Etikettarkiv | Tårta

En sjuåring in da house!

Mitt i allt sjukhusståhej fyllde vår Tilda 7 år. Till sitt kalas hade hon beställt en tårta som skulle krönas av hennes Dark Celestia pony. På eget bevåg bakade jag därför en fluffig chokladkaka och fyllde den med jordgubbsmousse. Tårtan är täckt med en sugarpaste som enligt förpackning smakar ”marshmallow” och enligt TIlda smakar ”sånt där gott tuggummi”. Till dess försvar ska påpekas att den var mycket lättarbetad och samarbetsvillig, även om jag kanske inte var väldigt imponerad över smaken (och efter ett par dagar i kylen är den liksom geggig på tårtan). Förutom Celestia finns det på tårtan ätbara små diamanter och svart glitter. Vi åt det tillsammans med barnen på kalaset och filosoferade sedan om hur fint man förmodligen bajsade efter sån mat.

IMG_2521-20150423 IMG_2525-20150423 IMG_2527-20150423På födelsedagsmorgonen kom vi in och sjöng för henne, så där vackert som man sjunger tidiga morgnar när man innan inte gjort annat än viskat. Hon rev med förtjusning upp presentskörden och vi åt kladdkaka och drack te ur de små rosenmuggarna. En mycket bra start på en födelsedag!

IMG_2529-20150423 IMG_2528-20150423  IMG_2537-20150423 IMG_2545-20150423 IMG_2546-20150423 IMG_2549-20150423 IMG_2550-20150423 IMG_2551-20150423IMG_2552-20150423

Baka min bild; en torntårta med typ Monster High

Det var länge sedan jag tog mig tiden att baka något mer tidskrävande, och trots att slutet av september som bekant inte är rätt tillfälle att unna sig grejer fick jag ett erbjudande jag inte kunde motstå. En kompis fantastiska unge har kalas idag och ville ha en tårta. Det var egentligen inte så noga exakt hurdan. En vanlig grön prinsesstårta skulle duga. Men för säkerhetsskull skickade hon en bild på hur tårtan till exempel skulle kunna se ut. Om den liksom inte var platt och vanlig. Och så fick den gärna ha något typ Monster High tema. Med spindlar. Åååkeeeej.

Som vanligt hade jag gärna lagt en dag till på att fixa dekorationer, men det fanns helt enkelt inte tid för sådana utsvävningar. Sedan var jag tvungen att försöka ta i beaktande att tårtan bara skulle räcka till 8 små människor, inte dryga fyrtio så som originalbilden. Därför blev inte dimensionerna helt de samma. Färgerna fick jag lov att göra som jag ville med. Flaggan i mitten skulle mamman göra.

 

20120927-135418.jpg

20120927-135426.jpg

20120927-135434.jpg

Vackra ting och tårtor

Jag och fru B tog en välbehövlig förmiddag ledigt och gick ett par timmar längre än vad min högt vördade make någonsin skulle orka med och botaniserade (pun intended) på en handelsträdgård här i närheten. Det blev rosor och dahlior och två nya klematis till samlingen. Och sedan åkte vi till ett obskyrt litet ställe som på utsidan liknade ett sånt där ställe där man tänker sig att en yxmördare bor tillsammans med sin sedan länge avlidna moder men som på insidan visade sig vara ett riktigt paradis. Stället heter Keltainen Kammari och är fyllt av ljuvliga handgjorda vintage-prylar. Alltifrån möbler, till ljusstakar och blomsterarrangemang och varenda pryl så vacker att vi till slut helt enkelt fick fatta det mogna beslutet att skrika ”spring” och sedan lämna kvar allt vi vid den stunden inte hade hunnit betala för.

Jag köpte en spegel till det facila priset av 60 euro. Den har en gång i tiden varit en gammal tavelram som efter sin glanstid hamnat hos en otroligt skicklig konstnär som förtrollade den.

För att återhämta oss från shoppingen satt vi en stund i mitt kök och drack te och åt vit choklad-mousse-tårta tills vi blev så där milda och lite illamående och pratade om hur vi borde göra sånt här lite oftare.

Vit choklad-mousse-tårta
(lagom för två fruar som varit på shoppingrunda eller 7 helt normala personer)

Krossa
100 g Digistivekex
och blanda med
40 g smält bra smör

Ställ kanten från en springform (18 cm) på ett fat och tryck ut kexbotten. Låt den gå upp lite extra mot kanten och se till att det inte blir några hål. Ställ in i kylen medan du förbereder resten.

