Vardagslivet

Den dagen jag träffade kungen. På riktigt.

En dag damp, alldeles oförhappandes, en sådan här tjusig inbjudan ned i brevlådan. Och jag är ju inte den som är den, så det är klart man går på fika när majestätet bjuder. Det var otroligt blandade känslor att komma dit. Dels kan jag inte låta bli att tycka synd om personer vars liv är styrt in i minsta detalj och där 80% av tiden ägnas åt att skaka hand med folk och hoppas att ingen försöker dra några skämt. Dels var det, i ärlighetens namn, alldeles fantastiskt att få möta efterföljarna till de kungar och drottningar som jag möter i mitt källmaterial – fast liksom 600 år tidigare. Det finns en förunderlig kontinuitet i själva den kungliga funktionen som fascinerar mig.
20150303-203344.jpg
20150303-203351.jpg
Jag är inte direkt utrustad med ett särdeles stort mått av det som i folkmun kallas ”skam i kroppen alls” när det gäller fina tillställningar. Det är någonting med pompa och ståt som gör mig på så oerhört pillimariskt humör. Men jag höll mig i skinnet. Mitt eget, alltså.
20150303-203336.jpg
Det närmaste en selfie med HM Konungen och Drottning Silvia som jag vågade komma omgiven av biffiga säkerhetspoliser som eventuellt inte läser mig blogg och därför förstår vikten av en sådan bild.

På vägen ut passade jag på att hälsa på Gustav Fridolin, den enda ministern jag kände igen. Och när jag greppade hans hand och hälsade som om jag vore någon slog det mig plötsligt att jag faktiskt inte var riktigt helt säker på att det var Gustav Fridolins hand jag stod där och skakade. Vi har ju inte träffats förr liksom. Hur som helst sa jag till honom att jag tyckte att det var bra att han tog bristen på kvinnor i historieböckerna på allvar. Politiker kan ju behöva höra lite uppmuntran ibland också, gubevars. Supertrevlig verkade han i alla fall, han som kanske var Gustav Fridolin.

Historikerns historier · Nyhetsplock

Kungen och hororna

Eftersom det här är en blogg av en historiker skulle den politiskt inkorrekta rubriken kunna sättas i en historisk kontext och appliceras på förmodligen vilken kung som helst. Utan att nu gräva ner mig i genusvinklade utvikningar om prostituerades relation till maktens män i historien – det får bli en annan gång – vill jag snabbt kommentera dagens hetaste nyhet: bilder på kungen på en porrklubb. Förutom att det må vara hur opassande som helst så är det i princip inte olagligt att sitta i ett hörn och titta på halvnakna kvinnor, så länge man inte gör det i smyg i ett omklädningsrum. Dessutom kan man fråga sig vad det är man vill ha ut av sanningen i det här fallet. Om det är kungen på bilderna, vad har det för betydelse? Vill man utreda ett brott eller gotta i sig i att även kungar gör dumheter? Avskaffa monarkin? Återinföra slottshoror?

I svenska dagstidningar är nyheten om att bilden publicerats väldigt nära sammankopplat med nyheten att bilden är manipulerad. Själv mår jag lite dåligt över skandalsökandets obehindrade framfart.

Läs istället Johan Rockströms och László Szombatfalvys fina debattinlägg om behovet av medias ljus på klimatförändringarna.