Kategori: Vardagslivet

Vardagslivet

Passa på!

Charlotte4 kommentarer

I går snyltade jag på min förra arbetsplats julfest, lite för att julfesten här hemma på mitt eget kontor tenderar till att kretsa kring saker som luktar död fisk och vem som kan bli räddast för ett par strumpor eftersom det bara är jag och tre katter på det här kontoret, men mest för att mina förra arbetskamrater är de mest storslagna festprissar jag någonsin mött.

Det är väl kanske inte helt kronologiskt korrekt att säga att det blev sent, men vi kan säga så här, att jag hann med ungefär en timmes power nap innan det var dags att gå på dotterns julfest på dagis. Det muttrades något om att somliga har riktiga jobb när jag uttryckte en viss förvåning över att det fanns så många som faktiskt var vakna då när dagisjulfesten började. Själv är jag rätt glad över mitt jobb just nu, så här fem minuter innan jag kommer att somna för att vakna upp och ha tangentavtryck i pannan.

Och så ska jag berätta om den enda smarta tanken som kommer att formas i min hjärna i dag, nämligen den om hur man blir färdig i tid till julfester som hålls okristligt tidigt på morgonen: man låter bli att sminka av sig. Vanliga lösögonfransar i styckförpackning och MaxFactors Lip Tint (som jag förövrigt älskar) håller prima! Resten av ansiktet – not so much.

20121213-102333.jpg

Vardagslivet

Grusade salladsdrömmar

Charlotte7 kommentarer

Så det står på paketet att man ska skölja salladen och det gjorde jag. Ändå är den oätlig. Inte så att den har ett par trilskande sandkorn kvar på sig, ni vet så där så det knastrar hemtrevligt när man tuggar. Nej då. Den har fanimig lerklumpar av den storleken att jag börjar misstänka att den här salladen inte blivit plockad utan uppgrävd, och att det finns stora potential att plantera en fikus i min tallrik.

Då är det väl ok om man äter tårta istället, va? Om man liksom tänker sallad medan man gör det.

Vardagslivet

På baletten

Charlotte2 kommentarer

I helgen var vi på balett med barnen, och såg Snödrottningen. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva upplevelsen, men ni har säkert sett Pretty Woman, eller hur? Minns ni scenen när Richard Gere tar med Julia Roberts på opera och hon sitter där och snyftar och allt är vackert och romantiskt? Ungefär så var det. Att sitta i den där salen tillsammans med sin familj och få förmånen att i flera timmar njuta av något så oerhört vackert och välspelat var rent magiskt. Vid det första ordentliga dansnumret satt jag redan och torkade ögonen.

Och Snödrottningen är just så bra som alla säger. Den är lång (över två timmar), men blir aldrig tråkig, den är gnistrande vacker, musiken är ljuvlig, alla dansare var otroligt välkoordinerade och duktiga – den som tränat de ungarna att gå på rad skulle gärna kunna få dela med sig av hur man gör. Storyn förs framåt av en berättare som talar tillräckligt långsamt och tydligt för att barn ska kunna hänga med, utan att det blir barnsligt. Baletten rekommenderas från 6 år, och det tror jag är en ganska vettig rekommendation. Tilda, 4 år, var lite väl ung och när de första vargarna dansade upp på scenen konstaterade hon att ”näe, det här är för skrämmande”. Med förklaringar från mig och en famn att sitta i gick det dock bra för henne också.

Jag skulle verkligen vilja rekommendera alla att våga ta med barnen på opera och balett och teater, så att barnen får se hur det är när riktiga levande människor där och då berättar en saga, utan filter. Hur dans, musik, röster och kroppar kan användas till att skapa någonting större – skapa en berättelse – och hur man som publik får vara en del av det. För som den lilla flickan på raden bakom oss uttryckte det när ridån gick ner: ”Det här är den bästa film jag någonsin sett!”

20121211-113355.jpg

 

Kuriosa: På listan över vad som är sexigt hos män skulle jag vilja lägga till ”klär ut sig till vättarnas härskare och dansar balett som en gud”.

 

Vardagslivet

Ännu om Bloggalan

Charlotte8 kommentarer

Jag inser att rapporten från Bloggalan var ytterst bristfällig. Och vi kan väl säga som så, att det märks att jag är nykomling. I ett underbart dekorerat rum fullt med vackra människor i fantasifulla masker är den enda bild jag lyckas få av sällskapet den här:20121210-220039.jpg

Och en som gått långt över gränsen för vad som är trendigt snett tagen innan vi åkte. 20121210-220025.jpg

För det verkar som att alla riktiga bloggare har lyckats ta snygga bilder på inte bara sig själva, utan också alla sina vänner, vinnarna, dekorationerna och tilltuggen. Eller så är de ihop med någon som gör det. Jag menar, Malenami som vann Årets Blogg, har bilder av sina skor som är betydligt bättre komponerade än något jag lyckades plåta på hela kvällen.

Men jag måste erkänna att det var en underbar upplevelse att stega in på damtoaletten. Området framför spegeln var belamrat på ganska exakt det sätt man hade kunnat förvänta sig när man har samlat gräddan av glada bloggare på en och samma tillställning. Men inte ens en bild via toalettspegeln lyckades jag åstadkomma. Snacka amatör.

