Etikettarkiv | Hemma-hos-oss

En tur runt vårat hus (eller kanske snarare trädgård)

Ibland känns det som om jag skryter när jag lägger ut bilder på vårt hem. Jag är nämligen så oförskämt superdupernöjd med att bo här. Ja, och egentligen är så det ju på många sätt ett ruckel, det är bara det att liksom är vårt ruckel och att jag aldrig har älskat ett ruckel så mycket i hela mitt liv. Om ni förstår. Dessutom tänkte jag att det säkert skulle bli trist att titta på bilder hela tiden, men så besökte jag Tant Ninettes fantastiska blogg och insåg hur mycket jag njöt av att se hennes bilder och tänkte att jag bara helt enkelt skulle lägga upp dagens skörd. Så. Kidsen är med sin pappa ute på ön och jag sitter hemma själv och jobbar i salen. Salen går inte att fotografera för det är för ljust ute och för mörkt inne (har knappt några lampor här, bara en temporär).

IMG_3584Jobba, jobba, johobah!

IMG_3586Altanen.

IMG_3589Utanför dörren. Dahlior. Storfavorit. Svulstiga och vräkiga men skäms inte för det.

IMG_3593Krolliljor. En av många favoriter.IMG_3594 IMG_3596Vårt hus så som det ser ut just nu. Ibland när jag tittar på det tycker jag att det ser rätt skabbigt ut och att vi inte har kommit någon vart med renoveringarna, men den undre bilden är från förra året.

https://charlottehitochdit.files.wordpress.com/2014/07/img_1166-20140729.jpg?w=714

Nog går det ju framåt.

IMG_3580På gården står en pool. I den finns en gräsklippare i plast och en katt.

IMG_3597Även renoveringen av lillstugan går framåt. Nedan en bild från förra året.

IMG_1641-20141019

IMG_3599På lidrets gamla slitna vägg har Tilda gått crazy med sina kritor.

Som nästan alltid går jag sedan ner till hönsen. Kycklingarna som kläcktes i våras är redan stora. Av de två som Pipis och Lilla Grå ruvade på var det, som ni vet, bara en som klarade sig. Vi kallar den för Lucky efter en smärre incident. En kväll höll hönsen nämligen en helt ny nivå på sitt kränkta kackel, så till den grad att både jag och maken reagerade. När maken gick ut för att se vad som hänt var Pipis och Lilla Grå i upplösningstillstånd (och det krävs egentligen inte mycket för att komma dit, i går var allt som krävdes en varmluftsballong hundratals meter ovanför) och när han kommer runt hörnet möter han en lätt nervös Rasputin med munnen full av fluffig kyckling. Efter en vild jakt lyckades så maken bända tillbaka kycklingen ur munnen på Rasputin, som synnerligen förnärmad gav sig av. Det visade sig att Lucky var liten nog att helt enkelt knata rakt igenom nätet runt hönsgården och att Rasputin förmodligen varit opportunist snarare än jägare. Hur som helst. Lucky klarade sig med blotta förskräckelsen och fick sedan inte gå ut ur hönshuset på över en vecka. Sedan igår får hen dock komma ut tillsammans med sina mammor, och det njuter de av alla tre.

IMG_3662 IMG_3655 IMG_3650 IMG_3627 IMG_3668 IMG_3612 IMG_3641IMG_3670Den här stigen leder från hönshuset bort mot snickarboden (till vänster) och ladugården. Pinnarna till höger ska i något skede bli en större hönsgård.

IMG_3688På väg upp mot storhuset igen växer buskage av borstnejlikor som jag har sått.

IMG_3689När jag köper penséer (vilket jag gör i kopiösa mängder på våren), brukar jag peta ner dem i rabatten när de ser ledsna ut i krukan. En del sorter är perenner och tar sig som tusan. De här är från förra året. Tistlarna ska jag rensa bort en dag. Sedan.

IMG_3690På väg mot baksidan.

