Det är säkert bäst att ni får höra det från mig, istället för på omvägar.
Alltså.
Jag är inte ensam. Inte alls, faktiskt. Jag har träffat någon, fast jag aldrig hade trott att jag skulle träffa någon kunde finna det i sig att älska den här trötta, trasiga tvåbarnsmorsan.
Är det allvar?
Det är på liv och död. Ett liv som jag måste och som jag vill leva, här och nu och genom att ta dra ur varenda sekund av lycka ur det eftersom man aldrig vet hur länge det varar.
Detaljer får ni så småningom. Tills vidare en bild från vår kvällspromenad med hunden.
Hit och dit och tillbaka igen 
Grattis och lycka till!
Oh så underbart. Håll fast i kärleken. Det finns inget större. Den övervinner allt. Kramar
Vi har, såvitt jag vet och tror, bara ett liv. Då är det väl klokt att verkligen leva det. 🙂
Å vad fint.
Trevligt att höra. Grattis och lycka till!
Det här med att du har varit tyst ett tag känns plötsligt så mycket bättre…
Vad glad jag blir för din skull! Ta hand om varandra!
ÅÅÅ så ljuvligt. Väldigt glad. Tack. ❤
Sidu, grattis och lycka till 🙂
High five! 😀
Oj, han ser ju ut som värst hunken ur en svensk tjejtidning! (Du kanske skall ta ner bilden om du ännu vill hålla honom för dig själv. Det finns skrämmande mycket information i lågdager.)
Han är så SATANS SNYGG kan jag meddela! En hunk ur vilka mått mätt som helst!