I Hufvudstadsbladet var det dock en finfin bild med en text som berättar att jag ”vid sidan av bloggandet” är doktorand.100

I Hufvudstadsbladet var det också en bild på den här killen, men jag minns inte att jag såg honom på galan trots rapporter om att han skakat hand med alla.20121210-220146.jpg

Min man framförde kritik mot mitt tacktal. Han menade att han visst inte brukade säga ”gender shit” utan att jag var nedvärderande och ”patronizing”. Jag kontrade med att han inte är så lite patetisk som klagar på hur han omnämns i ett tacktal och att han visst säger ”gender shit”. Typ hela tiden. Maken menade att jag överdrev och att termen han brukar använda de facto är ”gender stuff” och att han bara sagt ”shit” ett par gånger. Härmed vill jag därför framföra en offentlig ursäkt för att jag i mitt tacktal kan ha låtit som att jag inte tillräckligt uppskattar min mans stöd för mitt ”gender stuff”, trots att jag förstås skulle falla ihop i en liten hjälplös hög utan det.

Bakom varje framgångsrik kvinna står en maskerad man.

(Bild lånad av Älvan i trollandet)

Historikerns historier · Vardagslivet

Korka upp skumpan!

Charlotte15 kommentarer

Nästa resultat från stipendiesökningarna har inkommit och det blev mer pengar än vad jag i ärlighetens namn någonsin hoppats på att få. Faktum är att det med råge är det största stipendium jag någonsin sett SLS dela ut, och om någon hört om något större är det bara vara tyst – i dag pissar ingen på min parad.

Så hörrni, korka upp skumpan, sparka av er skorna, dansa på borden! Min forskning (läs: blogg) får fortsatt finansiering!!

Nyhetsplock · Vardagslivet

Tid

Charlotte4 kommentarer

På Bloggalan fick Pupulandia (som vann Årets Finska Blogg) frågan hur mycket tid hon egentligen lägger ner på de fotokollage hon har på sin blogg. Hon fnittrade förtjust och medgav att det var rätt mycket tid. Typ en halv dag. Och jag riktigt ser det framför mig, hur folk (inte folk på galan dock, vi var väl alla i samma båt) drar efter andan av fasa och fördömelse och sedan skakar på huvudet åt hur dagens unga kvinnor kan kasta bort en halv dag på att göra så ytterligt meningslösa saker som fotokollage till en blogg.

Men hon har ägnat tid, och dessutom mycket tid, till att göra något hon tycker om. Något hon vill göra. Något som gör henne lycklig och som dessutom bevisligen gör tusentals andra människor lyckliga. Jag kan inte se att det skulle finnas något mer meningsfullt att göra med sin tid än just det.

Nyhetsplock · Vardagslivet

Julkalender och spiritism

Charlotte7 kommentarer

Årets julkalender, Mysteriet på Greveholm, har blivit anmäld för ockultism, och det har varnats för att barnen indoktrineras med spiritism eftersom serien innehåller både spöken och ungdomar som ägnar sig åt anden i glaset.

Hur kan man anmäla en julkalender för att innehålla övernaturliga inslag när hela vitsen med en julkalender är att räkna ner dagarna till årsdagen för när en jungfru i enlighet med vad en ängel berättat födde Guds son och som i dag främst hyllas av barn som dagen då en överviktig man med långt skägg och flygande renar kommer ner genom skorstenen med paket?

Vardagslivet

Stoppa korv

CharlotteLämna en kommentar

Eftersom både jag och min högt vördade make älskar att laga mat brukar det bli en hel del sådant inför jul. Till exempel gör maken julkorven helt från början. Eller alltså. Vi har inga grisar, vi hade inte ens grisar innan korvtillverkningen började, men vi gör korv nästan helt från början.

Barnen älskar att hjälpa till och i år har de båda två blivit stora nog för att faktiskt vara till hjälp. Vilho stoppade så många korvar och vevade köttkvarnen så frenetiskt att han vid läggdags kom och förklarade att om hans armar var människor så hade den här armen (den som inte vevat) frågat den här armen (den som vevade) hur i hela friden den orkat. Katterna väntade tålmodigt runt bordet. Själv är jag mer för att baka vackra grejer och lite mindre för att med våld slaska i malna djur i en gristarm. Men det är ju så olika det där.

korv

Resterna av korvstoppningsverkstaden förpassades till en soppåse som ställdes utanför dörren i väntan på att någon (läs: maken) skulle orka bära den hela vägen bort till sophuset på andra sidan parkeringen. Med tanke på våra egna tre katter och resten av grannskapets diton var det, så här i efterhand, kanske inte en helt välgenomtänkt idé, även om katterna inte verkar ha misstyckt alls. Exakt hur grannarna kommer att reagera på att det numer hänger en bit gristarm i deras buske på andra sidan staketet återstår att se. Lite glitter på det där och det slår de helvetes blinkande färggranna ljusen grannarna på andra sidan har i alla fall.