Etikettarkiv | Nej tack!

I så fall vill jag ha en bild på en kanelbulle.

En assistent till en riksdagsledamot här i Finland har på fullt allvar föreslagit att utlänningar, sexuella minoriteter och språkliga minoriteter ska bära speciella märken utanpå sina kläder. Jag tycker teoretiskt sett inte att man ska tysta ner diskussioner om svåra ämnen men. Va fan. Det här är så dumt att det inte ens förtjänar att diskuteras. Som en av dem som skulle tvingas bära ett märke för att markera att jag inte är en första klassens invånare blir jag rätt arg och tanken på att mina små barn skulle förses med en tydlig markering för att polisen lättare ska se vilka de är gör mig fullkomligt rasande.

Vi vet vad sådana märken leder till. Nu om någonsin är det dags att lära sig av historien.

Förenkling och fördumning

Ni vet hur vi ibland pratar om det där med förenklingar? Att förenklingar krävs för att förklara vår komplexa verklighet, men att långdragna förenklingar ger en skev bild.

Idag skickade en kompis en artikellänk där psykolog Tony Dunderfelt förklarar parförhållanden. Artikeln är förvisso tre år gammal, men innehållet är högaktuellt. Tony menar att människorna under årtusenden levt i traditionella parförhållanden där kvinnan inte hade en egen vilja. Detta är steg 1. I steg 2, som inträffade för ungefär hundra år sedan, fick kvinnan fullkomlig självständighet i förhållandet och mannen blev översnäll. Nu, i steg 3, ska mannen vara man, hård på det rätta sättet men samtidigt mjuk och öppen. Steg 3 möjliggörs för att basbehoven (mat och värme) är uppfyllda och det är tid för något nytt.

Tanken är intressant, men samtidigt (åtminstone i den formen den gavs i artikeln) så otroligt fördummande. Alla män och alla kvinnor vill inte ha samma sak, tänder inte på samma grejer, har inte samma behov. Det finns ingen universell logik som säger att en kvinna mår bättre när mannen sätter gränser och inga belägg för att parförhållandets kärnproblem är jämställdhet. Det är en himmelsvid skillnad mellan en man som står för vad han tycker (för det tror jag de flesta kvinnor vill ha på samma sätt som män vill ha kvinnor som står för vad de tycker) och en man som sätter gränser för kvinnan. Jag sätter mina egna jävla gränser, tack så mycket.

Och vad det gäller den historiska redogörelsen är den om möjligt ännu mer meningslöst fördummande än Pinkers uttalanden om medeltida barbarer. Ett ”traditionellt parförhållande” har ingenting med historiska realiteter att göra och det är helt grundläggande inom all historisk forskning att den dåtida familjen inte endast kretsade kring parförhållandet. Även om man diskuterar kärnfamilj versus utökad familj var det aldrig fråga om bara paret, om bara en man och en kvinna. Går vi till steg 2 och kvinnans så kallade självständighet i förhållandet under de senaste hundra åren finns det en ännu större brist. Det är först 1921 som en gift kvinna får en åldersreglerad myndighet och kan myndighetsförklaras när hon fyller 21. Om kvinnan inte är myndig är det väl ändå en god bit kvar till självständig? Lite senare under de där 100 åren då mannen varit översnäll och kvinnan helt självständig har vi hemmafrumodet, då damtidningarna fylldes av tips på hur kvinnan kunde underlätta sin makes arbetssamma vardag.

Självklart kommer parbildning idag att se annorlunda ut än vad den gjorde förr. Vi lever för första gången i en tid då kärlek (vad nu det är) får gå före ekonomisk planering, släktingarnas vilja och anrika efternamn. Dessutom är det första gången som det där valet vi gjorde när vi var rusiga av kärlek och sket i att ekonomin gick åt fanders, släktingarna grät och att kvinnans namn blev Ann Al inte måste vara för alltid. Vi har ett val att både ge oss in i och ta oss ut ur förhållanden i en aldrig tidigare skådad utsträckning. Det om något borde betyda att det behövs ett ännu större utbud av olika sorters män och olika sorters kvinnor, eftersom alla inte söker samma sak.

BH-storlek och självförtroende

En av de bästa grejerna med att vara sjuk är att ligga på soffan och titta på förmiddagsprogram. En av de värsta grejerna med att vara sjuk är att hjärnan exploderar om man inte hinner stänga av innan TV-shop börjar.

Idag var en sån där dag då TV-shop smög sig på. Så jag har fått lära mig att den nya BH-n Comfortisse skulle lösa alla mina problem och förmodligen också stävja hungersnöden på Afrikas horn och väcka mig med en kopp nybryggt kaffe varje morgon.

