Så i fredags kom jag hem från jobbet, trött som slakt. Tänkte att en långpromenad med hunden säkert skulle vara vad alla behövde. Gick in, knäppte på henne kopplet, gick ut, märkte att det regnade, gick tillbaka in och tog ett paraply och tänkte att jag minsann inte skräms av några droppar.
Vi hann kanske 100 meter, mot hundparken, innan himlarna öppnade sig och regnet vräkte ner. Men jag är ju fan inte gjord av socker så JAG LÅTER MINSANN INTE ENS MÅNGA DROPPAR SKRÄMMA MIG. Sätter handen på porten till hundparken då det liksom flyter ett muller över himlen och så ZAAP rakt ner i elledningen kanske fem meter i från mig.
Blossa håller förstås på att skita ner sig och kryper nästan ur selen. Jag sätter mig bredvid henne, klappar henne och berättar lugnande att det inte är något farligt. Och vi ska ut på promenad för JAG ÄR MINSANN INTE RÄDD FÖR ÅSKA HELLER så det är inga problem det här.
Och då BZAAP rakt ner i hundparkens stängsel precis där jag stått med min hand på porten glada 20 sekunder tidigare.
Så vi sitter tillsammans under trädet för under ett träd måste ändå vara bättre än att försöka springa över det öppna fältet för att komma hem. Tredje gången gillt och allt det där ni vet. Och när åskan dragit vidare kutar vi hem för allt vad tygen håller och så leker vi i vardagsrummet i stället.
Hit och dit och tillbaka igen 
Oj!!!! Fy så hemskt! Tur att det gick bra.
Det var rätt sjukt att sitta där under träden med sin hund och bah ”holy fuck”. Vi är fast.
Ja det förstår jag. Huga!
Oookej, nästa gång det är åska så ska du kanske inte peta på metallstängsel… Bra att det gick bra!