Godsaker · Vardagslivet

Halloweenhelg, en pumpapaj och en spindelfylld tårta

Egentligen är jag emot Halloween. Men jag är inte bättre än att allt principiellt motstånd smälter när det vankas festanledning. Särskilt om det också innebär att man får göra sattyg. Exempelvis tog jag chansen att baka en tårta fylld med spindlar. Det är en väldigt enkel tårta med chokladbotten, fylld med sylt, banan, grädde och spindlar, samt täckt med orangefärgad grädde. Ovanpå ringlade jag ett spindelnät av smält choklad. Riktigt vem som var mest uppspelt över att det stack ut spindelben när man skar tårtan, jag eller barnen, låter jag vara osagt. IMG_7988 IMG_7990

Här är tårtan ännu inte täckt. Jag skrockar som ondingarna gör i gamla Disneyfilmer.

IMG_7997IMG_8022Och så hade vi tant Annika och hennes familj på besök, som alltid den här helgen. För första året var också min underbara lilla guddotter med (hon har inte varit med tidigare för att hon inte var född, inte av ideologiska skäl). Hon var utklädd till Spider Pig och jag till häxkatt.

IMG_8000

Vi hade kommit överens om att vi skulle se läskiga ut på bilden och så bah körde hon sin söta ”I swear I don’t know this sick bitch”-look istället. IMG_8011

Som sig bör dinerade vi i salen.IMG_8037Pumpapaj. Halleluja.

I princip följde jag receptet på pumpapaj från Söta saker. Pajbotten lyckades inte alls enligt receptet, men det behöver ju inte bero på en felaktighet i receptet utan kan lika gärna ha att göra med 1) att vårt mjöl är väldigt grovt, 2) jag gjorde amatörfelet att använda rumsvarmt istället för kylskåpskallt smör eller 3) jag är helt jävla handikappad när det kommer till att följa recept och göra exakta mätningar. Istället för att koka pumpan mjuk rostade jag den snabbt i ugnen på låg värme. Istället för att klicka på länken om vad ”pepparkakskryddor” innebär tog jag 2 tsk kanel, nästan en hel tsk ingefära, 1/2 tsk malen nejlika och 1/2 mald muskot. Till pajen serverade jag grädde, men några sockerkokta lingon hade säkert varit toppen. Till och med barnen (alla utom tant Annika) tyckte om pajen, så den blev väldigt lyckad!

Vardagslivet

Så blir jag inte årets mamma i år heller

I dag skulle jag komma till Vilhos skola för att han skulle på hälsogranskning. För det första var jag 10 fashionabla minuter sen. Dessa 10 minuter förlorade jag när jag insåg att jag måste duscha innan jag går ut. När jag kom ut till bilen (med hårborsten i väskan och den välgenomtänkta planen att jag skulle borsta håret medan jag körde till skolan) och såg mig i backspegeln var det inte en trevlig syn. Sminket som jag inte tagit bort i går kväll hade bara till hälften runnit av i duschen. Den fantastiskt bra eyelinern jag har (sitter som berget!) hade så smått börjat lösas upp och låg i prickar (som också satt som berget) runt ögonen. Mascaran hade runnit ner och kantade påsarna under ögonen.

Eftersom jag redan var sen var det bara hoppa in i bilen och försöka tänka att skolsyster säkert frågar alla föräldrar om de har drogproblem och inte bara de som är sena till hälsogranskningarna och ser ut som Courtney Love en söndagsmorgon. Så kom jag på den lysande idén att jag skulle veva ner rutan och ta regnvatten från utsidan av bilen och tvätta rent ansiktet med. Medan jag körde. Det hade säkert fungerat bättre om bilen varit ren, vilket den efter några månader på höstiga lantvägar om sanningen ska fram kanske inte riktigt var. Därefter försökte jag skrubba bort leran och sminket med mitt blöta hår. Det gick inte heller jättebra. Så jag borstade håret och försökte de sista hundra metrarna till skolan frenetiskt skrapa bort smink och smuts. De ställen som därefter inte var sminkprickiga var rödrandiga. På något vis kändes det jävligt zen.

Och sedan fastnade tuggummit som skulle dölja att jag inte hade borstat tänderna på min torra underläpp när jag skulle presentera mig för skolsyster. Tur att allt var som det skulle med mitt begåvade vackra barn. Jag hade nog inte fått många poäng.

Vardagslivet

Mörkt

Det blir mörkt på landet. Riktigt, riktigt mörkt. När man kör in på vår gårdsplan lyser strålkastarna upp den över hundra år gamla ladan. Det ser inte alldeles gästvänligt ut.

20131031-234904.jpg
Å andra sidan ser vårt hus desto trevligare ut, inbäddat i mörker.
20131031-235011.jpg

Historikerns historier · Vardagslivet

Oops I did it again.

Kommer ni ihåg den där gången jag lämnade in en ansökan till ett doktorandprogram som i princip var för jurister och sedan inte undertecknade min ansökan? Som om underteckningar av dokument inte har så stor betydelse inom juridiken.

Nu har Helsingfors universitet lediganslagit betalda doktorandplatser så jag sökte förstås, den här gången till doktorandprogrammet för historia och kulturarv. Och så fyller jag i mitt eget födelsedatum fel. För det där med årtal är inte så viktigt när man studerar historia.

”Hej!

Ge era pengar till mig för jag ansvarsfull, noggrann och född i farstun ett datum jag själv hittade på.

Tack på förhand!

Med vänlig hälsning

Den sifferblinda historikern.”

20131030-121805.jpg

Kuriosa: Jag gjorde bara mig själv en knapp månad äldre. Inte några hundra år som jag först höll på att göra. Och månader liksom. Vem hinner räkna dem ändå?

Vardagslivet

Trött; ett inlägg om vad jag älskar med kattungar

Det är mycket jag älskar med kattungar. Deras blotta existens till exempel. Och så det här att de verkligen helhjärtat kastar sig in i saker, fullkomligt utan respekt för sina egna gränser. Som Noppa. Hon kröp upp i min famn och började busa med min hand. Och så somnade hon, mitt i gnagandet på mitt finger. Bara så där.

20131020-221703.jpg

20131020-221714.jpg