Sonen har som bekant fyllt 6 år och igår var det dags för kalas för dagiskompisar och grannungar. På den enkla frågan vilken sorts tårta han skulle vilja ha fick jag en 15 minuters föreläsning om design, fluffighet, fyllningar och ungefärliga mått. Ska vi säga som så, att jag vet varför skomakarens ungar går utan skor. För att skomakarungarna säkerligen har lika omöjligt höga förväntningar på skodon som bagarungar har på sina tårtor.
Hur som helst. Grundprincipen var att han ville ha en igloo. Med pingviner. Och det fick han. Jag hade gärna lagt mer tid på detaljer och småfix (några ojämnheter irriterar och så vidare) men med två yra barn snurrande runt benen och vetskapen om att det snart kommer ett lass till fick avgöra tidsåtgången…
Dekorationerna är gjorda i marsipan och sockermassa. Tårtan är en ganska tung sockerkaksbotten fylld med mandarinklyftor, Daimkulor, kakao, kvarg och grädde, spacklad med ett tjockt lager grädde och täckt med sockermassa.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag saknar ord.
Jag vill bli adopterad av dig.
Jag skulle inte rekommendera det. Enligt mina barn är jag en otäck slavdrivare som inte bara begränsar mängden ketchup som får pruttas på en korv, tycker att man inte får bada slut på varmvattnet mer än en gång per dag utan också har oförskämdheten att anse att den som hällde ut leksakerna på golvet också får hjälpa till att städa undan.
Men vi kan väl diskutera det…? 😉
Jag står ganska högt på mitt barns shitlist rätt ofta.
🙂