Etikettarkiv | Bakning

Morgonbak

Klockan har precis blivit fem när Gabriel vaknar. Klockan är ganska exakt 5.43 när jag slutligen ger upp ”interagera inte med din baby utan var i ett mörkt, tyst och svalt rum för att visa att det är natt” och går till köket för att försöka göra något vettigt. En av de vettigaste sakerna man kan göra med ovettigt tidiga morgnar är att sätta en bröddeg på jäsning.

Så jag tar fram bunken och smular jästen. Drar några snabba, vana drag med saltkvarnen över det hela. Reflekterar över att jag blivit så pass stark i nyporna att saltkvarnen känns som inget. Tittar i min hand och inser att jag står med vitlökskvarnen.

Inte det sorts frukostbröd jag drömde om.

För övrigt är både jag och babyn förkylda så det känns som att standarden för dagen är satt.

Egen baklava

Nu har jag konsumerat tillräckligt med baklava för att våga mig på att laga det själv. Efter att ha läst igenom typ tusen olika recept visar det sig att det inte alls är särskilt svårt, även om det är tidskrävande, så länge man följer vissa grundprinciper.

  • Filodegen ska penslas med smör mellan varje lager.
  • Nötterna ska hackas lagom grovt, men exakt när de borde läggas på – liksom i vilket lager – varierar.
  • Man kan ta vilka nötter som helst. Utom saltiga pistagenötter förstås because salt.
  • Sockerlagen ska ha motsatt temperatur mot baklavan. Om man häller sockerlagen på baklavan direkt när man lyft plåten ur ugnen ska sockerlagen alltså vara kall.

Det är ett jädra penslande, men inte egentligen svårt.

Så när Anas såg väldigt tveksam ut kring huruvida jag faktiskt skulle lyckas blev jag lite putt. Jag kan baka. Jag vet vad jag gör. Jag är väl ingen amatör heller. Kom inte och läxa mig om hur svårt det är.

talk to the hand

Det var således möjligen med ett visst övermod jag satte igång baklavaprojektet. Och jag kan på rak arm säga exakt vad det var som gick fel. Jag, som normalt alltid provsmakar allt, provsmakade inte sockerlagen. Därför hade jag heller inte en aning om att proportionerna mellan en liten gnutta citron och satans med socker inte var alldeles i balans, så att säga. Resultatet är en syrlig baklava.

Syrlig.

Alltså, dålig är den ju inte, men den smakar heller inte som den ska. Baklava ska ju vara så sött att man nästan dör men allra minst behöver dricka en liter vatten och tänka att man aldrig mer vill äta socker i hela sitt liv.

Smaka. Av. Allt.

Mufflor

En kompis skickade en bild på en av de miljoner varianter på semlor som kommer inför stundande semmelsäsong; en muffla. Det är en hybrid mellan muffin och semla. Så jag bjöd in oss och Finlands första mufflor till dem i dag. Mufflor är som bakelse betraktat väldigt goda, fyllda med grädde och fluffigt mandelmassevisp. Som semla är det emellertid endast en blek skärva av den riktiga varan.

Stora bakardagen och den nya Star Wars filmen

I dag har jag och Tant Annika haft den traditionella stora bakardagen, även om vi i ärlighetens namn bara hann med tjong (gräddkarameller), fudge och saffransskorpor för att vi båda två var trötta som as. Barnen hjälpte till, men det var mest i skedet när det var dags att provsmaka eller diska bunkar. Vi hade också lite julklappsöppning och middag i salen. Så där som det ska vara. Snön låter vänta på sig, så man får skapa julstämning med det man har liksom.

Hjälpreda.

  

En av mina ledsna blommor som uppgraderats till julgran.

