jag tackar för diskussionen. Du är trevlig, det går att ha olika åsikt med dig.:)

    • ”Det är inte första gången folk “bara vet” en sanning, som i efterhand och i andra kulturer förbluffar alla att folk kunde tro på.”

      Nu är ju inte det här med att våld som fenomen i större eller mindre utsträckning är ett manligt attribut någonting som ”folk bara vet” utan någonting som bland andra historiker, antropologer, sociologer och psykologer har kommit fram till genom drygt ett halvsekel av studier sedan man upptäckte att arv inte var den enda faktorn som påverkade individen. Och hittills har jag inte sett ett enda forskningsresultat som säger motsatsen. Dessutom har jag trots mina många år i universitetsvärlden inte träffat en enda forskare som säger sig arbeta med sanningen. Vetenskap är inte sökande av sanning, det är skapandet av förklaringsmodeller.

      • Den kan jag inte låta bli att svara på, trots jag tackade för mig.

        Nu är ju inte det här med att våld som fenomen i större eller mindre utsträckning är ett manligt attribut någonting som “folk bara vet” utan någonting som bland andra historiker, antropologer, sociologer och psykologer har kommit fram till genom drygt ett halvsekel av studier sedan man upptäckte att arv inte var den enda faktorn som påverkade individen.

        Det protesterade jag inte alls mot, för jag vet att det är så. Jag protesterar mot hur den kunskapen missbrukas till att förtrycka pojkar/män genom att man drar vansinniga slutsatser så som:
        Det handlar inte bara om att förstå kopplingen mellan att pojkar uppmuntras leka fysiska lekar och att inte visa svaghet eller prata om sina känslor, och den där våldsstatistiken
        1) Pojkar uppmuntras inte, de förtrycks!
        2) Lekarna skapar inte/leder inte till brottslighet.
        Det finns ingen sådan koppling att förstå. Det är precis sånt här som gör att jag kallar det genus”vetenskap”.

        Testosteron(främst i fosterstadie) leder till en högre aggressivitet(= då inte i betydelsen ”våldsam” utan bredare t.ex. driv, livlighet). Det medför personer som Zlatan och Steve Jobs på ena extrem-änden och oprovocerat våld i andra extrem-änden.

        Men liksom Zlatan och Steve Jobs behövde fler faktorer än ”man” för att lyckas behövs fler faktorer än ”man” för att slå ner folk på stan, t.ex. psykisk sjukdom, alkoholism/drogmissbruk.

        I kulturer som fördömer våld(då definierat som det som inte är lagligt i vårt land) och prisar den andra änden(=sådan kultur som vår) så får man en förskjutning mot laglig ”utlevnad” Backlash är inne på.

        I kulturer som förtrycker individer skapar man fler individer som inte mår bra vilket ger fler som hamnar på olaglig ”utlevnad”.
        Det är inte en kultur jag vill ha. Vill du?

  15. Det sista ”med” borde vara markerat för att förstås rätt. Det är alltså ”med” som tillsammans/vänskapligt jag menade i motsats till för mot/motståndare. Få behärskar det.

  16. Ping: Men Are from Mars, Women Are from Venus. Del 5a « kvinnaochantifeminist

  17. Ping: Genus tar plats i förskolan | Genusdebatten

  18. Ping: Jämställdhet i förskolan, del 2: Pojkarnas ”kollektiva fördelar” | Genusdebatten

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s