Först visar man ett långt set med kvinnor som inte är intelligenta nog att ta på sig en BH på vanligt sätt vilket gör att axelbanden åker ner, kuporna skär till tre extra boobs och att en blondin försöker bända vänsteraxeln ur led för att pilla på knäppet och som dessutom i likhet med alla moderna kvinnor har så mycket att tänka på att de omöjligt kan hålla sin BH-storlek i huvudet.

Räddningen är Comfortisse som genom att vara tillverkad med en teknik med komplicerat engelskt pseudovetenskapligt namn är så flexibel att du kan kliva i den, ha flera ovanpå varandra (wtf?) och bara behöver komma ihåg din tröjstorlek för det är numer samma som din BH-storlek. How handy is that?!

Därefter visar man hur glada kvinnorna blir när de får ha på sig Comfortisse. Alla kvinnor, inklusive värdinnorna, är storlek S. Men räds icke! Detta är något man tänkt på! Därför kallar man in Megan.

”I would call Megan a real woman, wouldn’t you?” kvittrar den ena värdinnan förtjust. Megan är säkert jätte-riktig och kanske hon är trevlig och ambitiös, vad vet jag, men bara för att Megan är storlek M och har snäppet större boobs än de andra representerar hon knappast den större massan kvinnor som har problem med sin självkänsla och vill bli av med sina dangliga struttuttar.

Riktigt osmakligt blir det när man ställer upp den riktiga kvinnan Megan, vänder henne för att visa vilken fantastiskt slät rygg hon har för att sedan rynka ögonbrynen (i den mån det går när de är fulla med botox) och påpeka att utan Comfortisse hade Megan sett ut så här. Och så visar man en bild, men inte på Megan i en vanlig BH, utan på ”Megan” 30 kilo tyngre intryckt i en 75A som sitter så helvetiskt illa att det ser ut som ett uppslag ur spanska inkvisitionens best seller ”30 tortyrmetoder att prova medan du dör”. Comfortisse gör inte bara Megan lycklig, den har också tydligen fått henne att tappa 30 kg, ändra hudfärg och bli 10 år yngre. Halleluja!

Säkert finns det många som beställer Comfortisse. En liten del av dem är kanske kvinnor som mycket väl kan ha en superelastisk kvasi-BH eftersom de är formade ungefär som värdinnorna. Somliga kanske rentav känner sig lättade av att inte behöva komma ihåg sin BH-storlek.

Men jag tror att de flesta som beställer Comfortisse är kvinnor som mår dåligt, som känner att de inte duger och som just lyssnat på två upp-piffade donnor i storlek S förklara att Gudrun, 48 år och storlek XL, bara behöver skaffa sig en Comfortisse för att genomgå samma förändring som Megan och bli lika lycklig. Jag har inget principiellt emot att man försöker köpa sig lycka (jag har ett par röda Tamaris stövletter så jag vet att det går) men jag avskyr när reklammakare trycker ner huvudsakligen kvinnors självförtroende för att sedan bygga upp det runt en påstått oumbärlig produkt. Och jag hoppas att kvinnor idag är intelligenta nog att inte låta liknande reklam påverka dem.

Det hade man kunnat lista ut

Så jag står och spacklar i lekrummet med förhoppningen att kunna sätta upp tapeterna i morgon. Tilda kommer ner, tittar på mig, gurglar, och spyr ett spackeltråg fullt med kvällsmat på retur.

Och hela golvet. Fullt.

Och de nya tapeterna. Numer mönstrade i art kräko. Très chic.

Lite vårkänsla

En kär vän som liksom jag själv flyttat från Sverige – där solen säkert skiner just nu – förtvivlar i den sjuttitolfte snöstormen på några veckor. Men du, det blir bättre, kanske inte så bra som i Sverige, men åtminstone mindre snö. Sedan. I juni nån gång.

Tills dess.

Det här är till dig!

Historiker och kunganamn

I SvD kan man läsa att historikern Herman Lindqvist är negativ till namnet Estelle som prinsessnamn. Varför man väljer att påpeka att Herman Lindqvist är historiker (vilket han inte är) och sedan kontrastera hans uttalande mot Dick Harrissons är för mig en gåta. Även om kungliga namn brukar ha en betydligt starkare historisk förankring än namnet Estelle är det knappast något historiker är skolade till att ha en åsikt om och det ger verkligen inte journalisten Herman Lindqvist någon gudagiven rätt att flippa.

Är det något som nyblivna föräldrar inte behöver så är det skuldbeläggning. Så med all respekt; har man inget trevligt att säga kan man hålla käft!

Aftonbladet kan man om man vill lyssna på journalist Lindqvist ge Republikanska föreningen fler medlemmar.

DN noterar också reaktionerna.