Smält
100 g vit choklad
tillsammans med
0,5 dl mjölk
i en kastrull.

Blötlägg
2 gelatinblad
i lite kallt vatten. Krama ur gelatinbladen och rör ner dem i den varma chokladblandningen. I en annan bunke vispar du för hand

0,5 dl ekologisk turkyoghurt
0,5 dl creme fraiche
så att det blir ganska fluffigt. Vänd ner detta i chokladblandningen. I ytterligare en annan bunke vispar du

2 äggvitor
riktigt hårda. Tillsätt sedan
0,75 dl socker
och vispa vidare.

Vänd sedan ner äggfluffet i chokladblandningen försiktigt och fint. Nu ska man inte stressa utan bara fortsätta att försiktigt vända smeten tills den är blandad. Grejen är att så mycket fluff som möjligt ska bevaras. När chokladsmeten är jämn (några klumpar är inte hela världen) häller man den i formen som väntat i kylskåpet och låter sedan tårtan svalna och bli fastare i kylskåpet över natten. Tårtan kan med fördel dekoreras med färska jordgubbar om man inte hade glömt att köpa det fast att det stod en jordgubbsförsäljare utanför blomsteraffären.

(Receptet är en modifierad variant av ett hittat på Det Söte Liv!)

Förberedelser inför helgens tårt-galenskaper

Till helgen ska jag baka bröllopstårta. Jag kan inte avslöja för mycket men…

Hallon och mörk, ljuvlig fairtrade choklad. Samt sisådär 50 ägg från glada, numer ägglösa hönor och 2 kg finfint ekologiskt smör.

Ett halvt kilo vit choklad förvandlat till fluffigt mousse.

Det blir nog bra det här.

Om man har överbliven marsipan…

… kan man baka en liten tårta och sedan rulla marsipanen i bollar (en för varje färg), platta ut och trycka ihop dem med handen och sedan sätta igång att kavla. Som alltid när man kavlar marsipan underlättar det som om man pudrar arbetsbord och kavel med florsocker.

Frankencake – eller tårtan som gud glömde

Jag lagade ljuvligt len apelsinkräm och fluffig chokladganache. Det skulle bli fyllning till en tårta för en inflyttningsfest.

Så började jag med själva botten. Tanken var en lätt chokladbotten. Att jag glömde sätta choklad i smeten var förstås en ganska avgörande miss, men det var inte hela världen. Botten blev ändå väldigt fluffig och fin, tårtan byggdes ihop och ställdes väl inplastad i kylen för att dra sig.

Nästa dag började täckandet. Min idé var en väldigt enkel, lätt kupad form i ljusrosa sockermassa med en tunn mörkblå arabesk kant runt om.

Egentligen var inte så att det inte riktigt blev som jag tänkt. Det var mer så att allt därifrån gick käpprätt åt helvete.

Det första problemet var att den ljusrosa sockermassan var ungefär lika samarbetsvillig som min treåring när jag tycker att hon ska ha gummistövlar och hon vill ha de glittriga finskorna. Hur jag än kavlade, knådade, dunkade (både sockermassan i stenbänken och huvudet i väggen) var och förblev massan stum. En direkt följd av detta var att det efter en timmes svettigt kavlande gick att släta ut den massan som egentligen borde ha räckt till en betydligt större tårta så att den med lite fantasi täckte toppen och halva sidan.

Fine, tänkte jag med värkande händer. Jag gör en bredare kant för att täcka vad som nu hånfullt gapar. Krackeleringen mitt på får väl för i helvete symbolisera marmor då.

Att kavla kanten gick bättre, men kunde i ärlighetens namn heller knappast ha gått sämre. Arabeskmönstret som skulle ge tårtan lite struktur (förutom det nyfunna marmorlocket då) blev så ojämnt att det fick lutande tornet i Pisa att se helt rakt ut. Det som skulle vara en tunn dekorationskant blev en synnerligen dominerande helsidegrej, komplett med sprickor och hål.

Nästan två timmar senare tar jag två steg bakåt och begrundar vad som under ljudligt svärande hade börjat benämnas Frankencake.

