Inte ont anande läser jag YLEs artikel om försäljningen av lantgårdar. Tydligen är försäljningstiden för byggnader (men inte skog och mark) numer flera månader lång och de som helst köper är unga kvinnor. Verkställande direktör på Länsi-Suomen Metsätilat Oy, Jukka Pusa, menar att:
”Unga kvinnor uppfostras nuförtiden så att de inte är skrämda av att bo själva på landet eller ens mitt i skogen. […] Ofta har de förstås en stor hund, och kanske en häst. Klart att man tillsammans med en stor hund sedan bra vågar bo där.”
Alltså.
Jag vet inte ens var jag ska börja.
Jo, det är spännande och relevant att det främst är unga, ensamlevande kvinnor som söker sig till landsbygden. Men det är varken spännande eller relevant att höra Pusas spekulationer kring unga kvinnors nutida uppfostran och rädslor för skog och ensamhet. Jag kan inte ens kommentera det utan att upprepa en massa självklarheter, som att det till exempel inte finns några indikationer på att varken känslan av trygghet eller dokumenterad säkerhet för unga kvinnor skulle vara större i staden – snarare tvärtom. Även ensamma män håller sig med stora hundar. Kvinnor har bott ensamma på landsbygden – och rent av mitt i skogen – långt innan vår samtids tankar om barnuppfostran och feminism slagit igenom. Även män kan vara rädda. Unt so vidare.
Det är den här sortens smygande, självklara sexism som lite större medvetenhet hade kunnat stoppa innan den nådde artikelform.
Pusa påpekar nämligen också att den främsta anledningen till att unga kvinnor flyttar till landet är prisnivån. Varför inte istället utveckla det och tala om medvetna konsumenter, en generation som återgår till att prioritera boende framför upplevelser eller kvinnor som investerare i landsbygden?
Hit och dit och tillbaka igen 
Det kan ju hända att de unga kvinnorna flyttar till landet för att de vill ha en stor hund som inte trivs i lägenhet. För att inte tala om att det blir lite trångt med häst i lägenhet.
Och en alpacka.
…och att grannarna i höghuset skulle bli störda av en liten hönsgård på balkongen.
Jag bara AVSKYR att kvinnor förväntas gå runt och vara rädda. Det är helt sjukt! Och begränsande! Och FEL!