Som de flesta andra med en bra pappa i familjen har vi firat Fars dag. Jag själv är väldigt förtjust i tårtor med grädde, marsipan och rosa fluff. Ju fler rosor, små sirliga fjärilar och krimskrams dess bättre. Min man är mer en såndär jag-tycker-om-klassiska-former-med-syrliga-smak sorts person. Jag har aldrig i hela mitt liv bakat något som skulle kunna passa en sån person förr.
Men vad gör man inte för kärleken? Bottnen består av Digistive-kex, smör och kanel, det vita lagret är Philadelfiaost, ekologisk naturell yoghurt och grädde smaksatt med färskpressad citronsaft och det orange lagret är gelé gjord på färskpressad apelsinjuice och mandarinklyftor.
Till och med barnen tyckte om, vilket förstås inte hindrade dem från att baka egna tårtor…
Presenter blev det förstås också. Barnen hade gjort så fina kort och teckningar på dagis att de inte orkade vänta tills idag utan gav sina grejer redan i fredags. Av mig fick min älskade make några timmar framför spisen och kvalitetstid med barnen. Det är ju sånt man brukar säga att pappor idag inte har riktigt tillräckligt av.
Hit och dit och tillbaka igen 
Ska du göra ungarna till tårtbakare de med?
Jag gillar det där med att ge tid framför spisen och med barnen. Båda förstås helt roliga grejer men på något sätt skulle jag ändå känna mig lurad av den presenten. Det verkar förresten vara populärt i år, jag hörde igår också om en mamma som skulle ge pappan ensam tid med barnen hela Fars dag.