Då kommer jag på den lysande idén att jag ska borsta tårthelvetet med lite guldpulver. Allt blir ju bättre med lite guldpulver.

Men det visade sig vara en mycket relativ sanning. När jag försökte mycket lätt borsta över lite guld (och det är verkligen inte första gången jag gör det här) sa det liksom flörf och en stor guldpulverklimp kastade sig över kanten från burken och ut mitt på tårtans satans lock. Så jag tog min bästa pensel och började borsta för att få det lite jämnare. Har ni sett CSI? Ni vet när de kommer med sina borstar och letar efter fingeravtryck? Exakt samma effekt hade mitt tårtborstande. Istället för att ge ett behagligt jämnt guldskimmer framträdde mina fingeravtryck i all sin guldiga glans. Det är inte vad jag skulle beteckna som en trevlig dekoration.

Med guldpulver och sockermassa överallt och ett allt annat än soligt hemmafrushumör beslutade jag mig för att tvätta tårtan. Som de flesta säkert vet är vatten och sockermassa en inte alltigenom bra kombination, men med en fuktad bakduk lyckades jag ändå få Frankencake att lite mindre likna en skändad detalj ur en kriminalserie. Att det spetskantade underlag tårtjäveln stod på förändras från ljuvligt vitt till något inspirerat av Picasso vid tvättandet bedömdes vara ett ofrånkomligt offer.

Jag älskar att baka och jag anser mig själv vara riktigt duktig på det. Men ibland. Ibland så skiter det sig. Bloggen presenterar:

Frankencake i all sin guldiga glans!

Kuriosa: Smaken blev tack och lov precis så bra som jag hade hoppats.

Experimentfasen

Jag är inne i en experimentfas i mitt bakande. Nästan varje nytt tilltag går till så att jag googlar någonting i närheten av vad jag har tänkt mig. En ingrediens jag skulle vilja använda (jordgubbar) eller en annan som jag inte har (ägg), läser ett par recept, tröttnar, stänger av datorn och börjar blanda ingredienser på känn. Det är härligt befriande, men blir kanske inte alltid så lyckat.

Den här tårtan blev till när jag hade för mycket grädde, inga ägg och ville träna på att göra gelélock.

Botten
Vispa så fluffigt det går:
0.5 dl kokosflingor (man kan säker ta mer, mina tog slut)
1 dl kokosmjölk
50 g smält smör
1 dl socker
en nypa salt

och vänd sedan försiktigt ner:

2,5 dl vetemjöl blandat med 1 tsk bakpulver och 1 tsk vaniljsocker (inte vanillin!)
Det gör inget om det är några få klumpar kvar, men när man väl har tillsatt mjölet får man inte längre vispa om man inte vill ha kakan som dörrstopp!

Häll smeten i en smörad och bröad form (18 cm) och sätt in i ugnen i ca 10-15 min, 200 C.

Till fyllningen bör man ha frukter och/eller bär. Jag blandade kokosmjölk med vispgrädde och mandarinklyftor. Hade jag haft hade jag också använt kiwi, vindruvor och kanske persikobitar. Därefter kan man dekorera efter tycke.

Det där med att fira en prinsessa

Jag vet, det kanske är töntigt. Det var ju liksom inte min egen prinsessa som kom igår men ändå… Alla tillfällen att fira är ju bra tillfällen att fira, och inget kan någonsin vara större och mer värt att fira än att ett friskt och önskat barn får komma till världen!

Så jag bakade en prinsesstårta. Förstås. Och så åkte vi tillsammans med barnen och köpte blommor. Till varandra sa vi att det var för att fira prinsessan men vi visste nog att vi gjorde bara för att det droppade från taken och luktade vår i luften. Sedan fick vi finfrämmat då både farfar och en före detta jobbkompis dök upp. Mycket bättre firande än så får man ju inte!


Jo, jag vet att det är Danmarks färger, men utbudet av blå tulpaner var rent ut sagt upprörande dåligt.

Tilda tittade misstroget på den gröna tårta. ”Men mamma, var är prinsessan?”

Det här är prinsesstårta enligt Leila (nästan). Enligt originalreceptet i Prinsessornas kokbok (som förövrigt varmt kan rekommenderas) ska det inte vara någon sylt i. Enligt Leila ska det vara rårörda hallon, själv använde jag en kombination av hallonsylt och jordgubbsylt. Men varför inte drottningsylt…?