I dag har jag av någon outgrundlig anledning stött på osedvanligt många diskussioner i vilka det konstateras att man kan förklara snedfördelningar mellan män och kvinnor ungefär när som helst med att kvinnor genom århundradena har hållits i hemmet. Det är förvisso sant att kvinnor hölls i hemmet, men NEWSFLASH: det gjorde män också.
Fram till minst 1800-talets slut och industrialiseringen fanns det ingen större skillnad på vad vi i dag ser som privat sfär och offentlig sfär. Män vaknade inte på morgonen, kysste sin hustru på pannan efter att han intagit sin frukost, tog sin hatt från hatthyllan och gick till jobbet.
Allting flöt samman i hushållet. Hushållet var arbetsplats för alla.
I USA i början av 1900-talet var kanske så mycket som 40% av arbetarna kvinnor och de flesta från samhällets lägre stratan och icke-vita. Även efter att arbetet flyttade ut ur hushållet var kvinnor arbetare. Kvinnor började på riktigt, utbrett och allmänt, hållas i hemmen medan mannen gick på jobb först i mitten av 1900-talet – det vill säga nästan ett halvt sekel efter emancipationen.
Den historiska basen för devisen att kvinnor hölls hemma och män var ute i den stora världen och gjorde Viktiga Saker och män därför traditionellt mer lämpade att någonting alls är mycket grund. En indelning i privat versus offentlig duger således inte som förklaringsmodell för hur det kan komma sig att dagens kvinna tjänar mindre, inte når lika höga positioner i arbetslivet eller whatever ojämställd patriarkal rest man vill skylla på historien.
Hit och dit och tillbaka igen 