I morse, okristligt tidigt, var jag och maken på plats i Helsingfors för att titta på den nya Star Wars-filmen (för vi är vuxna och kan göra vad vi vill så det så). I korridoren stod två ynglingar iförda någon sorts svarta dräkter och med plastiga light sabers i handen och vi höll på att fnissa ihjäl oss. Så funderade vi ett tag på om vi blivit gamla, om vi har blivit sådana människor som skrattar åt nördar. Men jag tror att det har att göra med att vi är föräldrar och att våra barn har likadana svärd och att vi därför reagerade med fnissattack.

Ja, för lite senare såg vi en i nästan perfekt Obi wan outfit och höll på att dö av avundsjuka.

Filmen då? Den är tamefan den bästa film jag någonsin sett. Under bilden ger jag ett exempel på varför, men det är lite spoiler alert på allt sånt så ni måste själva skrolla dit. Utan att spoila någonting kan jag dock säga att den största anledningen till varför jag älskade filmen (förutom att den upprätthåller andan med ursprungliga Star Wars) är att det är en snygg, välgjord äventyrsfilm som inte går ut på att vita snubbar räddar världen. Det är helt enkelt jävligt uppfriskande.

Vi ser rätt psykotiska ut. Det är för att vi snart ska få se DEN NYA STAR WARS!!!

Jo alltså, precis i början av filmen möts den kvinnliga protagonisten och en av de manliga. De hamnar mitt i en strid och flyr springande. Han försöker ta hennes hand och hon skriker typ ”vad gör du?”. Han svarar ungefär ”vi måste fly” och hon vrålar ”så släpp min hand då!” tillbaka. Just detta eviga med att mannen ska hålla kvinnan i handen när de borde springa för allt vad sulorna håller har jag haft väldigt svårt med.

De bästa rabarberrecepten

Vi har som sagt ganska mycket rabarber på nya stället, så det har blivit lite av ett life mission att använda så mycket som möjligt. De två recepten som jag återkommer till hela tiden är följande.

Rabarbermuffins
Blir typ 12 st

Skala och hacka
rabarbern i ganska små bitar (0,5-1 cm). Hur mycket rabarber man vill använda är en smaksak. 1,5 dl färdighackad är rätt bra. Strö över
0,5 dl florsocker
0,5 tsk malen kardemumma

Ställ skålen åt sidan medan du förbereder resten.

Vispa
150 g rumsvarmt smör (och fuska inte, det ska värmas i rummet – inte i mikron) och
2 dl socker så fluffigt det går. Vispa i
2 ägg, men bara ett i taget. Rör (inte vispa) sedan ner
0,5 dl kallt vatten

I en annan bunke, blanda
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker

Rör (inte vispa) ner mjölblandningen i smörsmeten. Rör sedan ner rabarbern. Klicka ut smeten i muffinsformar och grädda mitt i ugnen på 200 g ca 15 min. Muffinsarna kan säkert täckas med en vitchokladfrosting. Allting kan täckas med vitchokladfrosting.

IMG_7571

Rabarbersaft

Hacka
2 liter rabarber (den behöver inte skalas)

Koka upp rabarbern i en stor gryta tillsamman med
5 dl vatten och
lagom med jordgubbar (det beror på smak hur mycket som är lagom, ett par dl har jag tagit)
1 vaniljstång (skuren på mitten så att fröna kan komma ut, men orka skrapa liksom)

Låt saften koka på medelstark värme i ungefär 15 min. Rör ibland och försök mosa så mycket som möjligt. När den har kokat färdigt ska den rinna av. Har man inte en saftare (eller om man exempelvis vet att man köpte en men bara inte kan hitta den fast man letat överallt) kan man göra det i ett såll med små hål. Låt rinna av i typ 20 min, sedan kommer det egentligen inte mycket mer. Häll tillbaka saften i en ren kastrull och koka upp.

När saften kokar, häll i
5 dl socker, lite i taget. Koka upp och dra av från plattan. Låt saften svalna några minuter och skumma av (lyft försiktigt bort skummet med en sked). Häll upp saften på rena flaskor (varma om de är av glas) hela vägen upp till kanten och sätt på kork direkt. Förvara svalt.

