Missräkning

Egentligen var inte det största problemet att jag kanske räknade fel på ”fem frön” utan på ”i varje kruka”. Inte för att jag varit lite stressad eller så.

För det är en hel sabla massa saker som måste klaffa nu och som kommer att få betydligt större konsekvenser än en full och en tom kruka om jag gör fel. Avhandlingen är inlämnad för en första granskning från universitetets sida. Helt säkert kommer jag att få göra en massa rättningar och ändringar, men det finns också en liten risk att handledarna och professorn konstaterar att det är så mycket rättningar som behövs att jag helt sonika inte kommer att hinna.

För nästa steg är att lämna in avhandlingen för förhandsgranskning och det måste göras innan fakultetens möte i slutet av maj. Hinner jag inte klart tills dess är nästa chans ett möte i september. Efter att avhandlingen är inlämnad till förhandsgranskning har förhandsgranskarna två månader på sig att ge sina utlåtanden (vilka kan fälla hela avhandlingen men i vilket fall som helst innebär mer rättningar och omskrivningar) och sedan sätts ett datum för disputation då jag offentligt ska försvara min avhandling gentemot en opponent. För att ha en chans att få ett datum på den här sidan årskiftet måste den gå till förhandsgranskning i maj.

Samtidigt maler det juridiska maskineriet kring skilsmässan på och vi har snart ett första möte med en boskiftesman (som ska hjälpa oss att dela upp våra egendomar). Förutom att alla mina besparingar och i förlängningen chanser att någonsin köpa ett eget hus ligger i vågskålen handlar det förstås om vad 10 års äktenskap är värt. Det tar, i ärlighetens namn, nästan mest av min energi just nu.