– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
Uppmuntrade glatt min lillasyster att smaka en av de chokladtryfflar jag gjort. Underbart goda, med lagom mycket hasselnötskross och apelsin. Först när lillasyster efter en liten stunds mumsande liksom stelnade till och frågade om det är nötter i kom jag ihåg att hon är allergisk.
Oooops.
I finskan behöver man inte fundera på det här med kvinnligt eller manligt pronomen. Både han och hon heter ”hän”. Själv tycker jag att det är svårt att hänga med vem man pratar om, men jag antar att det är något man lär sig. I Sverige har man nu lanserat den första barnboken helt fri från han och hon och istället berättar man om ”hen”. En del av mig tycker att det är en kul idé som visar att man inte behöver nischa mot pojk-eller flickläsare för att kunna skriva en bra bok.
Men egentligen kan jag inte tycka annat än att krutet i jämställdhetsdebatten återigen läggs på fel ställe. Finland har alltid bara ”hän” och är inte ett dugg mer jämställt för det. Visst, ”Kivi och monsterhund” är könsneutral på många fler sätt eftersom man inte får veta alls om Kivi är pojke eller flicka. Jag förstår bara inte poängen. Vad tror man sig uppnå? Lika löner för kvinnor och män? Lika värdering av kvinnors och mäns arbete?
Man ska inte underskatta genus och samhällets krav, men inte heller våra medfödda benägenheter. Varför kan inte barn få lära sig att det finns flickor och det finns pojkar? Varför kan inte pojkar och flickor få vara olika? Huvudsaken är väl att de värderas lika högt, att barn oavsett kön får växa upp och veta att de är värdefulla för den de är. Där borde krutet läggas!
Kvällen spenderades på en underbar glöggfest. Glöggmästaren hällde glögg i stor som liten och Pappan – den här gången utan havet – hade pyntat pepparkakor till stor glädje för alla. Jag bakade en morotstårta fylld med philadelphiafrosting smaksatt med lime. Tårtan formades till ett paket, jultiden till ära.
Det här är kanske världens lättaste morotskaka, för alla ingredienserna hälls i en mixer, och så länge man kommer ihåg att använda pulsknappen efter att man tillsatt mjöl och bakpulver blir den underbart fluffig och saftig. Använder man inte pulsknappen kan man ha kakan som dörrstopp.
När jag var liten brukade jag tävla med mina syskon om vem som snabbast kunde sätta ihop ett sånt där änglaspel. Ni vet ett sånt av mässing som man sätter ljus i och så snurrar änglarna och så pinglar det och så är julfriden försvunnen. Hur som helst, just ett sånt har jag i någon sorts nostalgisk svacka införskaffat nu, så att mina egna barn ska kunna få uppleva samma trauman julglädje som jag själv. Ni som träffat min son vet att han är… ska vi säga tekniskt lagd? En annan dag ska jag utveckla det mer, för faktum är att vi från dagis fått höra att de börjar få problem med att hålla honom stimulerad. Det tog honom ungefär 30 sekunder att bygga ihop änglaspelet från det att han för första gången fick bitarna framför sig. Med det hade han lätt spöat sin mor i änglaspelsbyggande när det begav sig. Vad är ditt rekord?
Här, efter 20 sek, är det fortfarande inte helt rätt. Det tar honom ytterligare 10 sekunder att plocka isär och sätta ihop korrekt.
Nä men. Vad är det för kulinariskt snille som kokat ihop idén om att barns hostmedicin ska smaksättas med anis och plommon? Vad är det för fel på traditionella smaker, som jordgubbar och bubbelgum?
Vill rekommendera min forna skolkamrats bok. Det ska medges att jag själv inte har hunnit läsa den ännu (eftersom den inte går att köpa…) men eftersom den är skriven med Jennies stora förståelse för människor och grundad i hennes fantastiska arbete med utsatta kvinnor och barn kan den inte vara annat än läsvärd.
”Syftet med boken är att nyansera debatten om heder och kvinnors rättigheter. Jag ger därför en förklaring om hur det juridiska systemet ser ut i Marocko, hur sharialagar fungerar och hur familjelagstiftningen ser ut och vad detta har för konsekvenser. Religionen kan vara viktig men vi måste även se till fattigdom, patriarkala strukturer och maktutövning, annars får vi bara en begränsad kunskap om vår omvärld.”
Den spännande analysen av vad man trott (och hoppats) var kvarlevor av kung Magnus Ladulås visar sig inte komma från en 1200-talskung utan från nio olika personer från slutet av 1400 eller början av 1500-talet. Arkeolog Maria Vretemark från Västergötlands museum säger:
”Redan den första av de olika analyser som vi låtit göra avslöjar alltså att kung Johan III på 1570-talet hade låtit placera Magnus Ladulås tumba över fel grav”
Det är sällan som man känner en viss besvikelse över att hitta ben från 1400-talet. Sagofantasten i mig suckar och hoppas att kung Magnus istället finns i nästa gravöppningsprojekt: en av de södra korgravarna där Karl Knutsson (förmodligen) är begravd.
Även om gravöppningen inte ger oss någon ny information om Magnus Ladulås som historisk person ger det betydligt mycket mer kött på benen (ett osmakligt ordskämt sådär på fredagseftermiddagen) för forskning kring det politiska klimatet i det tidigmoderna Sverige. Forna kungar används för att legitimera vasasöner och arvskungadömet…?
Jag kan förstå behovet av att sätta säljande rubriker, men ställer mig emot DNs och GPs rubrik om att man avslöjat en ”bluff”. Så länge vi inte vet varför det inte är kung Magnus ben i graven är det för tidigt att säga om den hundratals år gamla missberäkningen är utstuderat politiskt lurendrejeri eller ett någorlunda ärligt försök att hedra forntida glans.
Och på temat rubriksättning måste SvD nämnas. Där basunerar man nämligen ut att arkeologerna öppnat fel grav. Nå nä.
Ok, jag är en sucker för att dansa, och jag knarkar julkalendrar så här i adventtider men seriöst: den här få man inte missa!
Jag kan liksom inte bestämma mig för om de är genier eller har knarkat något annat än julkalendrar.
Ett av barnens största nöjen såhär i julklappstider är att kryssa för önskeklappar i leksakskataloger. Egentligen är det väl kanske inte så mycket kryssa som ringa in hela sidor.
Vilho önskar sig Munamies CD (WTF?) eller den största Ninjago Legon i affären (vilken som helst bara den är störst).
Tilda kan tänka sig vilken som av ungefär tre miljoner olika dockor. Utom Ken.
Och två stycken Zhuzhu Pets prinsesshamstrar med slott à 49 euro.
Tilda sjunger högt och glatt:
”Och ä du nälle tå kan du…. FÅÅÅÅÅ!
Men ä du tygge tå få du…. IIIIINT!”
Hit och dit och tillbaka igen 