Rabarberkompott

Resterna av saftkokandet (vaniljstången måste man fiska upp) kokas upp med
4 dl syltsocker.

Rör om ibland och skumma av allteftersom. Låt puttra på medelsvag värme  i 15 minuter. Dra sedan av från plattan, låt svalna några minuter och skumma av på nytt. Sleva sedan direkt upp kompotten i rena, varma glasburkar. Fyll burkarna hela vägen upp till kanten och sätt på locket omedelbart. Kompotten är perfekt till vaniljglass, men skulle säkert också bli god tårtfyllning tillsammans med grädde.

IMG_7583

En tårta som är som en hatt, och blåbärsmousse som borde vunnit fredspris.

I lördags var det dubbelkalas för min förmodligen största lilla beundrare och hennes ljuvliga lillebror. Den här gången hade jag helt fria händer (woohooo!) både vad gällde smak och design. Därför gjorde jag en ganska tung sockerkaksbotten med lätt karamellton och fyllde med vitchokladmousse och den där blåbärsmoussen som borde ha vunnit fredspriset. Och så öste jag på med höstiga färger och kul mönster. Det här är Ascot i tårtform.

 

Blåbärsmousse värt fredspris

Ta 200 g frysta (eller färska) blåbär.
Koka upp i en kastrull och låt koka ett par minuter. Ta kastrullen från plattan och kör i en mixer (eller med mixerstav) tills du har en jämn sås. Ställ tillbaka kastrullen på plattan och tillsätt
2,5 dl grädde (lättgrädde går bra, om man är lagt åt det hållet)
2 dl Gelésocker Multi

Rör om väl och låt koka upp. Koka ca 30 sekunder och dra sedan kastrullen från plattan. När blandningen svalnat något, vispa för hand i
200 g färskost (t.ex. Philadelphia)
När blandningen är klumpfri, vänd ner
2 dl ganska hårt vispad grädde (nu får det förstås inte längre vara lättgrädde, oavsett ideologisk övertygelse)

Ställ i en bunke med lock och låt moussen vila i kylskåp, minst från morgon till kväll, men gärna till nästa dag. När du tar fram moussen igen ska du inte vispa eller röra för hårt utan bara sleva den dit den ska. Till exempel in i munnen. Eller på en tårta först om man håller på konventionerna.

Blåbärsmoussen blir ordentligt fluffig och luftig men ändå så fast att en fylld tårta kan ätas som snacks med handen en sen kväll – ett viktigt kriterium för en riktigt bra tårta.


Tårtan på den här bilden har inget med tårtan i inlägget att göra.

Mina bästa bullbakartips

* Snåla inte med smöret och använd aldrig margarin i stället. Margarin kan ersätta smör på ungefär samma sätt som knäckebröd kan ersätta gräddtårta, eller Pavarotti kan ersätta Dave Grohl.

* Prova ett annat degspad än mjölk. En god jordgubbsyoghurt ger bullarna en lätt doft av jordgubbar och gör att de håller sig lite längre. Varför inte äppelyoghurt? Blåbärsyoghurt?

* Var försiktig med mjölet. Inte bara så att det är dumt att andas in det, men på det viset att det får inte bli för mycket. Använder du vetemjöl special gör det ingenting om degen är lite kladdigare än den brukar vara när den ställs på första jäsningen för mjölet suger upp osedvanligt mycket vätska.

* Blanda florsocker, kanel och lite vaniljsocker till fyllningen. Rör ihop detta med rumsvarmt smör (ställ fram smöret redan när du börjar göra degen) och bred det sedan på den utkavlade degen precis på samma sätt som man smörar en macka. Har man smält smör som man penslar på så blir det lite som att pressa det sista ur en tub när man rullar ihop degen. För att kompensera att man inte får slicka i sig kladdet kan man ju exempelvis smöra det sista på sin tunga.

* Ha barn i närheten när det är dags att äta. Få saker går riktigt upp emot att se barns tindrande ögon när de smaskar i sig nybakade bullar.