I dagens Finland där man diskuterar behovet av att lära sig svenska, och där en oroväckande stor del av befolkningen anser det meningslöst, sitter jag med C. J. Schlyters transkribering av Magnus Erikssons Landslag från 1862 och fnissar förtjust. Själva lagtexten är intressesant, men det kan vi behandla en annan gång för just nu ska vi koncentrera oss på inledningen. Schlyter rör sig nämligen helt obehindrat mellan svenska och latin, med inslag av tyska och fornsvenska, och anser inte någonstans att det vore befogat med en översättning. På sida LXV (och jodå, alla sidor i inledningen är skrivna med romerska siffror) skriver Schlyter i en not för att underlätta förståelsen av en svår passage i den vanliga texten följande underbara förklaring:
”Brefvet […] innehåller en förmaning till ordentligt erläggande af tionde, och börjas sålunda: Cum solucio decimmarum et ex ceteris testamenti institucione et ex noue legis approbacione et pocius de primiciis tam frugum quam aliarum rerum de quibus consueuerat decimari sit iusta consideracione ac deuota merita facienda […]. Det skulle kunna synas som om här talades om en nyligen antagen lag, hvilken då naturligtvis måste vara Landslagen. Men man finner lätt att detta icke är meningen.”
Eller hur? Visst finner man det lätt?
För 150 år sedan var det självklart att folk inte begränsades av språk, och Schlyter hade väl trillat av sin professorsstol om han blivit konfronterad med sådana löjliga påståenden som att det skulle vara meningslöst att lära sig språk. Språk är alltid viktigt, och nya ord är aldrig bortkastad kunskap. Språk är både dörren och nyckeln till andra människor, till andra erfarenheter och till andra världar. Språk är inte begränsande eller avvisande utan inkluderande och välkomnande.
Språk är botemedlet mot den livsfarliga och våldsgenererande bristen på ord.
Visst kan det tänkas befängt att i Google Translates gyllene tidsålder lära sig språk, men Google Translates stora popularitet tyder ju på att det finns ett enormt behov och en vilja att kunna. Ett av de stora problem i tänkandet kring språkinlärning idag är att vi tror att vi måste lära oss språket så bra att vi kan det nästan flytande innan vi har något nytta av det. Vanitas! Nytta av språk har man genom de enskilda orden, inte av språket som helhet. Ju fler ord, ju större nytta möjligen, men redan genom något så simpelt som att kunna säga tack har man vunnit något.
Sic!
Kuriosa: På tal om det där med att man inte måste kunna allt för att försöka tappert – läs Svensken!
Hit och dit och tillbaka igen 
Ja, Läser Svensken. Begriper inte ett ord! 😀
Nu vet jag ju inte om du förstår finska. Eller om det skulle ha gjort någon skillnad. 🙂 Men han är ett riktigt bra exempel på att det där med grammatik är överskattat när det gäller att ha nytta av språk.
Jag kan en himla massa finska, men bara lösryckta glosor. En del kan jag inte riktigt förklara varför jag kan. Rautakanki exempelvis. Varför vet jag att det betyder järnspett?? Det är verkligen en glosa jag har stor användning för. Jag vet att kevyt maito är ondska medan kerma är användbart om man ska göra riktig glass. Jag vet också att man blir rätt förvånad om man beställer en ”semla” på ett konditori i Helsingfors, och att saker och ting faktiskt bara blir lite bättre om man beställer en ”fastlagsbulle”. På en Kukkiakauppa köper man blommor, och på postens lastbilar stod det en gång i tiden ”keltainen kuljetus”. Du ser. En himla massa ord, men likväl kan jag knappt be om ett glas vatten på en restaurang – jag har försökt. Och ja. Jag kan definitivt inte SKRIVA på finska, så stavningen i ovanstående exempel är minst sagt improviserad 🙂 Jo just, ranskalaiset. Pommes frites, på den där grillen i Happis. Japp.
Vem behöver vatten när man kan få pommes och semla…? 🙂 Och vad gäller rautakanki är det ett synnerligen användbart verktyg under de finska vintrarna. Har svårt att tro att man skulle klara sig utan. Vi har en. Förstås.
Och att skriva finska är dösvårt. Man får hela tiden höra att det är så himla lätt eftersom man stavar allt som det låter, men hur fasen låter två K efter varandra?