IMG_3691Växthuset i dag. Kommer ni ihåg hur det såg ut?IMG_3693Växthuset är fult som stryk och halvt sönderfallet, men det fyller ändå sin funktion. Slanggurka, gott folk.IMG_3694Här har en katt klättrat upp på växthusets vägg. Inte direkt en av de där sakerna som gör det i bättre skick.IMG_3695Förra året samlade jag pumpafrön från flera olika pumpor i den banala tron att jag skulle minnas vilken sort som var vilken. Haha. Sått har jag i alla fall.IMG_3704På växthusets större sida kommer tomater, om än inte i riktigt samma mängd som förra året. Här står också solhatt i krukor och väntar på att bli utplanterade i rabatten.IMG_3707Innanför dörren har jag planterat luktärt. Det var ett genidrag för nu hänger doften av luktärt med när man går in eller ut.

IMG_3700Salladen växer som ogräs. Spenaten är högre än Paris Hilton en fredagskväll.IMG_3703Och äntligen börjar våra egna jordgubbar komma.

Det första årets förändringar i bilder

Ibland, när man så att säga sitter mitt uppe i det, känns det inte riktigt som att det händer något. Som om renoveringarna inte går framåt. Så är det förstås inte egentligen. Tiden då jag stod och diskade ute i isvatten är förbi och köket är ett hyggligt fungerande normalt barnfamiljskaos med varmvatten och diskmaskin. Duschen i spånskiveskåpet med de rosa, falnande tapeterna är sedan flera veckor tillbaka förvandlat till ett ursnyggt badrum med bubbelbad och tvättmaskin.

För några dagar sedan fick vi färdigt taket och då slogs jag av hur fantastiskt snygg gården faktiskt är. Visst, den är fortfarande fylld med byggbråte och trädgården behöver mer kärlek men det är petitesser i sammanhanget.

Det är för övrigt samma firma, Östra Skärgårdens Stugservice från södra Sibbo, som gjort både vårt badrum och taken och som också hela tiden funnits där och givit mig tips på hur man ska tapetsera, vilka färger som bör användas, vilka material som är lämpliga, i vilken ordning det är ekonomiskt smartast att göra saker och så vidare och så vidare. De har gett rimliga kostnadskalkyler, jobbat som knarkande gnuer och hela tiden varit mer fokuserade på att göra ett grymt bra jobb än att försöka dra så mycket pengar som möjligt ur oss (det blev rätt mycket pengar ändå. kan jag meddela). För varje moment har vi alldeles öppet kunnat diskutera med dem hur mycket pengar som finns tillgängligt och sedan tipsar de om vad vi själva kan göra för att spara in. Till exempel är den enda anledningen till att det ligger byggskräp i vår trädgård att vi har sagt att vi ska städa undan det själva. Och det är alltid lite känsligt att diskutera pengar, men samtidigt är det så oerhört viktigt att kunna göra det. Att ha folk man verkligen kan lite på som hjälper en är mycket värt. Typerna på Östra Skärgården har, kort sagt, varit helt oumbärliga.

Det om det. Här kommer bilder.

IMG_7514Det här var efter att vi hade klippt gräset. Shit you not.IMG_1614-20141019Nu.IMG_7493-20141019Gräsklippning på gång. Lillstugan stank fortfarande som en dynghög på grund av ruttna plastmattor och torkade vattenlås.IMG_1641-20141019Nu. Ingen stank.IMG_1616-20141019 IMG_7548Fotograferat från baksidan på den tiden baksidan bestod nästan uteslutande av rabarber och överväxta äppelträd.IMG_1591-20141019Baksidan nu.IMG_1598-20141019Övervåningen på gaveln, med de ursprungliga fönstren.

IMG_7369Köksfönstret långt bortifrån innan gräsklippning.

