Busy bee

Det är sista veckan innan alla stipendieansökningar måste vara inne, och fruktansvärt bråda tider. Jag hade försökt hålla september fritt från annat så att jag skulle kunna koncentrera mig på ansökningar och forskningsplaner (för övrigt ett ämne vi måste återkomma till…) men det visade sig att jag tydligen bokat varenda annan grej jag ska göra den här hösten till just september.

Inte minst har undervisningen på universitetet dragit igång och ett nytt gäng studenter ska guidas genom medeltidens förunderliga värld. Det är, om jag ska vara ärlig, bland det roligaste jag vet. Även om undervisningen förstås tar tid och kraft från ansökningarna, och deadline kommer närmare med stormsteg, så ger det ändå så otroligt mycket att få träffa dessa typer. Kanske är det bara är jag som är hög på buzzen av att ha avhandlingen godkänd, men det verkar vara en alldeles osedvanligt bra grupp dessutom.

I dag talade vi bland annat om hur man räknar tid – ett ämne jag tycker är galet spännande. Innan man hade klockor och kalendrar och telefoner eller ens möjligheter att skriva brev, hur i hela friden stämde man möten då? Jag vet inte, det är bara en sån där grej jag tänker på. Ja, och så talade vi om att årtal är en sån där grej vi tenderar till att ta för givet. Alltså, att det är ett visst år just nu är att betrakta som fakta och så är det bara. Fast årtalen är ju eurocentriska så det sjunger om det, och utgår helt ifrån den västerländska kristna tideräkningen. Ibland tror jag att det är en arbetsskada hur spännande jag tycker sånt är.