En av de punkter Haavistos kritiker väljer att lyfta fram i debatten om vem som är lämpligast att bli Finlands president är att han gjorde civiltjänst i stället för militärtjänst. Eftersom Finlands president också ska vara överbefälhavare anser många att en civare inte kan komma på tal.
Vad jag kan minnas var det här med militärtjänstgöring inte ett problem när man återvalde Tarja Halonen.
Men hur som helst. I dagens Husis publicerar man en stor bild där Haavisto och försvarsmaktens ex-kommendör poserar framför en bil fullastad med vad som ser ut som lokala soldater i ett land med mycket öken. Titta här! Han skulle visst kunna vara överbefälhavare! Och faktum är att som överbefälhavare skulle Haavisto möjligen rentav ha mer att komma med än Niinistö, eftersom den förre deltagit i fredsoperationer runt om i världen. Men allt det där är sådant som debattörerna på båda sidor redan vet och sliter fram och tillbaka. Och hade diskussionen gällt sakkunskaper och meriter hade den säkert sett annorlunda ut. Sånna saker kan man lättare kontrollera.
Men presidentvalet verkar just nu handla om manlighet och där är militärtjänstgöringen en viktig del. Jag hör ofta finska män skryta om sin tid i värnplikten, se ner på civare och dunka sig själva i ryggen över deras duglighet i diverse testosteronstinna uppvisningar. Riktiga män har gjort värnplikt, krälat i smutsen, klättrat berg och kastat granater. Men ändå – militärtjänstgöringen har inte varit en debattfråga i presidentvalen tidigare så varför just nu?
Att man nu väljer att lyfta fram att Haavisto är civare har ingenting med hans kompetens att göra utan är illa förtäckt kritik över hans homosexualitet. I tidningarna försöker man diskutera fakta om vem som gjort vad och fått vilken medalj, vilket säkert är det enda man kan göra, men de som mest högljutt kritiserar Haavisto som civare kommer inte att ta till sig fakta eftersom militärtjänstgöringen får stå som ett politiskt korrekt slagträ mot vad de ser som en omanlig man. Hans sexualitet rubbar ordningen i den förskönade kärnfamiljens värld där mamma, pappa och barn kan sitta i sitt pastellfärgade kök och äta husmanskost som mamma lagat.
Det där är något som Niinstö verkar ha fattat. Han ser att alla behöver någon där hemma som kan laga mat åt dem och stryka deras skjortor. Jag antar att han som riktig man menar att han ofta ställer upp för sin fru genom att laga mat åt henne och stryka hennes skjortor eftersom att han vet att hon är trött när hon kommer hem. Väyrynen hade också fattat och menade att presidentens slott behöver en husbonde.
Jodå. Debatten om vem som är lämpligast som president handlar just nu om manlighetsideal där husbondetraditionen ställs mot kärlek som trotsar alla odds.
Må bäste man vinna!
Kuriosa: Ett uttalande som Niinistös hade varit politiskt självmord i Sverige.
Hit och dit och tillbaka igen 
Det som jag (som ateist) tycker är intressant är att kandidaternas relation till ev lut kyrkan blev inte mer synlig under 1sta runden. Det var faktiskt bara Niinistö, Väyrynen och Lipponen som är medlemmar. Men ännu har inte ateist eller liknande dykt upp i Haavistos ”negativa” attributer ( grön & civare & homosexuel & utan universitetsbetyg).
I Husis var det rätt nyligen (23/1, sid 6) en jämförelse mellan kandidaternas inställning till statskyrka. Båda var för statskyrka.
På påståenden om ev-luthkyrkan ska separeras från staten svarade båda att de var delvis av annan åsikt. Niinistö svarade ”Nej, dagsläget är lämpligt” och Haavisto svarade ”Det är viktigt att kyrkan fungerar självständigt enligt sina egna lösningar och staten bör inte diktera kyrkans beslut. För kyrkans del är kyrkoskatten en viktig fråga. Annars blir vi tvungna att hitta nya finansieringsmodeller för bland annat skötsel av kyrkobyggnader och det viktiga diakoniarbete som kyrkan bedriver.”
Ska man få någonting negativt ur hans svar där får man anstränga sig. 🙂