IMG_1638-20141019Köksfönstret nu.IMG_1605-20141019Lillstugans gavel nu.IMG_7520-20141019Mot garaget och lidret för ett år sedan.IMG_1635-20141019Mot garaget och lidret nu. IMG_7321-20141019Suddig bild av bastustugan för ett år sedan.

IMG_1622-20141019Bastustugan nu. Inte färdigmålad, men påbörjad.IMG_1621-20141019Ladan behöver fortfarande lite… eh… fix.IMG_1584-20141019 En av de saker som inte förändras är att jag nästan alltid har en katt som vrider sig om benen. Katten på bilden är dock ny och fanns inte för ett år sedan.

Hemmastadd

Den lilla hemlösa kattungen har sin favoritplats på en låda under mitt skrivbord. Där har hon prima utsikt över vad som händer. Hon börjar bli riktigt kaxig nu faktiskt. Spankulerar runt med svansen rakt upp, dödar mattor och pappersbitar och mjauar förolämpat om hon inte får komma med till något rum. Om några dagar flyttar hon till ett alldeles riktigt, eget hem. Det är nog hög tid.

IMG_1536-20141013IMG_1558-20141013Oktoberkatt.

IMG_1560-20141013IMG_1563-20141013Någon är lite väl hemmastadd…

Samtidigt hemma hos oss

Här ligger jag i sängen under en katt och tittar på brittiska deckare. Undrar varför alla fruntimmer prompt måste skrika så trumhinnorna krackelerar när de upptäcker den mördade och bestämmer högtidligt att jag när jag blir stor ska ha en oljemålning av mig själv ovanför mitt skrivbord. Snacka selfie.

20140203-225641.jpg

Samtidigt hemma hos oss

Barnen och jag gick på upptäcktsfärd på gården. Bredvid den skraltiga ladan står ett vagnslider som förmodligen var skraltigt redan för typ 50 år sedan och numer är vad som bara kan betecknas ruin. Bland bråten finns allsköns gamla mjölkkannor, burkar, cyklar och grunkor. Och resterna av vad som en gång i tiden förmodligen varit en prima släde. Jag behöver en arkeologutbildning. Och en traktor.

20131230-163846.jpg

20131230-163902.jpg

20131230-163910.jpg

Samtidigt hemma hos oss

Jag och kidsen dricker afternoon tea, komplett med shortbread och lillfingerextravagance. Passade på att lära barnen att med jämna mellanrum utbrista ett ”rather”. Wawaa, tjoar de glatt och sörplar Royal Blend från Fortnum and Mason som förstklassiga små britter.

20130902-153941.jpg

20130902-153930.jpg

Det här är vårt nya hus!

Från och med i dag är vi officiellt de nya ägarna av Pellas gård. Mangårdsbyggnaden byggdes 1910. En del av ekonomibyggnaderna är ännu äldre och flyttade till den nuvarande platsen, medan andra är nyare.  Gården är 2 hektar och till den hör bland annat en lillstuga, en bastustuga med en brödugn, snickarbod, lider och garage. Vi har mer vinbär och rabarber än vad vi kommer att varken kunna äta eller ta tillvara på, så om någon känner sig manad att komma ut och plocka så är det bara höra av sig! Har vi fått ut kaffebryggaren kan jag bjuda på en kopp också…IMG_7514 IMG_7534 IMG_7548

Så snart vi har lyckats sälja vårt gamla hus (och det är lite kul att det ”gamla” huset är 80 år yngre än det nya, men ni fattar), planerar vi att lägga nytt tak på Pellas, och duschrummet behöver också renoveras. De två sakerna står överst på listan av stora kostsamma projekt just nu. Tills dess fixar vi sådant vi kan. Flyttar lite möbler. Sliter upp lite plastmattor för att kolla vad som finns under (mer om detta en annan gång) och pimpar verandan. Så här såg verandan ut när vi tog över. Om ett par dagar ska jag återkomma med förändringen. Tills dess är det bara jobbajobbajobba…

IMG_7480