En dag damp, alldeles oförhappandes, en sådan här tjusig inbjudan ned i brevlådan. Och jag är ju inte den som är den, så det är klart man går på fika när majestätet bjuder. Det var otroligt blandade känslor att komma dit. Dels kan jag inte låta bli att tycka synd om personer vars liv är styrt in i minsta detalj och där 80% av tiden ägnas åt att skaka hand med folk och hoppas att ingen försöker dra några skämt. Dels var det, i ärlighetens namn, alldeles fantastiskt att få möta efterföljarna till de kungar och drottningar som jag möter i mitt källmaterial – fast liksom 600 år tidigare. Det finns en förunderlig kontinuitet i själva den kungliga funktionen som fascinerar mig.
Jag är inte direkt utrustad med ett särdeles stort mått av det som i folkmun kallas ”skam i kroppen alls” när det gäller fina tillställningar. Det är någonting med pompa och ståt som gör mig på så oerhört pillimariskt humör. Men jag höll mig i skinnet. Mitt eget, alltså.
Det närmaste en selfie med HM Konungen och Drottning Silvia som jag vågade komma omgiven av biffiga säkerhetspoliser som eventuellt inte läser mig blogg och därför förstår vikten av en sådan bild.
På vägen ut passade jag på att hälsa på Gustav Fridolin, den enda ministern jag kände igen. Och när jag greppade hans hand och hälsade som om jag vore någon slog det mig plötsligt att jag faktiskt inte var riktigt helt säker på att det var Gustav Fridolins hand jag stod där och skakade. Vi har ju inte träffats förr liksom. Hur som helst sa jag till honom att jag tyckte att det var bra att han tog bristen på kvinnor i historieböckerna på allvar. Politiker kan ju behöva höra lite uppmuntran ibland också, gubevars. Supertrevlig verkade han i alla fall, han som kanske var Gustav Fridolin.
Hit och dit och tillbaka igen 
Hur smakade maten, frågar hon som fick bli avec på slottens bal 2009 och minglade med ambassadörer med sin megagravidmage och tyckte maten var gott där. Då. Den kvällen.
Utan inbjudan stod jag vid fötterna av ”deras Majestäter” så sent som i torsdags då de tillbringade veckoslutet i Falun på Skid-VM. Hörde vad kungen sa till Johan Olsson efter medaljutdelningen och imponerades av hur söt och nätt drottningen är. Det krävs en hel del av dem, deras program är ganska tajt. Konstaterade att de fick en dag ”hemma på slottet” innan de drog vidare över till er! Jag undrar också vad ni åt. Snälla berätta!
För att helt byta samtalsämne och missa poängen: vad konstigt det ser ut när man skriver fil mag Charlotte och Joonas sådär. eller? Visst ser det ut som om båda är fil mag på ngt vis? Äran ska ju dit den hemma hör, inte annorstädes.